Hej!

Jag heter Mikael ”Smirre” Westergren och detta är historien om mitt liv, mina första 30 år. Det är en gripande berättelse med mycket sorg och många tragedier, men också med ljusglimtar. Jag har haft en snäll och omtänksam mor som har stöttat mig mycket i svåra stunder. Men min pappa var inte alltid så snäll, p.g.a. sin alkoholism och barndomen var en stor tragedi med sexövergrepp, fylla, våld och slagsmål. Men jag har det bra nu 2004 – 2005 i alla fall.

Jag vill berätta lite om min släkt:

Det blir om släkten på Mors sida, som har sitt ursprung i trakterna kring Finja hejnad och Svartingsstorpsskogarna.

Göte och Ester är de som jag tycker bäst om, men jag tycker också om Svea och Evy. Göte är min yngste morbror och han har varit ungkarl hela livet. Han är mycket intelligent och empatisk, han är en mycket stor djurvän och jag tror jag har ärvt en del av djurrättsvärderingarna efter honom.

Ester bor i Stockholm och är gift med Olle och de har en jättefin villa på Ljuster Ö i Stockholms skärgård. Olle är från Stockholm och han har tidigare haft en mattfirma som sonen (min kusin) har tagit över. Ester och Olle har 3 söner, de heter Tommy, Stefan och Stanley. Det är mina kusiner.

Allan är min äldste morbror och han är mycket idrottsintresserad, men jag tycker han är snäll för det mesta, men jobbig ibland för att han ska ha så dumma idéer om miljö mm. Han tycker att miljö är flum. Han förstår inte att vi måste vara rädda om Jorden och visa respekt för liv. Allan är gift med Lisa och hon har ännu extremare åsikter, hon är varghatare och tycker att alla rovdjur skulle skjutas, samt att hon är mycket förgrymmad över invandrare. T.ex. tror hon att Turkar våldtar Svenska småflickor och sen skär halsen av dem, hon svär ofta om muslimerna och säger att de är hemska. Att de är terrorister och mördare allihop och att Bush gör rätt som krigar mot dessa djuriska människor, brukar hon säga. Hon vill förbjuda Muslimska kvinnor att bära ”hucklen” som hon kallar de schalar som de bär för. Hon säger att alla Jugoslaver och Greker är kriminella och att de stjäl saker. Hon tror att jag lever på Socialbidrag för att jag har pension och hon tror att jag är förståndshandikappad för att jag har Asperger Syndrom. Hennes dotter, Rosmarie, har arbetat på Kommunen och där sett något papper om att mor skulle få bidrag för att vi bor tillsammans. Det var förlängt barnbidrag som jag fick när jag flyttade hem till Skåne igen, men hon har gått och sagt att mor lever på bidrag som hon får för att jag bor hemma….. Jag tycker Lisa är mycket jobbig och vill helst inte ha med henne att göra. Hennes barnbarn, Patrik, gjorde värnplikt förr en tid sedan och fick gå högvakten vid Kungliga slottet i Stockholm, det var hon så stolt och nästan högfärdig över. Hon höjer Patrik till skyarna som en gud och alla i släkten säger att hon har Patrik på en piedestal. Patrik tycker detta är pinsamt. Två män från Arvika i Värmland som är avlägsna släktingar, håller på med ett projekt för att kartlägga vår släkt bakåt. De heter Morgan och Klas. De var här hemma i Norra Sandby 2001 och då säger Lisa att Klas är utvecklingsstörd, p.g.a. att han är skallig. Lisa kan alltså inte vara riktigt klok. Jag tror Klas blev mycket ledsen då, även om han inte sa något.

Evy är en av mina mostrar, hon är mycket seriös och mor har bra förtroende för henne. Det är reda med Evy för hon kan sätta Lisa på plats om hon blir för jobbig. Evy har varit gift med Stig-Arne, men han dog för några dagar sedan och sista tiden så bodde han på ett sjukhem. Han hade svår demens. Det började visa sig i små tecken, tex. Att han blandade ihop saker, spelade vi kort, så blev han ofta förvirrad och trodde vi spelade poker när vi spelade Göteborgsstopp. Sen blev det värre, han tappade orienteringsförmågan och kunde gå vilse, han kunde ge sig iväg ut och inte hitta hem. De tog körkortet förr honom och han var mycket arg över det. Sen så fick Evy gömma alla pengar för han tog pengar och skulle köpa lotter, han fick för sig att han vann, fast han inte hade vunnit. Han blev ofta arg när han inte fick ut vinsterna och tyckte att de lurade honom. Närminnet försvann gradvis, men han kom ihåg sådant sen längesedan, som när han och Evy bodde i Trollhättan, det var på 60 talet någon gång. Men det värsta var att han till sist inte kände igen Evy, sina barn eller oss i släkten. Då fick han flytta till ett sjukhem och har bott där en tid. Men nu så avled han för några dagar sen. Stig- Arnes slut är väldigt tragiskt, eftersom han var en mycket skärpt och alvarlig person tidigare, han var inte direkt den man skojade med. Han hade tagit fina priser i golf och olika idrotter.

Svea är släktens charmtroll och alltid skrattar hon och är glad.

Till min Mor.

Min mor heter Elisabeth Westergren och hon tog sitt flicknamn tillbaka efter att hon och far skilde sig 1980. Mor har alltid stått vid min sida och stöttat mig när jag haft det svårt. De personer som betytt mest för mig är framförallt min mor och även Safet och Janne Öhman. (Bilden är tagen i Jannes stuga – Blåkärr, våren 2004.) Janne har varit som en far för mig, när min riktiga far inte har varit så snäll alltid, p.g.a. sitt alkoholmissbruk och till följd att både mor och jag for väldigt illa under hanns tyranni och misstänksamhet  mot allt och alla, samt att han var väldigt svartsjuk mot mor.

Min mor hon är god rakt igenom och väldigt sympatisk, då jag alltid har känt en trygghet hos min mor. Även Ester och Evy känner jag stort förtroende för och jag tycker mycket om Ester också. Som vuxen så har jag stort förtroende för minna Furryvänner och känner att de respekterar mig som jag är och försöker inte göra om mig.

Ärligt talat så tycker jag att min mor är världens bästa mamma, och jag blir mycket arg och ledsen om någon säger något ont om min mor, det får mig att se rött.

Min barndom och alkoholiserade far!

Som liten:

Jag föddes 1975 den 18 februari på BB i Kristianstad, en tisdag tror jag.

Dessa brukar jag då och då spela upp i min hjärna, dock bara för att minnas dem, de är ju egentligen bagateller.

Jag kommer ihåg mer från Stobygatan, där kommer jag ihåg ganska mycket, både från lägenheten och på fyrklövern. Jag kommer i håg farbror Oskar som brukade ge mig en krona ibland, jag kommer med i håg att jag svalde en enkrona. Oskar och pappa brukade ofta supa, jag klättrade upp i Oskars knä och råkade då sparka omkull ett brännvinsglas och att knut gav mig en rejäl örfil för det.

Jag kommer med i håg att jag antingen skulle bada eller hade badat och låg naken i soffan, jag kissade i soffan för Knut hade ett fylleriutbrott och jag var rädd, och Knut gav mig så mycket stryk, han lyfte upp mig och slog mig från ryggen och ner till knävecken, min mor kom in i rummet och ropade ”Det räcker nu.” Knut blev polisanmäld av daghemspersonalen.

Jag kommer ihåg en tax som Knut hade, den hette Ludde, han brukade sova i sin blåa korg vid det vita skåpet i hallen på Stobygatan. Han var mycket gammal och började äta på sig själv, när han dog så gjorde Knut en kista till honom och begravde honom ute i skogen i närheten av där Sven-Erik bor.

Vi brukade ofta vara hos Sven-Erik då, Knut hade en gammal skrotbil stående där och den hämtade han aldrig så Sven-Erik tryckte ihop den med grävmaskinen.

En gång så var Ludde kopplad vid backspegeln på den gröna Saaben och Knut körde, Sven-Erik sprang efter och ropade så Knut stannade.

Knut hade mycket vapen i lägenheten och många jakttroféer, horn, uppstoppade fåglar, pälsar etc., vidrigt tycker jag.

Knut hade 2 röda granater stående på öppna spisen. Långt senare efter att mamma och pappa skilts så hittade jag en av granaterna på 3: e Avenyn och jag skruvade av toppen på den. Mamma sa att det var tur att hon skickat in dem till försvaret för undersökning, de var inte laddade. En gång så hade Knut kommit hem med dem och då tog mamma dem till P2 så de kunde undersöka dem.

Vi brukade vara hos ett par i Attarp, Ingrid och Lenart tror jag dom hette, de var arga på Knut. Knut kallade på mig som en hund (smackade när han kallade på mig) och det tyckte inte de om. Lenart sa till honom; ”det är en son du har och ingen hund.” De hade ett stort körsbärsträd på gården. De tyckte att mamma och pappa skulle skiljas, en gång så sa Ingrid till mamma ”varför tar du inte ett stekjärn och slår ihjäl Knut?”

Pappa hade för sig att polisen hängt upp mikrofoner  i trädet utanför, för att höra vad han sa. Han hade en polisradio också – som alltid stod på, för att höra vad poliserna sa.

När mamma och pappa hade skilts så brukade jag träffa pappa ibland och då var Hans Fristedt med, han var någon sorts kurator eller så tror jag.

Knut brukade kalla honom för Fis´stedt. Pappa hade många lustiga idéer, bl.a. om maten så var han vulgär, mandelbeskvier var hönsskit, choklad pudding var koskit osv. Han intalade mig att hyresvärden på Stobygatan, Farbror Beck, att han hette Judejäveln. Det sa han när vi såg honom från balkongen, ”Titta där är Judejäveln” och liten och oförståndig som jag var så ropar jag ”HEJ JUDEJÄVELN!!!”

Farbror Beck förstod ju att det var Knut som lärt mig det. Många socialfolk från stadshuset etc. bl.a. Hans Fristedt tyckte inte att Knut var lämplig att vara bland barn, detsamma tyckte dagispersonalen senare på lekskolan Östervärn, Knut brukade ofta komma dit.

Pappa umgicks med tattarna Björk, den släkten är mer eller mindre kriminell, de höll på med mycket fuffens, framförallt olaglig vapenhandel och handel med stöldgods. Pappa hade köpt flera av sina vapen av dem som han hade hemma på stobygatan. Han hade en klocka en gång och då kom polisen och tog klockan och sa att den var stulen.

Pappa hade inget vapenskåp, utan gevären hängde på väggen och i en byrå fanns hagelpatroner, jag brukade leka med hagelpatronerna och en gång lyckades jag öppna en patron och hällde ut haglen.  Pappa blev arg för det och gav mig ett par örfilar. Det låg ett avsågat hagelgevär under byrån med patronerna i. Jag minns en gång att det var fyllekompisar till Knut i lägenheten och de slogs med knivar och att Knut sköt med hagelgevär i taket i vardagsrummet.

När socialen blev inkopplad angående våra familjeförhållanden, så hotade Knut med att han skulle använda sina vapen och göra något som skulle hamna på förstasidan i Norra Skåne. Mamma tyckte det var mycket obehagligt att han sa så.

Knut tyckte inte om någon sorts myndighets personer. Psykologer och präster hatade han. Jag fick inte döpas i kyrkan som liten, i faderns, sonens och den helige andes namn, vilket annars är normalt i Kristna länder. Knut har sagt till mor; ”här ska inte vara någon jävla svartrock.”

Psykolog Lena Jönson berättade att Knut skulle ha sagt så här på lekskolan när jag gick där, hon träffade mig som liten. Knuts ord–> ”Jag tolererar inte att psykolog jävlar indoktrinerar en massa lögner i min son.”

Jag fick ofta möta hårda ord från Knut, Åter till 3:e Avenyn.

Det hände också att Knut kom ner till lekskolan berusad och personalen sa att han inte fick komma in bland barnen när han var full. Knut började gapa och skrika, svära och kalla personalen för jävla horor mm. Knut sparkade också sönder fönstret i entrédörren. Personalen hotade med polis.

Äntligen var det semester, jag skulle få vara fri från den elaka dagmamman Ingrid Malmström som ofta slog mig och hennes son Anders Malmström som gjorde sexuella saker med mig nere i källaren när Ingrid var på sammanträde.

Jag och mor kom hem, där sitter Knut och en kompis till honom och super, knut säger då ”din lille jävel, du ska inte tro du får vara hemma i 3 veckor”

Jag får en svår ångest attack och kissar ner mig samt springer genom hallen och slår efter min egen spegelbild som jag ser, spegeln gick ej sönder. det var den förstå gången jag kände den självdestruktiva kraften , den som fick mig att vilja bl.a. begå självmord långt senare när jag var på Röingegården och involverad i Djävulsdyrkan.

Knut söp mycket och blev ofta våldsam, jag kommer ihåg när knut ”levde fan” som han själv brukade kalla sina fylleriutbrott, d.v.s. att han gick lös på inredningen i lägenheten, slog sönder och kastade saker, misshandlade mamma och mig.

När mamma och pappa skilts:

Så dog faster Hanna och Knut ville bo hos oss ett tag till, mamma tyckte väl att det var ok först, men sen vägrade knut att lämna oss, han ockuperade lägenheten.  Jag och mor hade åkt på semester till moster Ester på Ljusterö och när vi kom hem igen så vågade inte mor gå till lägenheten själv utan att ha polisen med sig, när de kom dit så var det blodiga papper i trapphuset, Knut hade slagit sönder i lägenheten och det låg krossat glas överallt. Mina serietidningar låg utslängda på golvet och i vardagsrummet var det ett bränt märke efter strykjärnet på golvet. Jag var hos dagmamman då, men min mamma har berättat det. Jag såg ju sen hur det var sönderslaget i lägenheten och märket efter strykjärnet på golvet i vardagsrummet. Pappa hade fåt plocka reda på glaset, som han hade lagt i en träback och ställt utanför dörren, flera långa glasskärvor stack ut och jag sprang på dem och skar mig i knäet så det blödde ymningt.

På 3:e Avenyen så bodde en Dansk som hette Sven och en Jugoslav som hette Safet, de var snälla och kom ofta och hälsade på oss, de bodde i samma trapphus. De tyckte inte om att Knut höll på att terrorisera oss. De var och hälsade på när Knut var där en gång, när de gått så säger Knut, ”vad är det där för jävla typer som du umgås med” till mamma.  (Prata om att vara svartsjuk.)

En gång så var Knut med inne i Safets lägenhet, där skällde han ut mamma så det var något fruktansvärt, Knut kallade mamma för både hora, fitta, kärringjävel etc., samt kastade fimpar på henne. När jag, Knut och Safet gick nere på stan så spottade Knut på mig, Safet blev jättearg och tog Knut i kragen och tryckte upp honom mot väggen, det hände där nere Tropic Star är nu. Det var en bilverkstad där då. Knut blev nog lite rädd för Safet då.

En vinter så var jag och Knut ute och gick på stan, då hade Knut köpt smällare som han kastade under bänkarna där det satt äldre damer, han tyckte det var roligt när de blev rädda. ”Nu sket nog käringarna på sig, HA HA HA” sa han. Sedan så stod vi i mitt sovrumsfönster på kvällen, mor satt på toa vid det tillfället, då slänger Knut ut en smällare framför några unga töser som går nedanför, de hoppar till när smällaren briserar, ”Pissade ni på er?” ropade Knut från fönstret, tjejerna ropade något om att vi var idioter och dumma i huvet.

Knut flyttade senare ner till Ljungdala, vi hjälpte honom med flytten. Han hade fullt med papper och sopor i lägenheten, jag och mor skulle hjälpa honom och då började det brinna bland pappren på spisen för fel platta var påslagen. Knut ville att jag skulle sova över hos honom någon natt, men socialen krävde att han skulle ha ordning i lägenheten då. Långt senare när jag var på Dammsdal så brann det i pappas lägenhet på Ljungdala 1989, pappa blev rökskadad och fick ligga på sjukhus en lång tid.

Pappa försökte göra inbrott hos oss sedan han flyttat ner till Ljungdala, han ville ha sin pistol, han skulle skjuta Hans Fristedt hade han fått för sig. Pistolen hade han lagt i vår lägenhet, då han inte vågade ha den hemma hos sig. (Knut hade inga licenser för kulvapen, han hade bara för hagel, eftersom han var jägare.) Mor gav honom inte pistolen och då försökte Knut slå in dörren. Mor ringde polisen så de kom och hämtade Knut. Polisen tog Knuts pistol med.

Jag mins med en sak som min mor säger inte har hänt, jag mins en kväll när Knut var hemma hos oss på 3:e Avenyen och hur Knut får ett utbrott och lyfter den röda fåtöljen över mamma samt anklagar mamma för att ha ljugit, farbror Veiko är med hemma hos oss då, jag gråter och Veiko försöker trösta mig. Knut hotar även att slå mor med en vinflaska.

Det min mor säger inte har hänt, det är vid detta tillfälle Knut har ett gevär och siktar på mor. Mor säger att Knut aldrig har siktat på henne, men jag såg ju det.

Enligt diskussion om detta våren 2005 så berättar mor att Knut hade en käpp som han kallade ”Kitta” och att han pekade med denna mot mor. Knut var väldigt fascinerad av Raskens-filmerna, och i dessa så finns en soldat som har en käpp som han kallar Kitta och som han slår sin fru med, Knut kallade sin käpp för ”Kitta” och det var med denna han pekade mot mor, vilket jag uppfattade som att det var hagelgeväret sett ur mina barnaögon och det var mörkt i rummet men tänt ute i hallen.

Vi får ordnat så vi kan lämna stan och vara fria från Knut, sedan.

Ja då fick vi gömma oss i stugor runt om, en jaktstuga som någon socialare hade fixat hade vi ett tag, sedan hyrde vi stugor i Markaryd och i Vankiva.

Jag kommer ihåg att jag fick sitta och styra Simcan som vi hade när vi var i jaktstugan, vi fick gömma oss för knut där, en gång när vi skulle dit så låg en tjur på vägen, moster Svea vågade inte gå ur bilen. Mor gick fram till den och försökte få den att gå bort från vägen, hon trodde det var en ko. Som tur var så var den inte aggressiv.

Simcan luktade alltid bensin, när vi hade kört punktering så upptäckte vi att reservhjulet låg och flöt i bensin. Mor och far rökte och även i bilen, jag tror att vi hade änglavakt som vakade över oss att inget hände. Vi hade Simcan när vi körde ner grejer till Ljungdala när Knut skulle flytta dit. Jag brukade sitta vid ratten och leka och jag lyckades lossa handbromsen så bilen rullade ner för en backe och körde in i några buskar, jag blev rädd och hoppade ur bilen.

Vi hade med en stuga i Markaryd ett tag, jag har många ljusa minnen där i från, det var här jag upptäckte skogens skönhet och här jag kände lycka och frihet. Jag kan bli alldeles salig av att se höga granar, berg, skogar och sjöar. Vildmarken är underbar och det var här i 6 års åldern, som jag upptäckte vildmarkens skönhet och lyckan med att vara i skogen för första gången. Skogen inger en trygghet och ett inre lugn för mig.

Min moster Svea och morbror Göte brukade ofta vara där. Göte och jag brukade ofta cykla tillsammans. Jag hade en propeller på min blåa cykel, det skulle då symbolisera att cykeln var ett flygplan 🙂

Jag kommer i håg en gång när jag cyklade så så fick jag se ett propellerplan en Cessna eller en Piper, jag försökte då cykla i fatt flygplanet och cyklade det fortaste jag kunde, vilket resulterade i att jag cyklade omkull och slog mig ganska rejält, jag sprang gråtande upp till lillastugan som låg längre upp i skogen, i storastugan så bodde Svea och Bertil. (Sveas make.)

Från stora stugan till lillastugan så gick en svart gummikabel bland träden till belysningen, vi hade gasolkök där, i storastugan fanns en stor järnspis som eldades med ved. Vi odlade potatis där och där var utedass, det växte björnlokor bakom utedasset, en gång när mor satt och bajsade så flyttade jag på lemmen så jag såg mors rumpa och bajset som kom ner i en stor järnbytta. Jag berättade det för Svea och hon tyckte att det var äckligt. Vid ett senare tillfälle så satt Svea och bajsade och då var jag där igen och flyttade på lämmen, men Svea kom på mig och blev arg, för hon var färdig och stod upp och torkade sig. Så hon såg mig när jag flyttade på lämmen.

I Markaryd fans en stor hare och en gång så såg vi den, den kom skuttande när vi skulle köra ner till Hässleholm igen. Jag och min mor såg ett rådjur med, det var första gången jag såg ett rådjur och jag tyckte det var vackert. På vägen mot nybygget så fanns det en rävlya med. En gång hade jag hittat ett getingbo som jag skulle gå ner och sälja till grannen för en krona. Jag mins pyttorna som Svea kallade de små vita blommorna som växte i gräsmattan.

Jag mins när vi firade midsommar i Markaryd. Svea gjorde en midsommarstång som blev jättefin och vi dansade kring den. Svea hade sin hund, Tina, med sig där. Det var en pudel.

Det var här jag började samla kottar med. Vi hade kottarna att elda med, jag var väldigt fascinerad av kottar.

När jag kom in i köket i storastugan, så luktade det illa, det var ett plastlock till en oboyburk som hade legat på vedspisen och smält.

Ja, jag har många ljusa minnen från tiden i Markaryd.

Jag minns hemma på 3:e Avenyn så berättade Svea om ”Åskbollen,” det var när hon bodde i Finja, så var det ett hemskt åskväder och hon satt med sin dotter Eva i knäet, som bara var ett år då. Plötsligt slår blixten och en eldkula stor som vår jordglob kommer från telefonen, rullande över golvet och sen är den bara borta. Detta var alltså det fenomen som kallas för ”kulblixt.” Jag tyckte detta var både fascinerande och skrämmande. Jag drömde om stora eldkulor som kom ur telefoner och vägguttag. Och varje gång jag skulle gå förbi telefonen i hallen så sprang jag och ropade ”hjälp, en kulblixt!” Jag var rädd för att låsa dörren till toaletten och ville helst sitta och bajsa med dörren vidöppen, för jag trodde det kunde komma kulblixtar inne på toa.

Vi flyttade senare till Bokeberg, vi bodde granne med Bjälk. Jag och deras son Rickard brukade ibland leka, men plötsligt så ville inte Rikard leka med mig längre, han tyckte jag var barnslig och dum i huvet. Hans stora intresse var fotboll och ishockey mm, det kunde inte jag ett dyft om, jag viste inte vad HIF och ”heja på dem” betydde, jag hade ju mina lekar som att leka hund eller get eller lejon och samla kottar etc., det tyckte han var knäppt. Han tyckte med att det var knäppt att jag gick i 3 olika skolor på förmiddorna, men myndigheterna hade ju bestämt att jag skulle göra så. Jag gick på Grönäng en förmidda, sedan på Västerskolan och på lekskolan på Östervärn vissa förmiddagar, jag fick gå om lekis. Han spred ut information om mina lekar och fantasier samt min skolgång till de andra barnen som började mobba mig för det, inte nog med det så tror jag att det låg en del rasistiskt hat med i bilden. Safet brukade ofta vara hos oss på Bokeberg och han sa till dem som mobbade mig att de skulle sluta med det, sedan fick jag höra att Safet var en Jugoslavjävel och svartskalle.

Knut brukade ofta vara hos Bjälk, fru Bjälk och Knut brukade ofta supa tillsammans. Min mor har berättat att hon tittade i kikhålet i dörren och då såg hon hur fru Bjälk låg på alla 4 och kröp i trapphuset, så full var hon. De brukade ha fyllefester nästan varje natt och spela  musik långt in på småtimmarna, stod på balkongen och skrek osv.

En gång när min mor var och handlade på Servus så kom Rickard och några av hans kompisar, jag var kvar i bilen, de ville att jag skulle komma ut ur bilen, när jag inte ville det, jag var rädd att de skulle slå mig, så hotade de med att tända fyr på bilen, en av killarna tar upp en tändare, jag blir jätterädd och springer gråtande in till mamma som är inne på Servus och talar om att Rickard och hans kompisar tänker elda upp vår bil.

När vi kommer ut så är de borta!

En gång så hade någon gjort inbrott i vår bil i parkeringshuset på Bokeberg. De hade varit och rivit bland sladdarna under ratten, troligen så hade de försökt att starta bilen, men misslyckats.

Senare så lyckades vi få hyra en stuga i Vankiva där jag kunde leka ostört och vi kunde få vara fria från Bjälk och Knut, trodde vi. Stugan låg långt ute i skogen och jag kallade den för ”paradiset”, det var det för mig.

När vi bodde där ute så kunde vi skaffa lite djur. Vi skaffade då Jack, jag mins honom som en ur-söt liten vit pälsboll. Jag snickrade en hundkoja till honom. Innan hundkojan var färdig så fick Jack bo i fastan, alltså förstugan, det heter fasta på Göiniska. Han var ju bara valp då med. Mina lärare i Kristianstadsskolans OBS klass, frågade mig var hunden var när jag var i skolan, jag svarade att han är i fastan, det tolkade de som att hunden inte fick någon mat och tyckte det var fruktansvärt och skulle anmäla oss för djurskyddsnämnden. Efter mycket om och men så förstod de att jag menade att han bodde i förstugan tills hundkojan var färdig.

(Det var plastmatta i fastan så man lätt kunde torka upp om det skulle hända någon läckande liten olycka som det gör med små valpar ibland.)

Där vi köpte Jack, där såg för hemskt ut, det var en gammal tant som var både blind och nästan döv som födde upp hundar. I köket såg det ut som ett bombnedslag, disk, sopor och bråten staplat uppåt väggarna och på bänkarna. Golvet var täckt av tidningar med hundskit på och överallt sprang magra, rädda stackars hundar omkring. Utanför var några hundgårdar, i en av dem sprang en hund runt runt och skällde hela tiden, den verkade aggressiv och det var bara skin och ben till den. Ner om backen stod en hund i en länk och bara skällde, det låg bråten och skräp på den igenväxta tomten. Jack hämtade hon inne i uthuset där tikar låg med sina valpar bland sopor…

Att en kennel ser ut på detta sättet, det kan man däremot anmäla för djurskyddsnämnden… Det var tur att vi köpte Jack så han kom ifrån detta elände…

Ja åter till stugan i Vankiva. Jo här kunde jag leka ostört. Leka mina djurlekar och samla mina kottar utan att någon mobbade mig för det. Det fans älgar här med.

De som ägde stugan hade en häst som hette Mirriman, han gick på bete vid stugan och vädurskaniner fanns där med, de köpte vi sedan och jag döpte dem till Pip och Dojdoj. Vi köpte senare 2 får med, de döpte vi till Pelle och Lisa. Ingrid och Margareta var med när vi skulle hämta fåren, de fick sitta bak i bilen och hålla dem.

Vi skaffade 2 katter med, de döpte jag till Cossmos och Katastrof.

Cossmos efter Cossmoskatten i Dr: Snuggels och Katastrof efter en katt som Safet hade som hette Katastrof.

När jag gick och bar Cossmos en gång så kissade han, det stod som en fin genomskinlig stråle snett uppåt, jag höll honom som en bebis i famnen. Cossmos var snäll, men Katastrof kunde fräsa i bland. Katastrof var en honkatt upptäckte vi senare. När hon fick källingar, när vi bodde i smedjan i Gumlösa.

Jag tyckte om djuren, men grodorna där tyckte jag inte om. Moster Svea brukar fortfarande påpeka att jag inte var så snäll mot grodorna när jag var liten, när jag börjar prata om veganer och djurrätt.

Nää, jag var inte snäll mot grodorna, jag tyckte att de liknade Rickard och därför gjorde jag grodorna illa. Jag brukade dra av skinnet på dem eller rycka loss benen och även krossa dem mot stengärdet, det var inte snällt. Det var ju Rikard jag var arg på och inte grodorna, men jag fantiserade att grodan var Rikard när jag gjorde så.

Morbror Göte hade berättat att man hade sniglar förr till att smörja vagnshjul med, jag skulle ju givetvis testa detta och smorde cykelkedjan med skogssniglar som jag hittade. Stugan låg mitt ute i skogen, där fanns gott om vilda djur med. Rovfåglar, älgar, rävar, rådjur, harar  mm.

En gång när vi skulle köra ut till stugan så följde Knut efter oss i Bjälks bil. Mamma körde en annan väg och lyckades till slut skaka av sig Knut, mor körde ner i ett grustag och Knut körde förbi. Mor har senare sagt att om Knut kört ner i grustaget och klivit ur bilen, så hade mor kört rakt på Knut. Jag var rädd att Knut skulle komma ut till stugan, jag fick ju inte berätta för någon var stugan fanns.

När Knut jagade oss med Bjälks bil, så hade jag en gammal karamellburk i bilen, som jag fått av Anders Malmström, (han som förgrep sig på mig, kommer senare i boken.) Denna karamellburk låtsades jag var en robot och jag skulle skjuta den på Bjälks bil, men mor sa åt mig att jag fick inte kasta ut något från bilen.

I en Bobo tidning som jag läste så utbrister Klara, ”Hihivagullit han vill visa hur han bor.” Och Hihivagullit var ett ord som jag fastnade för, vilket sedan blev namnet på min fantasivärld. Kommer ett kapitel om den sedan *ler*

Safet och Rosmarie, (Safets fd tjej) hade en bondgård utanför Halmstad, jag kallade den för ”Safetgården.” Jag och mamma brukade köra dit på nätterna ibland. De hade hästar där och Safets son, Thomas, var duktig i fotboll, fast fotboll var jag inte speciellt intresserad av.

Rosmarie höll mig i handen en gång också tog hon tag i elstängslet och jag fick en stöt, Safet tyckte det var väldigt dumt av Rosmarie att göra så.

Jag brukade ofta rita teckningar till Safet, de handlade om fred på Jorden och Gud och Jesus.  Safet tyckte om att jag ritade teckningar till honom. Men en gång när jag inte mådde riktigt bra, p.g.a. de saker Anders Malmström och hans kompisar gjorde,  så skrev jag ”KUK” med stora bokstäver över ett papper och gav det till Safet. Safet blev arg på mig då.

Jag fick en flaska som ser ut som en lykta av Safet, när man lyfter den så spelar den musik, det sitter en speldosa i botten på den. Den kommer från Jugoslavien, berättade Safet.

En gång var Knut (pappa) med till Safetgården, han hade varit i Safets barskåp och druckit sig full, han låg sedan nere i skogsbacken och spydde. Jag skämdes för min pappa. Pappa hade också brutit av en nyckel som satt i en dörr på Safetgården.

Pappa bar sig dumt åt ofta, jag minns att vi var på cirkus en gång. Då sitter pappa och vickar på stolen tills den går sönder och han faller ner med ett brak och en duns. Han börjar svära och skäller på en som jobbar på cirkusen att stolen gick sönder och att det var cirkusens fel. I alla fall så är cirkusarbetaren vänlig och tillmötesgående och pappa får en ny stol. När det är dags att ta in elefanterna, så står en elefant med ändan till där vi sitter. Pappa reser sig då upp och sträcker sig över främre raden och tar tag i elefantens svans och flinar.

De säger då i högtalarna, ”publiken ombedes att inte röra elefanterna.” alla tittade på oss. Sen kom clownerna och en clown tappar byxorna, pappa ropar då ut, ”av med kalsongerna också och visa röven för fan!” Framför oss satt en familj med barn och barnen tittade med stora förvånade ögon på pappa.

Mor grät när vi kom hem för att pappa skämde ut sig på cirkusen.

Men åter till den tidigaste barndomen: 1-4 års åldern.

Sammanfattning av Pappas inflytande:

Pappa bar sig dumt åt ofta när han var full, han skulle jämt sitta och supa med sina fyllekompisar och mamma skulle hålla käften och passa upp honom. Pappa släpade hem en massa grejer som han plockade i sopkontainrar  och köpte på auktioner och av kriminella, en del stöldgods. Detta fyllde han lägenheten med och jag fick aldrig röra hans saker, utan hölls inlåst på mitt rum.

Han bråkade med grannarna och hyresvärden jämt och ständigt, svor och skrek, samt slog sönder saker och slogs med folk. Hotade med att använda sina vapen och skjuta folk samt sköt från balkongen mm.

Han var hatisk mot allt vad myndigheter hette och ansåg att socialen, polisen, präster, psykologer etc. bara var ute för att jävlas med honom och la sig i saker de inte hade med att göra.

I tvättstugan fick man lägga i mynt i en myntbox för att tvätta, denna hade han brutit upp och tagit mynten, för att köpa brännvin. Han tog de mesta pengarna som mor jobbade ihop och av mitt barnbidrag för att köpa öl och brännvin. Som barn hade jag ju nästan inga leksaker som andra barn hade, för att det mesta av både pappas pension och mors lön gick till öl och sprit. De leksaker jag hade var ett par gummibilar, en gunghäst och ett par bollar. Samt att jag på min 3 års dag fick 3 nallar som pappa släpat hem från någon auktion.

Det var först när mor och far skilts som vi fick det lite bättre ekonomiskt. När jag fyllde 7 år så fick jag en radiostyrd bil av Safet och lego i julklapp och detta blev jag mycket glad för.

Men som barn så får man leka med det man hittar, jag samlade en del skrot som barn. En sladdstump, en metallbit, en ölburk etc. blev bra leksaker också. Ibland lekte jag med döda fåglar och döda möss, vilket Yvonne och Göte i Hörja försökte få mig att sluta med. Yvonne skaffade lite leksaker åt mig, de beställde hem sand och för första gången när jag var 5 år så fick jag leka med sand och Yvonne skaffade leksaksbilar och visade mig hur man kan bygga vägar i sanden och köra med bilar.

Men när pappa bodde hemma, så tog mor med mig till Djupadalsparken och jag tyckte om att gunga där, men jag hade svårt att  kunna leka med andra barn. På daghemmet Fyrklövern visade sig detta då jag bet och rev andra barn och skulle peta i ögon, jag hade ju sen tidig barndom hållits inlåst av pappa och då aldrig fått lära mig hur man beter sig ihop med andra barn. På Fyrklövern skulle de ha ett födelsedagskalas och då bad personalen mor att hämta mig, jag fick inte vara med på kalaset. Barnpsyk kontaktades också. Mor blev mycket ledsen över att jag inte fick vara med på kalaset.

Dagmammor och barnpsyk!

Nu har jag skrivit mycket om vad som hände hemma, jag tänkte jag skulle skriva lite om mina dagmammor och vad som hände hos dem.

När jag var liten så hade jag en dagmamma som hette Stina. Det var när jag var riktigt liten så jag har bara lite diffusa minnen från den tiden. Jag minns en konstgjord fågel som kunde dansa när jag spelade på en leksakstrumpet.

Jag brukade spela Pippilångstrumps melodin, den och björnen sover var de enda jag kunde då.

Jag brukade ofta göra egna sånger, ”Pelle äter mat”, var en. Pelle var Knuts Beagel, den köpte han efter att Ludde dött. Jag och några andra barn brukade bygga med lego med där.

När jag var på Barn och Ungdomspsykriatiska kliniken i Kristianstad så var där en kille som hette Mikael, han lärde mig en väldigt fräck version av Ekorren satt i granen…

”Ekorren satt i granen, skulle runka kuken, fick han se en fitta, då blev han så kåt, jucka han med tallens gren, stötte han sin lilla pung och den långa ludna kuken”

Han satt och spelade den på gitarr och lärde mig att sjunga den, vi satt och gjorde detta i vardagsrummet där, personalen kom in och vi blev inlåsta på våra rum, Mikael fick en rejäl utskällning för han lärde mig sådana ord. Jag var ca 4-5 år då och Mikael var 13 -14 år. Jag visste ju inte ens vad orden betydde, men nog kunde jag dem, min far hade ju använt sådana ord sedan jag var bebis. Mikael lärde mig visserligen några nya ord, ”Kuk med hår på” t.ex. och det kallade jag Kristianstad jättelänge sen, ”Kuk med hår på staden” och ”Kukstaden.” Barnpsyk är ju för att man ska må bättre, men så mycket skit man lärde sig där.

Vid ett senare tillfälle jag var på Barnpsyk så hade vi en kille som hette Roger där. Han brukade fisa mig i ansiktet. När jag satt och tittade på TV så kom plötsligt hans rumpa farande rakt i feiset på mig och han släpte världens brakfis, det luktade pyton.

När jag låg på soffan så satte han sig i mitt ansikte och fes. Innan vi skulle lägga oss så brukade han ofta komma in på mitt rum och fisa, ibland så gick han fram till sängen och fes mig i ansiktet. Det är därför jag brukar säga ”Fisa i Kristianstad.”

De hade bollampor på Barnpsyk och sedan så tyckte jag att bollampor var det fulaste som fans. Ibland hade jag mardrömmar om att bollamporna trillade ner och det började brinna. När jag var på Dammsdal långt senare så fick jag veta att barnpsyk brunnit ner, bollamporna var det första jag tänkte på, men sedan så fick jag veta att det var 2 patienter som tänt eld på byggnaden. De byggde upp barnpsyk ganska snabbt igen.

Psykologen på BUP i Kristianstad hette Lars Uggla och kallades för Doktor Uggla.

Senare när jag var på Dammsdal så berättade jag om Barnpsyk och Doktor Uggla, Anmarie tog mig inte på allvar, hon sa ”Doktor Uggla, bor ute i skogen, du lever ju i sagornas värld.”

Kerstin Yrell:

Jag var ett tag hos en som hette Kerstin Yrell, jag kommer i håg att jag hade en teknisk period där, glödlampor, dammsugare, kontakter, tvättmaskiner, ja allt skulle jag undersöka. Jag kommer i håg att vi dissekerade en dammsugare och att det var jättespännande.

Knut tyckte att Kerstin hade lustiga idéer, t.ex. att torka snoppen när man har kissat och att hon sa jätte om allt. Kerstin sa jättegott, jättemycket, jättefint osv.

Jag mins att jag och Kerstin var en gång och tittade på en brand, det var ett stort hus som brann, det slog upp stora lågor på taket och brandmännen fick hugga upp taket och spruta med vattenslangar in på vinden. Det var ett stort hyreshus som brann.

Yvonne:

Senare var jag hos en dagmamma i Hörja som hette Yvonne. Hennes make hette Göte. De hade lantgård, jag brukade ofta vara där. Jag följde med Göte i stallet och tittade när han skötte kor, grisar och höns. Jag mins suggan som födde smågrisar och hur de diade. Min far Knut tyckte inte det var bra för mig att se det. Yvonne och Göte tyckte inte att Knut var bra för mig, de ansåg att han förstörde mig psykiskt.

T.ex. så brukade Knut säga åt mig att jag skulle ta sönder saker och att jag var duktig om jag förstörde något, speciellt mammas saker. Mamma blev ofta ledsen och jag tålde inte sen att man sa till mig att jag var duktig, utan blev både arg och förtvivlad om någon människa sa till mig att jag var duktig.

Yvonne och Göte hade 2 hundar, den ena var en taxtik som hette Tanja och den andra var en stor grå hanhund som såg ut som en varg, han hette Assi. Han bet ihjäl tuppen och Göte var jättearg på honom. Göte körde upp den döda tuppen i ansiktet på Assi och skällde ut honom. Detsamma gjorde jag med min badanka på Pelle, jag hade ju sett Göte göra så.

En gång så hittade jag en död kaja ute på åkern, Göte och Yvonne sa att jag inte ska röra den för den är full med bassiller, men när de var inne i huset så sprang jag ju klart genast bort till den döda kajan och skulle undersöka den. Jag undrade om huvudet gick att skruva av tänkte jag så jag tog tag i huvudet och efter mycket om och men så lyckades jag slita av det. Jag sprang in i huset och visade fågelhuvudet för Yvonne, hon tog det ifrån mig och slängde det i soporna, sedan fick jag gå och tvätta händerna noga. Jag pratade ofta om fågeln i Hörja. Många gamla teckningar som jag har sen jag var liten föreställer fåglar med avslitna huvuden. Jag minns hur strupen och senorna såg ut. Senorna var vita och strupen var orange.

Jag brukade ofta få följa med i traktorn, ibland fick jag sitta i Götes knä och styra traktorn, det var roligt.

Min far tyckte dock att det inte var lämpligt för mig att vara på deras gård, far tyckte det var mycket olämpligt att jag hade fått se suggan föda smågrisar, min far hade blivit osams med Göte och Yvonne, för att de lät mig se när suggan födde smågrisar. De hade sagt åt mor att skilja sig från far för de menade att far förstörde mig. Jag tog ju efter alla de svordomar och andra tillmälen och öknamn som Knut använde om personer, som barn så tar man ju efter det man hör folk säga, föräldern i detta fall – min far. T.ex.  ”Judejäveln” som Knut sa om hyresvärd Beck, jag trodde det var Becks riktiga namn. Jag lärde mig många andra ord med av min far, t.ex. ”On porno fis” vilket Knut kallade radioprogrammet ”On Phono Peace” för, ett radioprogram om Vietnamkriget och att åter få fred i Vietnam, tror jag det var. Knut var väldigt larvig, precis som jag nämnde om maten innan, så var chokladpudding koskit, mandelbesskvier var hönsskit och polkagrisar var ”tockalortar.” (bajs från en tupp.) Jag kommer ihåg att Yvonne serverade chokladpudding till efterrätt och jag utbrister ” Ooo! KOSKIT VAD GOTT!” det var andra barn där också och de tyckte jag var äcklig som säger så, men jag hade ju fått lära mig att det heter ”Koskit.” När de visade tomtarnas verkstad på de tecknade julfilmerna på julafton, scenen där en tomtenisse borrar hål för svansen på gunghästen, så förklarade pappa för mig att tomtenissen borrar ”rövhål” på gunghästarna.

Yvonne tog mig till kyrkans barntimmar och tyckte jag skulle få lite kristen undervisning, men jag hade svårt att umgås med de andra barnen och att fungera i grupp när vi skulle sjunga. Jag skulle sjunga högst av alla och jag minns bl.a. att vi skulle tala om var vi bodde. Jag svarade att jag bodde i ”Judejävelshuset” som jag fått lära mig att hyreskåken vi bodde i hette så. Fröken frågade varför jag kallade den så. Jag svarade, ”Det är Judejäveln som äger huset och han är dum, säger pappa.” Yvonne förklarade för fröken hur pappa bar sig åt och fröken tyckte det var fruktansvärt.

Knut hade många öknamn på folk:

Svea t.ex. var Klockemakarens rödhåriga kärring (Bertil var ju urmakare.) Bertil dog sedan av en hjärntumör 1985. En annan person kallade han för ”Bölja” och ännu en för ”Bärgarn.” Varför vet jag inte. Bölja är danska för våg och en bärgare vet ju alla vad det är.

Bölja döpte jag en av mina nallar till, en stor vit nalle som var en isbjörn. Jag tyckte han såg ut som ordet Bölja lät. De andra två nallarna hette Pigge och Gnidde. Sen hade jag en liten gul nalle som hette Gulenalle och jag hade en tyghund som hete Herr Nilsson, det var en cockerspaniel. Den fick jag av mor.

Ingrid Malmström:

Men Yvonne skulle gå någon skola sen, så jag kom till Ingrid Malmström. Först var väl det okej där. Men sedan så dog Ingrids man Olle när de var på resa nere i Tyskland. Ingrid blev konstig där efter.

Ingrid började bli sur och vresig, hon gav mig ofta örfilar om jag var för busig. Ingrid bodde först på Trädgårdsgatan 2. Knut brukade ofta komma dit, en gång så blev jag så frusterad så jag kastade jord på huset och en sten på husvagnen så det blev en stor buckla. Ingrid var vansinnig dagen efter, hon gav mig mycket smisk, hon förstod inte att jag gjorde så för att jag inte ville att Knut skulle komma dit och att de skulle sitta och supa.

Ingrid låste ofta in mig i källaren där hundmaten förvarades, där fick jag ibland sitta hela dagarna tills mamma kom och hämtade mig. Vatten och hundmatstorrfoder hade jag tillgång till.

Ofta fick jag sur mjölk att dricka, Ingrid sparade de gamla mjölkpaketen som datumen gått ut på, den fick jag till att dricka. Det var klumpar i mjölken och den smakade illa.

En gång så hade Ingrid gjort grishjärtan till middag, när jag kom hem så berättade jag att vi hade ätit grishjärta, min mor tyckte att det är hundmat och att människor ska inte äta grishjärtan.

Senare så flyttade de till Östergatran 44, när Ingrids mor dog, Ingrid blev ännu mer vresig mot mig här. Men hennes son Anders var värst. Jag var livrädd för honom.

En gång så stod Knut ute på trottoaren och då står Anders i garageporten och ropar till honom att ”Horan Isa har sin stuga i Vankiva på väg mot soptippen” jag blir förtvivlad över att Anders ropar det till Knut, jag springer fram till Anders och Anders ger mig en örfil så jag ramlar omkull, Anders skriker, ”håll käften jävla unge, annars så ska jag skjuta din mor och se till att du växer upp hos din far, han kan i allafall göra karl av dig” Anders var mycket elak mot Mig, han brukade dingla mig utanför balkongen om jag sa ”Hihivagullit”, det var en inomhusbalkong de hade där trappan gick upp till andra våningen. Jag var livrädd när han gjorde det, jag var rädd att han skulle släppa mig de 5 meterna ner i betonggolvet under. Jag sa till Ingrid att jag inte tycker om att Anders gör så, hon gav mig en örfil och röt, ”det är skoj fattar du väl, jävla unge.”

När vi höll på att renovera på Östergatan 44, så bad Anders mig att hålla ett par elsladdar i ändarna. Han gick då ner i källaren och slog på strömmen, jag släppte elkablarna, det gjorde fruktansvärt ont när strömmen kom. Anders kom upp och skällde ut mig, ”va fan släpper du sladdarna för, ungjävel, vill du att jag ska mörda din mor, vaa!!?, Vill du det?, Jag har ett gevär och jag kan stå någonstans och blåsa skallen av din jävla morsa en vacker dag!!!” Anders hot om att mörda min mor skrämde mig mycket.

Jag hade ofta mardrömmar om att Anders stod med geväret inne på livsmedelsbutiken på Östervärn och sköt mamma när hon kom in för att handla. Jag var livrädd och grät många gånger när mamma skulle in och handla och ville att jag skulle vänta i bilen.

Anders brukade ofta visa mig våldsfilmer, bl.a. så visade han en film om en psykotisk massmördare som mördade kvinnor genom att stycka dem med motorsåg, av likdelar gjorde han sig en ansiktsmask som han hade när han mördade sina offer. I en scen så våldtar han en kvinna för att sedan hänga upp henne i en köttkrok i taket och dela henne mitt i tu med motorsågen, Anders säger då att ”så vill jag göra med din mamma.”

Torsten kommer hem och säger till Anders ”det är väl jävligt olämpligt att visa sådant och säga så till Rutger, han blir ju skiträdd, fattar du väl?” Anders blir förbannad och tar spritflaskan som står på bordet, han hade druckit upp halva ungefär, han slänger spritflaskan på videon och skriker, ”då skiter vi väl i den jävla filmen” videon går sönder.

Anders hade många filmer där de halshögg varandra så blodet sprutade, som barn så brukade jag säga att jag sett ”tjocka halshål.”  Det jag menade var att jag sett människor halshuggas med svärd och lie.

Jag minns en film om medeltiden, där de band en kvinna vid en påle och en gam hackade ut hennes ena öga och Anders sa att det var min mamma de gjorde detta med. I den filmen så brände de även häxor och det var mycket scener med blod och inälvor när de stred med svärd.

Jag var livrädd för militärer som liten, vi blev stoppade av militärer nere på Hovdala området för de hade övning. När jag ser militärer med vapen komma emot bilen så börjar jag skrika, jag tror de ska skjuta ihjäl oss allihop. Ingrid blir arg på mig för att jag skriker och gråter. Det var för att Anders visat mig filmen Plutonen och jag som barn förstod ju inte att det var i Vietnam på andra sidan jorden och att det var krig, utan jag trodde att militärer kunde döda vem som helst. Scenen där militären går in i en Vietnamesisk by och rensar, gjorde starkt intryck på mig som barn. Det är verkligen inte lämpligt att visa Plutonen för en 7 åring. Dock är Plutonen en mycket bra VUXENFILM som skildrar Vietnamkriget och visar hur soldater fungerar rent psykologiskt. (Jag har själv filmen idag som vuxen, men jag skulle aldrig ens tänka tanken att sätta på den om det sitter småbarn framför TV,n.)

Torsten var Anders lillebror. Margareta var Anders lilla syster.

Margareta ville ofta leka att hon var drottning och jag hennes tjänare. Hon ville att jag skulle ligga som fotpall åt henne, hämta saker åt henne etc. Skulle Margareta ha böcker i bokhyllan så skulle jag lägga mig framför bokhyllan så Margareta kunde kliva på min mage för att nå böckerna. Om jag gjorde något fel eller inte gjorde som hon ville så brukade hon slå mig med blockflöjten. När jag sa det till Ingrid så sa hon att Margareta bara leker med mig och det ska jag vara tacksam för. Sedan så började Ingrid ha mig som fotslav med. När Ingrid satt och tittade på TV eller när de satt och åt så skulle jag ligga på golvet så Ingrid kunde ha fötterna på mig, Ingrid ville med att jag skulle ta på och av henne stövlarna när vi skulle ut med hunden, samt lukta i hennes stövlar. Ibland så fick jag kyssa och slicka Ingrids fötter, hon slog mig om jag inte gjorde det.

Margaretas fötter fick jag med slicka ibland och jag skulle ligga utsträckt på golvet också dansade Margareta barfota på min rygg till Carola Häggkvists låtar, Främling, Hej Micke och en annan kraftfull låt brukade det oftast vara. Att Margareta skulle dansa barfota på min rygg brukade Ingrid med säga att det är som hon leker med mig och att jag ska vara tacksam för det.

Sexual övergrepp:

Men det värsta var det Anders brukade göra mot mig när Ingrid var på sammanträde.

Det hände att andra kompisar till Anders var med också. I ett litet rum under källartrappan så hade Anders ett litet bord och klätt med täcken på väggarna. Det hängde en naken glödlampa där inne också. Anders brukade ta in mig där och binda mina armar vid bordsbenen så jag låg på mage på bordet, ibland så stoppade han snoppen i munnen på mig och ville att jag skulle suga, ibland så drog han ner mina byxor och knullade mig i stjärten. Anders ville att jag skulle stöna högt och inte gny som en hund sa han, han blev arg om jag inte stönade och gav mig örfilar samt skrek ”Stöna din jävel” detta brukade Anders göra när Ingrid var på sammanträde. Ibland ville Anders att vi skulle duscha tillsammans och ville då att jag skulle ta honom på snoppen. Anders tog mig på snoppen också.

Men det värsta var när Anders band mig på bordet och Anders kompisar var där och fick knulla mig i stjärten, äckliga gubbar som jag inte ens kände, jag fick även suga deras snoppar och de sprutade sin sperma i ansiktet och håret på mig. Anders brukade även penetrera mitt anus med en cykelpump eller ett hammarskaft innan hans kompisar fick ha analt och oralt sex med mig.

En gång när jag skulle sova över hos Ingrid så sa de att de skulle ha roligt med mig till kvällen, Ingrid och Anders. (Detta var ena gången av två Ingrid var med på något sexuellt, annars så var det Anders som höll på.) Mor skulle flytta till från 3:e Avenyen till Bokeberg och då skulle jag sova över hos Ingrid och Anders.

Anders binder mina armar vid benen på Ingrids säng vid fotändan så jag ligger halvvägs upp i sängen på mage. Ingrid lägger sig tillrätta i sängen och smeker mina kinder med sina bara fötter och talar om vilken gullig liten sexslav jag är. Hon säger åt mig att slicka hennes fötter och jag vågar inget annat, sen vill hon att jag ska slicka henne upp på benen och slutligen på könsorganet, könsorganet vill jag inte slicka, det luktar piss, Ingrid ger mig ett par örfilar och väser åt mig att jag ska slicka. Samtidigt som jag gör detta så sticker Anders in sin hårda pennis i min stjärt och knullar mig igen.

De säger att om jag berättar detta för min mor så ska Anders mörda mor. Och Ingrid ska se till att jag får bo hos Knut. Malmströms sa att det är kärlek och det ska jag vara tacksam för.

Jag tycker inte om ordet ”kärlek” för mig står kärlek för vidrig sexuell förnedring.

En gång så i finrummet så låg Ingrid naken på golvet och hon var full, hon ville att jag skulle ligga naken ovanpå henne och ta henne på brösten. Jag vågade inget annat än att lyda. Ingrid frågade då om vi ska göra barn. Detta berättade jag för min moster, Svea. Ingrid fick sedan reda på att jag berättat det för Svea. Ingrid blev vansinnig och jag fick jättemycket stryk (slagen med elkabel.) Samt att hon brände mig med cigarett på armen och jag fick som straff slicka alla skor som fans i huset och slicka Ingrids fötter sen, sedan doppade Anders mitt huvud i toaletten och jag fick suga av Anders penis och slicka Anders fötter också.

Märkte ingen något ?

Andra kunde dock se tecken på att detta förekom, psykolog, Elisabeth Jonson kunde se på teckningar bl.a. att jag blev utsatt för sexualövergrepp, det sa hon till psykolog, Lena Jönson som var på lekskolan när jag var liten. (Lena Jönson träffade jag med på Norräng långt senare när jag gick gymnasiet.)

Min mor la märke till att jag sa konstiga saker, bl.a. så ska jag under den aktuella tiden ha yttrat ”Ingrid har sagt, kom in i min slida” och ”Ingrid har sagt, ska vi göra barn?” jag kallade Ingrid för ”häxa” vilket för mig betydde en kvinna som gör illa barn,

(hade alltså inget med häxor i dess vanliga bemärkelse att göra, trolldom etc.)

Jag var livrädd för Anders och så fort jag såg någon som liknade Anders så skrek jag.

Samt att mor måste ju ha märkt hur rädd jag var när hon gick in på Östervärns livs, jag var rädd att Anders skulle stå där inne med geväret.

Jag var hos Ingrid 1980 till 1984.

Övrigt om Anders:

Anders var ju väldigt våldsfixerad, han hotade bl.a. med att skaffa sprängladdningar från P2 och spränga vår stuga i Vankiva.

En gång när Anders och jag var själva hemma och Ingrid var på sammanträde så jagade Anders mig runt i huset med en motorsåg, han skrattade och tyckte att det var skitkul att skrämma mig.

Anders tittade ofta på vålds filmer och visade dem för mig, bl.a. så visade han Motorsågsmasakern för mig, vilket jag skrivit tidigare. Han visade en annan film om en kvinna som skulle föda ett barn och barnet såg ut som en djävul, kvinnan söp, när barnet kom så slet det sönder bukvävnaden och kom ut, Spritdjävulen, tror jag filmen hette. Många av Anders filmer handlade om våld, styckmord var ofta förekommande och Anders brukade säga att det var min mor som de styckade.

Anders tvingade mig en gång att svälja ett suddgummi och Anders tog ifrån mig Pipen och Mickel eldade upp dem i pannan. Det var en plastkanin och en träräv, de var mina vänner och jag hade dem ofta med mig överallt. Det var väldigt kränkande att Anders eldade upp mina ”vänner.”

I källaren fans ett rum som Anders alltid hade låst, han sa att han skulle döda mig om jag gick in dit, en gång hade Anders glömt att låsa och jag var själv i källaren, jag öppnade dörren och kikade in, där låg däck och längst bort så var någonsorts altare med svarta ljus. Detta berättade jag inte för mor förrän jag började på Röingegården och kom i kontakt med Satanism, hade aldrig haft kontakt med det tidigare vad jag viste. På Röingegården så fick jag veta att svarta ljus använder man när man ska tillbedja Satan, då tänkte jag att Anders kanske var Satanist också berättade jag det för mor, numera känner jag avsky så fort jag ser siffran 666, svarta ljus eller hör svärord, för jag associerar det till Satanism. Efter att jag slutat hos Ingrid så tålde jag inte talet 44, det var ju numret på deras hus.

Anders hade trillat i trappan en gång pga att han var full, Ingrid skulle då ha sagt till min mor att hon är rädd för Anders när han druckit sprit.

Slutligen så slutade jag hos Ingrid, jag bara vägrade att gå dit, jag hade fått nog. Min mor ringde till de som har hand om dagmammorna och talade om att jag vägrar gå dit…

Mer om tiden hos Malmström.

Jag skoltränade med en speciallärare som hette Gunnel. Jag brukade träffa henne ett par timmar på västerskolan och jag fick träna mig på att skriva och räkna. Ingrid brukade vara med mig här. Jag tyckte inte om att skriva med små bokstäver, då jag tyckte att små bokstäver (Gemener) liknade lemlästade och plågade djur. Jag skriver med versaler även som vuxen när jag skriver för hand. När jag tränade på att skriva ”O” n så kallade jag bokstaven O för vispebon och jag sa att jag ritade vispebon när jag tränade på att skriva O. När jag räknade så satte Gunnel en stjärna i boken och jag blev mycket illa berörd av det, för mig stod en stjärna för Djävulen. Det stod i Min bok med Bibliska berätelser och Ulla och Paul som var Jehovas Vittnen hade tutat i mig att det var Djävulen som gjorde att Betlehemsstjärnan lyste över stallet och att adventsstjärnor skulle man inte ha, då dessa var en symbol för onda makter. Jag ansåg att en stjärna över huvudtaget stod för ondska, Djävulen och Helvetet.

När Malmströms bodde på Trädgårdsgatan 2 så hade de andra dagbarn med, det var bl.a. Staffan Fredlund som är son till Doktor Fredlund, (Dr: Fredlös.) Staffan och jag brukade spela bondeschack för vi följde ett TV-program som handlade om schackspel. Staffan Fredlund brukade äta smörgåsar med bara smör på men i komposten bakom huset på Trädgårdsgatan 2, där Malmströms bodde första året innan de flyttade till Östergatan 44. I komposten bakom huset fanns igelkottar och jag kommer ihåg hur Staffan tog järnspettet och körde det rakt igenom en igelkott. Ett mycket långt tag efteråt så ville jag inte äta smörgås där smöret syntes, utan jag tyckte det var viktigt att täcka hela smörgåsen med pålägg. När jag gick på Dammsdal långt senare, så ville jag absolut inte äta en smörgås som smöret syntes på, när Elsie tyckte det var dumt och sa att du behöver inte slösa så med pålägget och täcka hela smörgåsen, så svarade jag  ”Här ska inte spetsas några igelkottar.” Elsie tyckte jag resonerade dumt.

När Malmströms bodde på Trädgårdsgatan 2, så bodde Ingrids mor, Helmy Andersson på Östergatan 44. När hon dog så flyttade Malmströms dit och renoverade huset. Helmy brukade vara på Trädgårdsgatan och hjälpa till, hon skalade potatis och i en del potatis så var det bruna fläckar, hon tutade i mig att bruna fläckar i potatis är en råtta som bajsat i jorden och bajset har växt in i potatisen. Jag brukade ofta äta potatisskal och jag fick spolmask av det. På Tredjeavenyn där vi bodde då, så hittade mor en spolmask i stjärten på mig och drog ut den, jag blev förskräckt, för jag trodde det var min tarm.

Bakom garaget på Trädgårdsgatan så fanns en stor plåttunna och bredvid den växte ett äppleträd, äpplena brukade ramla ner i tunnan och ruttna. Det var regnvatten i tunnan också. Staffan och jag brukade ha soppkök där. Vi spottade och kissade i tunnan, samt gick och plockade Florrys och Zappys bajs och slängde i, tillsammans med döda fåglar och döda möss, sand och jord…. Jupp, det blev en härlig soppa också rörde vi om med pinnar.

Florry var en Grandanios och Zappy var en Foxterrier, Zappy blev påkörd och Ingrid var mycket ledsen, hon la Zappy i en svart sopsäck och begravde honom. Jag kallade svarta sopsäckar för ”Zappysäckar” sen. Florry dog också, hon fick tarmomvridning, men Ingrid skaffade en ny Grandanios som hette Tella. På statena bode en annan kvinna som hette Annbåt och hon hade en Grandanioshanne som Tella brukade leka och busa med.

Jag brukade ofta få hålla Tellas koppel när vi var ute och gick, Tella var ju mycket större än mig. Grandanios är mycket stora hundar. Såg Tella ett rådjur så stack hon som en missil efter det och jag flög som en vante, släppte jag Tella så fick jag ofta stryk av Ingrid. När Tella kom tillbaka, fick hon också stryk. Ingrid slog både mig och Tella med kopplet, med den ände som enterhaken är i.

En gång när vi var ute och gick med Tella och skulle till Gunnel på Västerskolan, så möter jag en dam med en lustig hund, det var en Collie, men det viste jag inte då. Min mor hade pratat om att vi ev skulle skaffa en hund, en ”byracka” till våren. Det var 1983. Jag trodde byracka var en hundras och jag frågar damen, ”är det en byracka du har?” damen blir jättearg och säger, ”det är inte mer byracka än din hund!” jag svarar, ”Nej, Tella är en grandanios och inte min hund utan Ingrids, hon går där framme.” Ingrid hade hört vår konversation och kom raskt emot mig med ögonen blixtrande av ilska, hon ger mig en örfil och ryter ”nu håller du käften, jävla unge.” Ingrid bad damen om ursäkt för att jag sagt så. Ingrid tar Tella och vi fortsätter mot Västerskolan. Efter lektionen så när vi kom hem till Östergatan 44 så fick jag som straff slicka Ingrids och Margaretas fötter hela eftermiddagen och sen ligga med en svettig strumpa i munnen medan Ingrid och Margareta trampade mig på ryggen, Ingrid gav mig även smisk med en livrem och trampade mig över nacken och i ansiktet. När Anders kom hem vid 16:00 tiden så blev jag dinglad utanför balkongen och doppad med huvudet före i toaletten och när de åt middag så fick jag ligga som fotpall åt Ingrid med en svettig strumpa i munnen igen och jag fick ingen mat, Ingrid sa att om jag ville ha mat så fick jag äta Tellas bajs. Efter middagen så fick jag slicka Anders fötter och rumpa också. Anders tog mig sen hårt i nacken och stack sin hårda penis i min mun och jag fick suga av honom och där efter kyssa hans fötter som tack.

Ingrid hade sagt åt mig att jag skulle vara tacksam för den uppfostran jag fick av henne och hennes familj, samt att när mamma kom och lämnade mig skulle jag vara glad och krama om Ingrid. Gjorde jag inte det så blev jag piskad med livrem eller elkabel. Jag fick inte berätta om deras uppfostran och lekar med mig till Mamma eller någon, för då skulle de halshugga eller skjuta mamma och se till att Knut tog hand om mig och jag fick bo hos honom.

Ingrid brukade ibland ta mitt huvud och trycka det mellan sina ben och säga, ”kom in i min slida.” det vet jag att jag berättade för mamma att hon brukade göra och vad Ingrid brukade säga.

När jag och mor hade stugan i Vankiva så hade jag ju min katt, Cossmos, där och Ingrid var och hälsade på. Mor skulle ut och hämta något i vedbon och där hade flugit in en fågel och den får Cosmos syn på. Snabbt som en missil far han in och tar fågeln och biter ihjäl den för att äta upp den. Cosmos brukade ta fåglar och möss och det var helt naturligt. Men Ingrid tyckte detta var mycket obehagligt. Men de videofilmer som förekom hos familjen Malmström var helt okej. Mor hade en gång påpekat att de kunde ju undvika att visa våldsamma och blodiga filmer när jag var hos Malmströms, men Ingrid hade då svarat att de våldsammaste hon hade var vanliga västernfilmer. Jo, Ingrid hade en del västernfilmer. Bl.a. ”Mannen med Oxpiskan” med Clint Eastwood, frågan är hur barnlämplig den är?

Jag sa till Ingrids mor, Helmy Andersson en gång att jag bott på barnhem, och fått lära mig fula ord där, men hon trodde inte mig. Hon sa att det finns inga barnhem längre. Det jag menade var ju barnpsyket i Kristianstad. Fast jag kallade det för barnhem eller ”kuk huset” då. En gång skulle Ingrids mor Helmy passa mig och då ville hon att jag skulle ha ett par trosor på huvet och låta som en gris, medan jag kröp omkring på golvet. Hon var full då och tyckte det var jätteskoj. Sen blev hon arg och slog mig med sin käpp och spottade på mig och kallade mig ”stygga pojke.” men för det mesta var hon snäll och jag fick bl.a. leka med de två träugglorna ”Salt” och ”Peppar.”

När Ingrid lämnade mig på Bilema:

Jag följde med Ingrid att handla på Bilema, det är ett stort varuhus i Höör. Jag brukade jämt få köra vagnen och den var tung för mig att dra. Som barn så var jag liten och spinkig.

Inne på Bilema så plötsligt så försvann Ingrid. Jag var helt ensam bland okända människor och i ett jättestort varuhus. Jag ropade efter Ingrid och började springa omkring och gråta. Jag frågade folk om de sett Ingrid, men ingen viste vem Ingrid var. Detta var en fruktansvärd skräckupplevelse för mig. Plötsligt får jag se Ingrid långt borta och skriker ”IIIINGRRIIIIID!!!!” Ingrid blir arg och kommer mot mig och säger, ”Vad skriker du för?, jävla unge.” Sen denna upplevelse som påverkade mig starkt + rädslan för att mamma skulle bli ihjälskjuten i ett varuhus, har gjort att jag än idag har ”varuhusskräck.”

T.ex. så kan jag gå in i ett stort varuhus och handla själv, om jag vet vad jag ska ha. Då går jag som en målsökande robot till de varor jag ska ha. Men är jag i sällskap med någon och då går all uppmärksamhet till att hålla reda på var den personen är, jag är livrädd för att komma ifrån mamma eller min assistent när vi går och handlar. Om mamma eller assistenten försvinner bakom någon hylla, så får jag panik. Jag kan inte tänka rationellt då, utan jag får hjärtklappning, svettas och får svårt att andas. Jag får tunnelseende och flackar hit och dit med blicken, sen kan jag ställa mig och skrika på mamma eller min assistent, även nu när jag är vuxen. Jag tycker situationen är mycket pinsam, men jag kan inte tänka klart i en sådan situation, utan får panik. Många tycker nog att det är konstigt att en vuxen man skriker efter sin mamma inne på ICA Maxi, t.ex.

Jag tycker inte om att gå i stora varuhus, jag tycker bättre om små butiker där hyllorna är längst väggarna och den jag är med inte kan försvinna bakom en hylla. Denna varuhusfobi gör att jag ofta drar mig för att följa med in i stora varuhus, utan jag tycker det känns tryggare att stanna kvar i bilen. Jag är lite orolig när jag är kvar i bilen också, inte att det ska stå någon inne i butiken med en AK-4 och skjuta mamma, men däremot att mamma ska ramla eller få insulinkänning eller bli sjuk på något sätt inne i butiken. Jag brukar lugna mig med att röka lite extra när mamma handlar. I regel brukar jag få en cigarett av mamma innan hon går in och handlar, men när hon glömt att ge mig en sådan, så händer det att jag tigger cigaretter av kunder på parkeringen eller t.o.m. plockar fimpar ur varuhusets askkopp.

Min varuhusfobi låter hel knäppt, men det är ett problem för mig.

Knut kommer till Ingrid:

En gång kom Knut ner till Ingrid, han vill ta mig med sig och Ingrid ringer till Mamma och frågar vad hon ska göra. Mamma säger till Ingrid – ”Ring polisen.”  Ingrid svarar – ”Vad tror du grannarna skulle tänka om här kom en polisbil, då får Knut hellre ta Rutger.”

Hur detta hos Malmströms har påverkat mig:

Jag var ju klart störd som barn vilket vi ser i följande del, men sexualövergreppen påverkar mig även som vuxen, fast jag har distans till det idag och är behärskad. Men jag får ångest av att se samlag på TV eller få pornografiska mejl, porrtidningar och liknande. Jag har svårt för tandborstning och att ta schampo i håret, då jag får ångest, för tandborsten känns som Anders hårda penis i munnen och schampo känns som sperma i håret. Tandläkarbesök är fruktansvärt ångestladdade, jag får ångest av att få något instoppat i munnen som inte är mat. Likaså att bajsa är ångestladdat och det tar tid för mig att bajsa.

Men vad det beträffar dessa fotlekar, så kan vackra nakna fötter ge mig en erotisk känsla av vällust. Idag som vuxen en väldig vördnad för rävar och jag fantiserar ibland om att rävarna dominerar mig med sina baktassar och då njuter jag av att tänka att rävarna har mig som ”tass-slav” och likaså kan jag känna att jag skulle vilja kyssa och slicka fötterna på exempelvis någon som är Furry. I tonåren på Dammsdal så var jag ju gärna fotslav åt min flickvän Linda Sköld och åt min vargkompis, Daniel Fransson. Att dyrka någon nära väns fötter/tassar ser jag som ett tecken på uppskattning och vördnad. Medan annat som exempelvis tandborstning, tandläkarbesök, schamponering och att tömma tarmen är oerhört ångestladdat för mig.

Kristina:

Jag fick en tillfällig dagmamma när jag vägrade gå till Ingrid, som hette Kristina. Hon brukade vara med mig i stugan i Vankiva. Av Linnea Nilsson så hade jag fått en ask körsbärspraliner, dessa kallade jag för ”kukar” jag tyckte de såg ut som sådana. (Jag var ju något psykiskt störd efter det som jag varit med om hos Ingrid.) Min mor hade ätit upp körsbärspralinerna, jag fick ett hysteriskt utbrott och skrek ”Var fan är mina kukar?!!!” Kristina var arg på mig efter som jag låg på golvet och skrek så och var alldeles ifrån mig. Kuk, fitta, knulla, bög, hora, etc var ord som ofta kom ur min mun samt kombinerat med svordomar.

Jag hade dille på salt, en gång så stod jag och ryste saltkaret över Kristina och sjunger om salt, mor var med då, plötsligt så lossnar locket på saltkaret och stackars Kristina får allt saltet över sig.

Nästa dag så psykar jag Kristina med att salta överallt i stugan. Kristina hade varit ute för att hämta ved och när hon kom in så har jag hällt salt på golvet vid dörren och skrivit ”SALT” i det, jag har hällt salt över köksbordet och i soffan och håller på att salta Cossmos i huvudet när Kristina kommer in. Hon blir arg på mig och vill få mig att sluta, jag blir ännu värre, springer runt i stugan och skriker ”SALT SALT SALT SALT!!!!!” Kristina tar tag i mig och jag blir hysterisk, jag skriker ”Jävla fitta” och ”Jävla hora” åt henne.

En gång så är jag hemma hos Kristina, min mor ska komma och hämta mig, jag hittar en docka hos Kristina och jag vill slita huvudet av dockan. Kristina försöker stoppa mig och jag springer iväg med dockan, jag lyckas att slita av huvudet men gör mig illa på läppen när dockhuvudet losnar, jag börjar skrika ”KUK OCH FITTA, KNULLA!!!” etc. springer ut i trapphuset och slänger mig på golvet och börjar tjuta, en granne öppnar sin dörr och undrar vad som står på. Kristina vill inte ha hand om mig längre, hon orkar inte med det…

Jag tycker synd om Kristina nu när jag sitter här och skriver om detta, men jag mådde väldigt dåligt efter det jag varit med om hos Ingrid och därför så betedde jag mig så här.

Just att slita av huvudet på dockor brukade jag göra så fort jag kom åt. En gång när jag och Kristina var ute och gick på stan, så kommer en mor med barnvagn. Jag rusar fram till barnvagnen och dunkar bebisen i huvudet och tar tag i bebisens huvud och säger att jag ska slita huvudet av bebisen. Kristina får tag i mig och lyckas få mig bort från barnvagnen. Mamman var chockad och grät.

Jag hade ju sett filmer hos Malmströms där de halshögg varandra med svärd så blodet sprutade. Jag brukade säga att jag sett ”tjocka halshål” det jag menade var att jag sett människor halshuggas.

Vid ett annat tillfälle så får jag se en koltrast i en häck, innan Kristina hinner reagera, så har jag fatt i fågeln och sliter huvudet av den.

I skolan i Kristianstad kunde jag ex dra ner byxorna och ta fram snoppen eller ställa mig och urinera i klassrummet.

Jag var ofta aggressiv, slog sönder saker, bet och rev lärarna. Jag försökte flera gånger ta lärarna på könsorganen om de ville bestämma något över mig. En gång bet jag Eva Vretblad i handen så illa så hon fick ett djupt sår och fick åka in på lasarettet och sy samt få en stelkrampsspruta. En annan gång förstörde jag hennes glasögon. Jag kallade henne för ”djävla djurplågare” och ansåg att hon gjorde djurförsök för att hon hade glasögon.

När jag fick mina utbrott så kunde jag försöka skada lärarna med en sax eller slänga en stol efter dem. Jag slog sönder ett fönster på Centralskolan i Kristianstad också, samt kastade sten på bilar som körde förbi.

Utanför centralskolan stod en taxi som det stod 044 på (Kristianstads riktnummer) jag går fram och sparkar på taxin och skriker kuk och fitta mm. Taxiföraren blir arg och kommer ur bilen, han frågar varför jag sparkar på bilen. Jag säger att det står ju 44 på den, han svarar, det hör inte dit, du ska ge fan i att sparka på min bil! Jag drar då fram snoppen och försöker kissa mot taxiföraren, men Eva Vretblad tar mig i armen och lyckas dra mig in i skolan.

Jag ritade en del, det var orgier i våld, blod och sex som jag ritade. Bränder, babysar som slaktades, halshuggning, krig, olyckor, styckning med motorsåg, atombomb över Kristianstad,  hakkors mm.

Mina teckningar skrek ut våld och ondska då.

Jag viste inget om Hitler och Nazismen då, men viste att Hakkorset stod för den mörkaste ondska, det hade jag läst på brevsidan i en Bamsetidning och där var en bild på ett Hakkors. Jag ritade Hakkorset just för det stod för den mörkaste ondska.

Bränder ritade jag väldigt ofta. Jag kunde få väldiga raseriutbrott och bet och rev alla som kom nära mig. Jag tålde inte att vuxna rörde vid mig. Jag tålde inte att se talet 44 och hade aggressioner mot bebisar. Jag dödade och lemlästade grodor och fåglar, kunde plåga katten och ville slita huvudet av dockor. Hade tankar om att man skulle slakta bebisar på slakteri och grilla och äta dem, jag fantiserade om att all mat var likdelar från bebisar. Saft var bebisblod, potatis var bebishjärtan, äpplen och apelsiner var bebishuvuden, kyckling var hel bebis, kött kom från slaktade bebisar, pommesfrittes var bebispenisar, hamburgare och köttfärssås var nermalda bebisar, korv var penisar, köttbullar var testiklar, julskinkan var en kokt bebis, gele var mosade bebisögon, skinnjackor och läderklädsel i bilar var gjorda av bebishud, sylt var mosad bebishjärna etc…..

Jag hade tankar om djurplågeri och bebisplågeri också i idrotten, hade vi bollsport i skolan så var fotbollen en bebis som vi sparkade omkring och spelade vi brännboll så var bollen ett marsvin. Idrottshallen på Centralskolan i Kristianstad gick att avgränsa med en vikningsbar vägg. När vi vek undan väggen så var den en press som vi pressade bebisar i för att få fram bebisblod.

Jupp, jag var något störd ja.

Skolan i Kristianstad:

Jag hade börjat i en OBS klass i Kristianstad strax innan jag slutade hos Ingrid. Senare så fick jag Paul Sivertsson, Palle som min assistent här, han var min första assistent.

Eva Vretblad sa något om att det har hänt något med mig, till min mor, det var under tiden jag fortfarande var hos Ingrid.

Vi hade en kille i klassen med ett litet tag, han hette Peter, han var sexfixerad, han brukade ta porrband med sig till klassen och spela dem också byggde han en ”kukrunkaremaskin”

Det hetsade upp mitt störda sexuella beteende ännu mer, jag sprang in i andra klassrum och visade snoppen, pinkade i korridoren och skrek hora åt alla tjejer, Jag juckade när jag såg tjejer och kunde även ta fram och visa könsorganet.

Peter hade byggt en massa high teck grejer i klassrummet, en avancerad ringklocka med lysen mm, en signal till läraren från bänken mm. Men kukrunkaremaskinen glömmer jag aldrig. Gissa om lärarna blev förbannade?.

Danne och jag brukade leva bus i klassen, ibland så var vi bästa kompisar och ibland så var vi världens ovänner, vi t.o.m. slogs ibland. En gång när jag och Danne bråkade så slog jag knytnäven rakt igenom ett fönster och en annan gång i garderoben så den trillade på bordet som i sin tur slog sönder ett akvarium, fiskarna gick att rädda. Danne var farlig när han slogs, han hade gått på karate och han använde karatesparkar mot mig och Mikael i klassen, samt mot lärarna.

Danne och jag brukade leka Stjärnornaskrig med i skolan, vi sprang runt i korridorerna på alla våningar. Danne tyckte bäst om Dart Wader så han brukade vara honom, jag brukade vara Luke Skywalker, vi brukade springa runt och låtsas att vi flög X-wing, eller Tiefighter alternativt Katthuvud som jag ofta valde, ett Hihivagulliskt rymdplan, (i dag skulle jag ha valt en Arwing.*ler*) Centralskolan var då en dötsstjärna som vi flög runt inuti och sköt på varandra med laser och missiler. Det var alltså en lek.

Jag hade ofta ett frusterat och destruktivt beteende i pressade situationer, det berodde nog på Psykiska störningar sedan jag var hos Ingrid Malmström.

Vid ett tillfälle så blev jag och Danne osams i bussen om några vindruvor, jag hade lovat att ta med vindruvor till Danne och han blev arg för att jag glömt dem hemma. Jag sitter framme hos Benny som kör bussen, jag talar om som det är och uppmanar honom att vända hemåt, vi var halvvägs till Kristianstad, strax förbi Önnestad och Benny vägrar att vända. Jag tar tag i ratten och tänker vända bussen, Benny blir förbannad och knuffar till mig och säger ”är du inte klok unge, tänker du dra bussen av vägen?!!!” Jag fick inte längre sitta framme hos Benny. Dannes pappa körde bakom bussen med sin vita Ford. Han tog över Danne i sin bil.

Det hände ofta att jag fick hysteriska utbrott i skolan där, det blev inte bättre av att lärarna försökte hålla mig, jag både spottade, bet och klöste omkring mig, en gång så bet jag Eva så illa i handen att hon fick åka upp till lasarettet och sy, samt få en stelkrampsspruta. När lärarna sa åt mig att jag skulle uppföra mig så tålde jag inte det, jag tog tag om strupen på dem och böjde upp deras huvuden. Jag reagerade med aggressiva handlingar eller hysteriska utbrott om de använde ord jag inte förstod eller om de missförstod mig.

När de sa att jag skulle uppföra mig, så lät jag även det gå ut över katterna där hemma. Jag böjde ofta upp huvudet på katterna. En gång i skolan så hade jag gjort en papperskatt med spiralsvans som skulle hänga och snurra i fönstret. Jag tyckte den var mycket fin. Men det jag hade gjort på den också var att jag hade ritat en stor erigerad penis mellan bakbenen på den. Jag fick inte ha den, utan lärarna tog ner den från fönstret och slängde den i papperskorgen. När jag kom hem sen, så tog jag en av kattungarna, Busen, och stoppade honom i soppåsen och knöt ihop. Sen gick jag ut och slängde soppåsen i soptunnan. Mor blev fundersam, för jag brukade aldrig gå ut med soporna. Mor gick ut till soptunnan och tittade, hon hörde att det jamade från soppåsen och förstod vad jag gjort. Mor tog upp Busen ur soppåsen. Efter detta fick jag någon medicin som hette Mallorol, det var droppar jag skulle ta.

Men jag hade många tankar om djurplågeri, men svårt att sätta det i sitt rätta samanhang. Då jag t.ex. ansåg att de som hade glasögon pysslade med djurförsök och om man förstörde deras glasögon, så slutade de med djurförsöken. Det var något jag fått från en Tintin bok, där jag såg en forskare göra djurförsök och att han hade glasögon. Likaså så ansåg jag att döva personer var djurplågare. I skolbussen brukade två flickor åka med som hette Malin och Elin, jag trodde att de drog isär daggmaskar och kastade sten på katter mm, det var något jag bara fått för mig för att de pratade teckenspråk. Jag tolkade ofta deras teckenspråk som att de hade plågat och misshandlat djur och slog på dem när de pratade teckenspråk. Jag hade idéer om ett ”Hihivagulliskt skyltsystem” för trafikmärken. Ex så skylten parkering förbjuden, den blå med ett rött streck över, betydde att döva flickor inte fick åka eller vistas där, skylten för huvudled betydde att man skulle fisa i bilen/bussen och rött ljus var en röd mule så då skulle man  börja skälla som en hund, för röd mule var en symbol för djurvän. Skylten varning för skarp kurva, då skulle man ta fram snoppen och böja den. Skylten visade ju det, tyckte jag. Såg jag en lastbil så skrek jag babyslakt och ibland brukade jag sjunga om att jag kör en lastbil fullastad med bebisar som ska till Scan för att slaktas. Så jag var väldigt störig i bussen.

Jag brukade ta lärarna på könsorganen om de ville bestämma något över mig, lärarna accepterade inte detta utan blev arga, detta var svårt för mig att förstå, jag trodde att vuxna vill att barn ska ta dem på könsorganen.

Jag uppträdde väldigt vulgärt och störande, vi fick tillexempel inte äta nere i Centralskolans bespisningslokal efter att jag fesit i ett glas, hällt mjölk över en lärares minkpälskappa, visat snoppen och jag och Danne startat ett mindre matkrig där nere samt skrikit könsord åt varandra. Lärarna hämtade mat till oss också åt vi i klassrummet.

Visa snoppen var något jag ofta gjorde, jag lärde mig snabbt att här på Centralskolan så kunde jag få reaktion och provocera genom att göra det. Jag t.o.m. urinerade på Evas ben en gång, Eva blev jätte arg, nästan hysterisk.

Jag fick ju ofta utbrott, kastade stolar och muggar, tillgrep saxar och knivar ibland. Jag var väldigt hatisk mot Eva och Yvonne, jag ville döda dem och fantiserade om det.

En van psykolog kan se på videofilmen ”Hihivagullit” hur hatisk jag var mot mina lärare, Palle tyckte jag däremot om. Den ångest och förtvivlan som jag hade inom mig sedan jag var hos Ingrid gick ut här i skolan. Jag ville bl.a. döda Yvonne och hennes familj för att hon suddade ut ordet ”Alv” från svarta tavlan, syftet var ju dock att hon skulle skriva på tavlan och jag hade skrivit ALV med stora gula bokstäver över hela tavlan. Ordet Alv var heligt, likaså getter och får var heliga.

Under tiden jag var i Kristianstad så ville myndigheterna placera mig på Dormsjöskolan, jag, mor och Palle var där och tittade. Det var en internatskola i Dalarna. Men de kunde inte ta emot mig. Tidigare när jag var mindre så ville de placera mig på Järna Stiftelsen, en Antroprosofisk skola i Järna utanför Södertälje.

Det hade kanske varit bra för mig att komma till en Antroprosofisk skola, men jag var nog något för ung då att tagas ifrån min mor. Vid 11 års ålder långt senare så placerades jag på en internat särskola i Vingåker, Dammsdal.

Antroprosofi är en filosofi att människan hör ihop med naturen och att varje människa har en frisk kärna.

När jag och Palle var i badhuset i bastun, så tog jag tag om Palles penis och frågade om jag fick runka honom. Han tyckte det var pinsamt och blev arg.

Vid några tillfällen satt jag och runkade själv i bussen, men det var inte ett acceptabelt beteende. Jag satte mig och runka i klassrummet också och Eva Wretblad blev arg.

Danne hade fått tandställning och han hade enskild undervisning med Yvonne, jag hittade Dannes tandställning i fönstret och då slängde jag ut den genom fönstret. Danne och Yvonne letade efter den jätte länge, men Danne hittade den i rabatten nedanför.

En gång satte jag mig att bajsa i korridoren och det kom tjejer som såg det, de tyckte det var jätte äckligt. Då höll jag fram min snopp och sprang mot tjejerna och skrek. ”FITTOR FITTOR FITTOR, JAG VILL KNULLA MED ER!!!” Eva Vretblad kommer ut och är mycket arg, hon tar mig i armen och skäller på mig. Jag juckade mot benet på henne och sa att jag vill slicka hennes fitta.

Såg jag någon med barnvagn i Kristianstad så skrek jag ”babyslakt” efter dem eller skrek ”Hitler.”  Jag var klart störd, men det var ju inte så konstigt efter vad jag varit med om.

Anledningen till att jag skrek babyslakt var att jag tyckte det var fel att äta fårkött för jag ansåg att får och getter skulle vara heliga, precis som kon är helig i Indien. Hitler skrek jag ibland och ritade hakkors, det var för jag viste att Danne tyckte illa om Hitler, så därför skulle jag tycka om Hitler.

Hakkorset hade jag sett på brevsidan i en Bamsetidning, det stod skrivet att det var ett soltecken från början, men sen kom det att stå för den mörkaste ondska. Jag viste inget om Nazismen då. Men jag frågade Palle och han sa att det kommer jag få lära mig sen, men det var en ond man som hette Hitler som använde denna symbolen.

Danne sa att Hitler var en ond och dum man, och därför Danne tyckte så, så skulle jag tycka att Hitler var snäll och ropade och sjöng om Hitler och ritade hakkors i skolan. En gång ritade jag ett stort hakkors på ett stort papper och satte upp det i fönstret, vänt utåt. Det fick sitta ett tag, men när Palle utifrån såg vad det var så blev han ganska arg.

MORDET PÅ OLOF PALME.

Bussen brukade en kille som heter Benny köra, i bussen brukade en kille åka med som hette Gilbert. Benny brukade hämta Gilbert i Önnestad och köra honom till Kristianstad. Gilbert tyckte att apartheid var ett bra system och jag var arg på Gilbert för att han tyckte det. I Februari 1986 så mördades vår dåvarande stadsminister, Olof Palme, på öppen gata i Stockholm. Det var en fruktansvärd tragedi för Sverige. Jag kommer så väl ihåg det, för det var inget Godmorgon Sverige på lördagen, mordet hade skett mellan en fredag och lördag. Jag brukade titta på God morgon Sverige, för jag ville se Kalle Anka, men de pratade bara om mordet på Olof Palme i TV hela dagen.

Jag anklagade Gilbert för att ha dödat Olof Palme och kallade honom ”Jävla Mördare.”

När jag gick på Dammsdal, där jag började hösten 1986, så gick jag och sa till de andra eleverna att jag viste vem som hade dödat Olof Palme, att han heter Gilbert och bor i Önnestad. Robert på Dammsdal, sa att jag skulle tala om det för polisen, jag kan få 50 000 000 kronor för det tipset.

Innan min inre värld fick namnet Hihivagullit så var den ganska liten, jag hade vissa ritualer och udda lekar som liten, det var därför jag troligen kom till barnpsyk. I mina journaler så står det att jag har autismliknande drag och lider av barndomspsykos. Jag hade låtsas kompisar som bara fans i min fantasi, tagit från sagoböcker, det var Krabaten och Kalle bromsvagn, samt Riddare Svartnos. Ibland i mina lekar så var jag dessa, en sorts roll lekar som jag hade i 5-6 års åldern. Jag hade leksaker med som jag pratade med som om de var mina vänner, det var en plastkanin som hette Pipen, en tyghund som hette Herr Nilsson, en träräv som hette Mickel, en gul nalle som hette Gule Nalle, samt en stor vit nalle som hette Bölja och 2 små nallar som hette Pigge och Gnidde. Nallarna lekte jag mycket med, men senare i Hihivagullit så fick Gule Nalle, Pigge och Gnidde rollen som ”Pippilångstrumps Tommy” vilken skulle torteras och misshandlas. T.ex. så band jag Gnidde efter mors bil. Jag brukade ha en ”Godmorgonkloss” med mig till lekskolan. Den visade jag upp och skakade den, varje gång vi skulle säga godmorgon. Det var en gul plastkloss. De andra barnen tyckte det var knäppt att ha en ”godmorgonkloss.”

Pippilångstrumps Tommy, det var pojken Tommy från Pippi boken, han var ond och djurplågare hade jag fått för mig.

Kannibalism var en dygd och självklarhet i Hihivagullit. Babyar och personer som jag inte tyckte om skulle dödas och ätas. Jag hade skåpet i Safethyllan fullt med sådana papper när vi bodde på Bokeberg.

Hihivagullit var min inre värld, hit in brukade jag fly när verkligheten var för jobbig, men jag lät Hihivagullit ta uttryck i den verkliga världen, som t.ex. när jag knycklade ihop Evas glasögon, skrek babyslakt åt folk med barnvagnar i Kristianstad etc. Anledningen till att jag knycklade ihop Evas glasögon var att jag ansåg att alla som bar glasögon var djurplågare och pysslade med djurförsök, tog man och förstörde deras glasögon så blev de djurvänner. I min fantasivärld så fantiserade jag om jättelika robotar som gick runt och knycklade ihop folks glasögon, det fanns med en typ säkerhetspolis som registrerade folk som hade glasögon, alla glasögon skulle förstöras. De som handlade med glasögon riskerade att dömas till döden. Att vara optiker var det samma som landsförräderi.

Babyslakt ?, Jo Eva ansåg att man kunde äta får också tyckte hon att geten var en symbol för Djävulen. Jag bara hatade Eva, Eva var väl lika hatad av Hihivagullit som Salman Rushide är hatad av den Muslimska världen. Däremot så tyckte Eva att babyar var det gulligaste som fans, därför ansåg jag att bebisar skulle man slakta och äta.

Jag hade fått iden till babyslakt från början från Min bok med Bibliska berättelser, där det stod att Guds ängel skulle döda alla förstfödda barn i Egypten. (En av de 10 plågorna som Gud sände över Egypten.) Gjorde en ängel detta, så var det rättfärdigt att döda bebisar, var väl min slutledning.

Jag tänkte mycket på Gud och vad jag läst i Jehovas Vittnens bok, Min bok med Bibliska berättelser. T.ex. så tyckte jag synd om barnen i Afrika för de svalt och det var apartheid i Sydafrika. Jag hade läst om manna från Himlen i boken och att Gud inte ville att de skulle spara manna till nästa dag, utan de fick ny manna. Därför ansåg jag att all mat på faten skulle ätas upp och jag var ett riktigt matvrak, ingen mat fick lämnas kvar. Jag gick ju upp i vikt av detta och såg mer eller mindre ut som en liten Buddha i 10 års åldern. Jag ansåg att det var Guds straff att jag gick upp i vikt för jag var vit och Svensk och det var så synd om barnen i Afrika. På filmen Hihivagullit, så frågar Palle om det är Guds straff att jag är tjock och jag börjar prata om barnen i Afrika och att man inte ska leka med maten, det var så självklart för mig då att det var Gud som straffade mig för att jag var vit och Svensk, så därför gick jag upp i vikt av all mat. Jag var något störd i min Gudsbild också.

I mina fantasier så hölls kvinnliga Kristianstadsbor fångna i någonsorts koncentrationsläger där deras enda uppgift var att föda så många babyar som möjligt som skulle gå till babyslakt industrin. I Kristianstad så ropade jag ”BABYSLAKT!!!” så fort jag såg en barnvagn.

När jag och Palle var på badhuset, så kommer ett par in med en barnvagn och jag säger till dem, ”detta är inget slakteri, det är ett badhus” de svarar, ”det vet vi väl” jag frågar då, ”vad gör ni med bebisen här då, ska ni inte slakta och äta den?” Paret blir chockade och Palle blir jätte arg. Jag hade lyckats ställa till det ännu en gång.

Jag var med Palle på biblioteket, där hittade jag Alverfolket böckerna, jag lånade dem och tyckte att de var jätte bra, det tycker jag fortfarande. Jag har 3 stycken i min ägo nu samt en kopia på nr 1. Alverfolket är skrivit av två författare som heter Richard och Wendy Pini.

Jag fastnade väldigt för Alverna och de fanns ofta i mina fantasier, de levde i Hihivagullit med. Senare när jag började i Vingåker så lämnade jag Hihivagullit men Alverna fanns och finns fortfarande i min inre värld.

Ja vilka är Alverna då?

Alverna är en grupp skogsfolk som lever i harmoni med naturen, de lever tillsammans med en vargflock. Deras ledare heter Skarpegg, jag är väldigt lik honom, Skarpegg älskar sin skara av alver som stolt bär namnet ”Vargryttarna.” Han älskar sin skara alver och sina vargar precis som jag älskar rävarna och hela naturen. Skarpegg känner med en väldig vördnad för naturen och livet. Skarpegg har gått igenom mycket och får ofta slåss för sin och sitt folks rätt.

I Alverfolket nr 1 så lever Alverna i harmoni med naturen, de bor i kojor bland träden. Där de bor finns med en grupp människor, de är onda och de dyrkar en hednisk gud som heter Gotara, människorna hatar Alverna och en dag så bränner de ner skogen där Alverna bor, de tar sig även in i Alverpalatset och dödar många Alver. Alverna får fly, de slåss först mot de onda människorna. Men när Alvernas skog är nedbränd så får de fly till trollens grottor, de blir förråda av trollen och lurade ut i öknen, i del 2 så träffar de en grupp andra Alver som bor i en liten stad långt ute i öknen. Skarpegg träffar där Leatha, en vacker Alverkvinna, hon följer med Vargryttarna. Ja så fortsätter Alverna sin kamp för sina rättigheter och kamp för att hitta ett nytt hem åt sitt folk.

Långt senare på Norrängskolan så träffade jag Björn Nilsson och han har Alverfolket böckerna med. Detta är egentligen en hemlighet: men Björn berättade varför han hade hästsvans, han ville likna Skarpegg… Björn var med Alverfrälst som jag, Björn sa att han är en Alver i själen precis som jag är en Kitsune i själen. Därmed min och Björns vänskap så byggdes en allians mellan Kitsunes och Alver.

Björn verkade kunna mycket mer om Alver än jag, han berättade att de bl.a. har magiska krafter och kan hela, de kommunicerar med telepati etc. De lever i harmoni med naturen och vet hur man tar tillvara på läkande örter mm.

Jag var ju väldigt fäst vid de här Alverna och pratade mycket om dem. Jag och min kompis John brukade leka att vi var Alver, våra cyklar var våra vargar, de hette Nattvind och Zecke.

En gång när jag och John var ute och cyklade (red på våra vargar) så såg vi ett U.F.O, det var John som såg det först, det var våren 1985.

Det var John som såg det först, vi stannade cyklarna/vargarna, vi såg ett konstigt föremål, det var blått men ändå genomskinligt och inuti var ett gult pulserande ljus. Vi gick fram dit och då sätter ”saken” i väg med en grym hastighet ut över åkern, viker av i 90 graders vinkel och försvinner utom synhåll.

John bodde på Möllerebacken och jag och mor i Smedjan. Bakom huset på Möllarebacken så hade jag och John byggt en underjordisk koja, den kallade vi för ”Alvboet” där nere brukade vi sitta och prata om Alver, jag brukade ha Herr Nilsson med mig dit ner, han fick då vara Yvonne Valient, vi var Alver så vi brukade tortera Yvonne, vi lekte att vi torterade henne med ström, vi slog henne och trampade på henne mm. Det var alltså mot min tyghund Herr Nillson som vi gjorde detta, alltså inget levande. Herr Nilsson symboliserade då Yvonne. En gång så släpade vi henne efter våra vargar/cyklar. Vi beslutade att Yvonne skulle dödas för att hon suddade ut ordet ”Alv” från svarta tavlan, vi bestämde att vi skulle kasta Yvonne i skördetröskan och jag verkställde det när Sture Håkanson tröskade.

RYSSA INGA:

Ibland så brukade Inga Olsson hälsa på, vi kallade henne för ”Ryssa Inga,” hon hade lustiga idéer om Ryssarna. Bl.a. så trodde hon att Michail Gorbatjow förföljde henne.

När vi flyttade in i Smedjan i Gumlösa så de som bodde där innan hade stoppat blöjor i spisarna, Inga påstod att det var Ryssar som gjort det. Hon pratade ofta om att de hemska Ryssarna kommer och tar över Sverige snart, hon påstod att Ryssarna var kannibaler. När jag pratade om min Hihivagullitvärld och att äta babyar, så sa hon att Ryssarna gör det. Ryssarna kommer att starta ett tredje världskrig mm trodde hon. Gorbatjow, det var Djävulen själv sa hon. Hon har ofta varit inlagd på psykiatrin och fått medicin, men hon tror att läkarna och psykologerna där är Ryssar som gör experiment på henne. Hon pratar ofta om att Gorbatjow har förstört hennes tarmar och att hon blev knuffad av en Ryss i sin lägenhet, när hon stod uppe på en stol.

Vid ett tillfälle långt senare, när jag är 17 år, så är Inga Olsson hos oss på Möllarebacken, det var sen jag flyttat hem till Skåne igen, efter att studerat vid Dammsdal i Vingåker.

Hon får då se en teckning på en varg som jag har ovanför bäddsoffan. Inga börjar då säga att vargar är hemska och om att hon fått bestämma så hade det inte fått finnas varesig vargar eller tigrar. Mamma blir arg på Inga och säger att djuren har lika stor rätt att finnas som människor. När mamma och Svea går ut så frågar Inga om jag är Kristen. Jag svarar att det är jag, jag har mött Jesus. (Jag blev ju frälst uppe i Vingåker.) Inga säger att vargarna är skapade av Djävulen och ett fanstyg som bara ställer till elände. Att det är Antikrist som förespråkar att vi ska ha vargar.

Jag säger åt henne att vara tyst, att jag inte vill höra ett ont ord om vargarna till. Men då går hon bort till lexikonet och slår upp Världsnaturfonden, hon säger då, ”det är skamligt att man ger maten till de vilda djuren och låter folket svälta. Gorbatjow kan ju ha vargar hos sig.”

Jag går ut till mamma och Svea, jag berättar hur Inga håller på. Vi tar ut getterna så de får gå lite fritt. Mor säger efter en stund att jag ska gå in och se vad Inga gör. När jag kommer in så står hon böjd över blomkrukorna och säger. ”Jag byter inte” hela tiden. När jag frågar om hon har problem, så går hon raskt bort till frysboxen och öppnar den. Sen fortsätter hon med, ”jag byter inte.”

Jag frågar henne varför hon bär sig så dumt åt. ”Vik hädan varulv.” får jag till svar, samtidigt som hon gör korstecken. Jag frågar henne om hon tycker det är rätt att de vita dödade Indianer i Kristendomens namn. Hon säger då; ”De är ju inte kristna, de klättrar nakna upp och ner i palmerna.” Sen går hon till bokhyllan igen, hon säger; ”titta här vilka hemska böcker ni har,” hon tar ner Perstrojka som Michail Gorbatkjow har skrivit. Bak på boken är en bild av honom med ett leende. Hon säger då, ”titta, här står han med Djävulens leende.” hon öppnar boken och spottar i den, varpå hon säger; ”tvi fan Gorbatjow, du har förstört mina tarmar och jag har varit på psyket där ni gjorde experiment på en gammal kvinna som jag. Fy fan, jag hatar Kommunisterna, jag hatar er, jag hatar er, jag hatar er.” Hon börjar gråta och jag tar henne varligt och tar med henne ut. Jag säger till henne att vara med oss där ute. Vi sätter oss i hammocken och en av getterna kommer fram till oss. Inga säger då ”du har ju horn precis som djävulen, vik hädan Satan i Jesu namn.”

Senare upptäcker mor att en metallkrok saknas och vi letar efter den överallt. Svea frågar Inga om hon tagit den. Mycket långt senare, så hittar vi metallkroken slängd i en hörna bakom en möbel.

Ja, Inga Olsson är mycket sjuk.

Nu mera sitter hon på Högalidshemmet och hon har aldrig haft någon TV, då hon tror att Ryssarna kan se henne genom TV,n. Hon hade ett tidningsurklipp en gång som hon ville att Svea skulle ge till mamma, det handlade om ett hål de borrat i marken i Ryssland och kommit ner till Helvetet.

Läser man sådana dumma saker, är varghatare och tror att en demokratisk ledare som Gorbatjow som ville avskaffa Sovietkommunismen och anta en öppen socialism (perestrojkan) tror att han förstör ens tarmar och att hela nationen Ryssland förföljer en osv….. Då är man verkligen störd. Hon är sjuk förstår jag, det är ju klart jobbigast för henne, för det är ju hennes verklighet. Men det är mycket jobbigt för oss andra också att iderligen se detta hat och höra dessa sjuka vanföreställningar.

Men hon har det nog bäst på Högalidshemmet, där personal kan hjälpa henne.

Hon har ju tidigare gått genom Hässleholm och gjort utfall mot folk och bilar med käppen och skällt och domderat om Ryssar.

Men som barn så påverkades ju jag av detta, jag trodde ju på de hemska Ryssarna, Helvetet och kärnvapenkrig. Jag tyckte som barn att det var häftigt och spännande att Ryssar var kannibaler som slaktade och åt sina egna spädbarn.

Jag vet att jag blev väldigt arg på Palle, för att han spelade V-65 som det hette då. (Idag heter det V-75.) Inga Olsson hade slagit i mig att i travsport så piskar de hästarna så blodet flyter och sen får hästarna springa tills de dör av utmattning, sen gör  Ryssarna kalops av dem. Som barn trodde jag länge att kalops var hästkött.

På gamla teckningar som jag har syns ofta stora Djävulsfigurer som sprutar eld och atombomber som exploderar, det var mina illusioner om hur det är när Ryssen kommer, det som Inga brukade prata så mycket om.

Jag tyckte det här med Ryssar var både spännande och otäckt, men som barn så trodde jag ju att det var så här som Inga Olsson sa. En del vuxna reagerade när jag försvarade mina kannibalistiska idéer om bebisar, med att i Ryssland gör man minsann så.

När jag vi bodde i Smedjan så fick jag en TV apparat av Safet som jag skruvade sönder. Sommarlovet 1986 så spelade Palle in en videofilm som heter ”Hihivagullit” denna filmen skulle personalen i Vingåker se sedan. Jag berättar om mitt liv där och mina funderingar kring babyslakt, heliga getter, Alver mm. Jag berättar även om Ingrid en del, men sexualövergreppen nämner jag inte, jag är rädd för att Ingrid kan komma att titta på filmen med, eller någon som känner hene.

I Gumlösa så bodde vi i Smedjan hösten 1984 till våren 1986. 1986 till 1994 bodde vi på Möllarebacken. I skogen på Möllarebacken fanns det rävar.

Jag och John såg ett UFO mer utförlig text!

Det var sommaren 1985 som jag och John cyklade mellan Fjärlöv och Gumlösa, på åkersinfarten så såg John det först. Sen såg jag att där var något konstigt. Vi slängde cyklarna i gräset och närmade oss det konstiga föremålet. Det var ca 1 meter långt, en halv meter brett och högt. Det såg ut att vara av någon blå kristall, som safir ungefär. Inuti var ett gult pulserande ljus. Det verkade mycket konstigt. När vi kom närmare såg vi hur saken svävade i luften ca en halvmeter över marken, sen satte den iväg med en fruktansvärd hastighet ut över åkern. Mycket snabbare än en jaktviggen och den vek av i 90 graders vinkel borta vid skogen och for rakt upp utom synhåll. Först trodde vi att det var något militärt, militären var mycket aktiva i Gumlösaområdet på 80 talet. Men dess och mer vi tänkte på det, dess och mer övertygade var vi om att det var ett UFO som vi sett.

Detta har övertygat mig om att det finns liv och civilisationer där ute och att utomjordiska farkoster besöker Jorden. Jag har alltid gillat sience fiction filmer och det som är lite mystiskt. Men jag ser seriöst på UFO frågan och den enda naturliga förklaringen är just att det är utomjordingar som besöker oss.

Detta har fått mig att intressera mig för UFO,n och jag skulle gärna vilja forska om fallet i Roswell 1947, där det sägs att Amerikanska myndigheter gömmer ett utomjordiskt rymdskepp och tre utomjordingar på en hemlig militärbas i Nevada öknen, allmänt känd som Aria 51. Det märkliga är ju att USA förnekar basens existens men satellitfoton har avslöjat att där ligger en stor bas.  Senare så har man sagt att man testar stealthplan och förvarar atombomber där, att därför är basen hemlig. Men folk som har arbetat på basen säger att uppgifterna om ett kraschat utomjordiskt rymdskepp och tre utomjordingar stämmer, men de har blivit hotade och tystade av Amerikanska myndigheter. Jag har en del intressant material inspelat om Aria 51 och fallet Roswell 1947. Man ser klart att regeringen i USA gillar inte medias intresse för det och redan 47 när bonden hittade rymdskeppet på sina ägor, då bortförklarade myndigheterna det med att det var en väderballong som störtat och att utomjordingar var testdockor från kattapultstolstester.

Jag tror de döljer något.

Sanningen är nog att de kanske t.o.m. har skjutit ner ett utomjordiskt rymdskepp och sanningen skulle leda till en intergalaxisk skandal där hela galaxens uppmärksamhet skulle riktas mot Jorden och USA, framförallt. Filmen Independenceday tar ju upp detta och visar på en möjlig konfrontation mellan USA och utomjordisk makt. Men jag tycker att vi får bita i det sura äpplet och ändå stå för vad vår planets främsta supermakt har gjort. Jag tror att det skulle leda till att rymdskeppet och de tre besättningsmedlemmarna återförs till de sina och USA skulle få betala ett skadestånd till Galaxfederationen, men jag tror inte de skulle skicka en flotta och bomba Jorden, som de gör i filmen Independenceday. Däremot skulle Jorden och framförallt USA få skämmas över hur paranoida vi är och skjuter ner ett forskningskepp.

TIDEN I VINGÅKER!

Ja nu började jag på Dammsdal i Vingåker, jag fick Jan Öhman som min fadder. Jag bodde först på Enebo, sedan så bodde jag på Sävstaholmsvägen 36 A. Jag fick resa hem med flyg var 14 dag. Jag flög då från Arlanda (Stockholm Airport) till Everöd (Kristianstad Airport) och samma väg tillbaka. Janne var fadder för mig, Micke, Stig, Damir, Rikard och Björn Viberg.

Min första lärare hette Lillemor Holm. Hon var bra. I klassen så var det jag, Kent Karlstedt, Tom Odbring och Mikael Albom. Vi bodde alla på Enebo. Mikael Albom och jag bodde grannar. Micke kunde allt om budosport mm, han var ninja, han hade utbildade sig ibland på helgerna i Eskilstuna där han bodde om helgerna. Där fanns en lokal där en Japan utbildade folk i Ninja. Micke har lärt mig en del ninjaknep.

Vi brukade bl.a. träna vanlig karate med, Micke brukade träna mig på kvällarna, vi gick ner till gympasalen och tränade. Micke körde ibland ganska hårt med mig, men det var för att jag skulle lära mig. Jag blev ibland arg på Micke när han körde för hårt med mig.

Ett träningspass såg ut ungefär att vi började med uppvärmining, springa eller boxa på sandsäck. Träningen med sandsäcken så skulle man lära sig att slåss, det första jag fick lära mig om budosport är att det inte handlar om styrka utan om snabbhet, självdisciplin och taktik. Man ska skrika när man slår eller sparkar, det är för att skrämma sin motståndare. På säcken så tränade vi anfall, studsa, röra sig snabbt, sparka och slå snabbt.

Vi tränade med på mjuk matta, vi tränade då att falla rätt och olika grepp mm. Att kunna parera, fälla och besegra en angripare. Först så skulle jag angripa Micke och han visade hur man parerar, fäller och besegrar en angripare. Jag åkte ju ner ganska snabbt. *ler* Sedan så skulle Micke vara angriparen och jag parera, fälla och besegra honom. Efter mycket träning så klarade jag det. Micke var hård men rättvis.

Gjorde jag rätt så gav han mig mycket beröm, men gjorde jag fel så fick jag göra 5 eller 10 armhävningar medan Micke stod på min rygg, sen fick jag träna momentet till jag kunde det. Självförsvar och budosport handlar om överlevnad förklarade Micke.

Träningen var bl.a. att lära sig ta ner en angripare som anfaller framifrån med stryptag eller kniv, likaså om han anfaller bakifrån och kasta honom över ryggen och ner. Samt fälla en som anfaller från sidan, vrida sig runt och fälla honom. Vi tränade med på att falla rätt och snabbt ta sig upp igen.

När jag lärt mig grunderna så fick jag börja träna med vapen, käppar alltså, vi brukade bygga upp angripare av skumgummi balerna och slå ned dem med käpparna. Detta skulle man göra snabbt på tid, man skulle röra sig så smidigt som möjligt, skrika och anfalla.

Micke gick igenom med om punkter mm sedan. Han visade en del punkter som man kan döda bara genom att trycka där. Det är riktiga ninjaknep.

Jag fick även lära mig en del om ninjans vapen. Svärden och olika kastvapen. Shuriken eller kaststjärna på Svenska är ett mycket effektivt och farligt vapen, med det kan man döda på långt håll, tyst, snabbt utan att någon märker det. Ninjan har även 2 svärd ett stort långt svärd som är lite böjt och ett kortare svärd. Det långa svärdet har ofta 2 kastknivar inbyggda och handtaget fungerar som parerstav med. En ninja är ett med sina vapen. Svärdet är det mest vördade vapnet i Japan och det är pga den gamla ninja/samuraj kulturen. Det korta svärdet använder ninjan till närstrider.

Ninjans kläder kan vara svarta eller röda. Det är bara de riktiga ninjamästarna som bär röda ninjakläder. Kläderna är ganska åtsittande för att man ska kunna röra sig snabbt och smidigt, ninjan är barfota eller har mjuka s.k. Kinaskor, för att kunna röra sig snabbt, smidigt och tyst. Ninjan har även en huva med öppning för bara ögonen. Den svartklädda ninjan har ett rött bälte och den rödklädda har ett svartbälte. Ingen får känna igen en ninja, därför bär de huvor.

Ninja har en del med djurreligion att göra med. Draken är ju allmänt känd som magiskt djur och nationalsymbol i både Japan och Kina. Ninjasvärldens guldplätterade handtag är oftast prydda med en drake. En ninjakrigare kan åkalla olika djurs krafter och egenskaper. De djuren är bl.a. Draken, Tigern, Vargen, Apan, Tranan, Räven, Örnen, Björnen och många fler. Alla dessa djur har en Gud som man åkallar för att få djurets egenskaper. Ninjakrigaren brukar alltid meditera före sina uppdrag. Nu mera har jag Räven som, mitt leddjur, då jag gick på Dammsdal var det Vargen, jag valde Vargen då för att Alverna levde tillsammans med Vargar och Vargen var ju mitt favoritdjur när jag var i Vingåker.

Personalen viste inte om att Micke lärde mig så mycket, vi brukade bara säga att vi skulle gå ner i gympasalen och träna lite självförsvar. Men det var ju allt från självförsvar till ninja Micke lärde mig.

När vi tränade så var Micke allvarlig, annars så kunde han vara rätt tramsig med. Jag glömmer inte ”kondomen på dörrhandtaget,” det var så här att jag hade drömt att jag skulle gå på toaletten på Enebo, och att det hängde en kondom på dörrhandtaget till toan. Vi hade pratat om kondomer, HIV och sex i skolan innan, det var väl därför jag drömde det. Det var under den lektionen jag fick se kondomer för första gången, jag tyckte det var jätte lustigt. Jag berättade för Micke vad jag drömt och han tyckte att det var skitkul. En kväll sitter Inge och jag och läser serietidningar i soffan, då hör jag hur Micke ropar, ”WEEÖÖÖÖ, EN KONDOM!!!” jag och Inge springer ner till Micke och undrar vad som står på, jo på dörrhandtaget hänger en vitgul kondom med RFSU märke på. Ett par dagar senare så sitter Micke i soffan, när jag går förbi så säger han, ”jag tyckte jag såg en kondom i fönstret innan.” Jag går bort till fönstret och tittar, först så tror jag den hänger på fönstrets handtag men där syns ingen, Micke säger, ”titta riktigt ordentligt” jo då hittar jag den bakom lampan. Senare så började kondomer dyka upp lite överallt på de mest underliga ställen på Enebo. I micron, i lampor, i skor, bland blommorna och på TV,n. Micke viste inget, men sen började han prata om Kondommannen som smyger omkring på nätterna och lägger kondomer överallt, och vem Kondommannen var?, det var nog Micke själv. *ler*

Fast då när jag var 12-13 år så tyckte jag kondommannen var kuslig, kändes kusligt att tänka sig att en okänd man gick omkring på elevhemmet och placerade ut kondomer överallt. Micke pratade även om ”Coca Cola mannen” och en ninja som kunde slänga in ett avhugget huvud genom fönstret mitt i natten. Coca Cola mannen var farlig, han släppte in sömngas till tjejelever och våldtog dem sen i sömnen, hans signatur var en Coca Cola flaska som han lämnade utanför dörren. Han drack Coca Cola efter varje våldtäckt. Tjejerna var jätterädda för Coca Cola mannen.

Kondomer kan man ha till mycket. Det var ibland krig mellan Enebo, Furebo och Granebo. (de 3 elevhemmen på skolan hette så.) På vintrarna brukade vi ha snöbollskrig. De på Granebo brukade ofta kasta kottar på oss som bodde på Enebo när vi gick från skolan samt brukade busa med oss på Enebo om nätterna, lufta våra cyklar, kasta ägg på byggnaden, spruta ketchup mm. Micke och jag bestämde att vi skulle ge igen. Micke kom på hur, vi fyllde kondomer med oboj och gömde oss på taket till förrådet vid Enebo. När Granebo gänget kom så

”fällde vi bomberna.” De blev jätte arga.

En gång när jag höll på att städa så skulle Micke visa mig ett experiment med dammsugaren, han höll då dammsugarmunnstycket över vattenytan i skurhinken och sa ”titta hur vattnet rör sig” det som med hände var att vatten åkte upp i dammsugarröret och det började bubbla upp ur dammsugaren. Personalen blev arga och sa ”vad är det för sätt att förstöra dammsugaren?, ni får betala en ny” Jag och Micke fick lägga i hop hälften var till en ny dammsugare.

Micke ville låna mitt Napoleonband och lyssna på. Det handlade inte om den Franske krigaren Napoleon Bonaparte, utan om en pingvin som hette Napoleon som reste omkring i världen. Jag tyckte mycket om det bandet. Men när jag fick bandet tillbaka så la jag ner det bland de andra banden. Senare när jag skulle lyssna på det, så låg det ett annat band i fodralet med musik på. Jag var jättearg på Micke då för att han bytt ut mitt Napoleonband och hämnades på honom genom att ta hans rullband med massor av Elvislåtar på och gick ut bakom Dammsdal och knöt musikbandet i en lyktstolpe och rullade sedan rullbandet ner för hela backen, ner till Vingåker. Micke var helt förtvivlad över det, för Elvis var ju som en Gud för honom. Han var arg också, han sa att han skulle egentligen get mig ett kok stryk om jag varit större.

Min moster Ester, som bor i Stockholm. Hon kallade Micke Albom för ”Rumpmasen.” Det låter rätt roligt. Micke kom ju från Dalarna.

Micke och jag brukade ofta prata om Alverna, Micke påstod att han sett en Alver en gång, På riktigt alltså. Jag ville bli Alver och trodde att jag kunde bli det genom att gå omkring med tvättklämmor i öronen, personalen tyckte inte att jag skulle ha det för det såg jättefånigt ut, hemma i Skåne på helgerna så brukade jag gå med det, men jag slutade dels gjorde det ont och sedan så märkte jag att öronen inte blev spetsiga.

På Enebo så hittade jag en ost i kylskåpet och denna tog jag och satte ner i vask skåpet och den stod där ett tag bakom några andra saker, sen började den lukta. Personalen upptäckte detta och undrade vem och varför någon ställer en ost i vask skåpet. Jag sa då att det var jag som gjort det, för det är ”musmat” och mössen ska ha något att äta.  Personalen tyckte detta var heltokigt och jag fick betala en ny ost.

Jag samlade kottar när jag bodde på Enebo. I mina skrivbordslådor hade jag samlat massor av kottar och Anmarie Puma som jobbade på Enebo, kunde inte begripa var ifrån alla spindlar och myror kom, tills hon upptäckte att jag hade mina skrivbordslådor fulla med kottar och papperskassar i garderoben fyllda med kottar.  Hon kunde inte begripa varför någon samlar kottar. Jag  tvättade även kottar i diskmaskinen och en del andra tokiga saker. Jag hade lagt kottar i diskkorgen och sprutade in en hel flaska handdiskmedel i diskmaskinen och drog igång den. Resultatet blev att det blev översvämning och vatten och lödder flöt över hela köksgolvet. Personalen var jättearga.

Tommy Jansson som bodde på 2:ans avdelning och jag, vi samlade kottar i en stor svart sopsäck och den hade jag i förrådet på Enebo. Jag hade tänkt ta den med hem till sommarlovet. Men vaktmästaren hade slängt kottesäcken innan des. Jag var väldigt ledsen då.

Ja jag och Micke brukade hitta på en del. En annan kille som var på skolan med som hette Kjell-Arne. Han bodde på Furebo 2 och var ofta övervakad. Men ibland så brukade jag och Kjell-Arne sticka från skolan och leka. Kjell-Arne hade en tandemcyckel och en röd kärra efter den, han var brandman. Han pratade alltid om eld, bränder och brandkåren. Han hade en film som han ofta tittade på, den handlade om en brand. Jag ville leka militär och Kjell-Arne ville alltid leka brandman.

Men det konstiga var att det ofta började brinna i skogen runt Damsdahl, när folk samlats där så kom alltid Kjell-Arne med brandsläckaren. På Dammsdal så fanns en björkdunge på vägen upp till elevhemmen, där var mycket torrt gräs i björkdungen, en gång så var det gräsbrand i björkdungen och brandkåren fick komma dit och släcka.

Det var med ofta det brann på skoltoaletter och i blommrabbaten en gång. När jag var med Kjell-Arne så eldade han med ibland. Han eldade upp en myrstack en gång. Han hotade att slå mig om jag berättade det för lärarna eller personalen. En gång så ville Kjell-Arne att jag skulle runka honom inne på hans rum, jag ville inte och då slog han mig i ansiktet och dunkade mitt huvud i väggen, tills jag gjorde det. Jag berättade det för Janne och han blev mycket arg på Kjell-Arne.

En gång så kom Kjell-Arne smygande ner till Enebo och knackade på mitt fönster, han gick in fönstervägen. Vi satt och småpratade en stund, sen så gömde sig Kjell-Arne under min säng och uppmanade mig att skrika ”Anmarie är en jävla hora” till Anmarie. Först ville jag inte men så hotade han att slå mig. Så jag gjorde det. Jag öppnade dörren och skrek det rakt ut i korridoren så alla hörde. Anmarie kom i raska steg och hennes ögon blixtrade av ilska. Jag stängde och låste snabbt. Men Anmarie hade en A-nyckel, en nyckel som går till alla dörrar. Hon kom in, tog mig hårt i armen och skällde ut mig och gjorde klart att sådant inte tolereras på Enebo. Kjell-Arne som låg under min säng började gapflabba så Anmarie hörde det. Kjell-Arne fick en ännu värre åthutning, för jag talade om som det var då. Sen fick jag bank av Kjell-Arne i skolan dagen efter, Micke såg det och han gav Kjell-Arne bank sen.

En gång på Enebo så hade vi ätit korvstroganof  och jag blev magsjuk efteråt. Jag hade feber och hade spytt hela natten. Nattpersonalen Kalevi hade glömt att säga det till Urban som skulle jobba på morgonen. Urban tyckte aldrig om mig för att jag var Skåning, han kom in på mitt rum då och välte sängen för mig och sa, ”upp nu din jävla Skåning, du ska till skolan nu!!!” han sa åt mig att klä på mig och bege mig till skolan, i skolan så spydde jag på förmiddan och Lillemor kände på mig och sa, ”du är ju alldeles varm” hon tog mig till skolsystern som tog tempen och såg att jag hade 40 graders feber och jag berättade att jag spytt, hon konstaterade att jag var magsjuk.

På Enebo 2 bodde Tom Odbring och Tommy Jansson, där bodde Krister med. Tommy och Krister brukade ofta bråka, Tommy var rätt aggressiv av sig, en gång i TV rummet så slängde Tommy en mässingsljustake i ryggen på Krister. Både jag och Krister blev mobbade ibland, han för att han kom från Lappland och jag för att jag kom från Skåne. Krister fick heta ”Lappjävel” och jag ”Jävla Skåning.” Krister och jag var rätt bra kompisar, men Krister höll på att prata om Hitler och rita hakkors, det tog jag ju klart efter. (Inte riktigt men nästan ibland så var det med mig och Krister precis som med mig och Fidde på Norräng, långt senare. Sprang runt och ropade Heil Hitler och tyckte vi var jättetuffa.) Ibland så fick jag och Krister flyga med ett litet 2 motorigt plan från Örebro flygplats till Arlanda, där vi sedan bytte till varsin Boeing 747, en till Kristianstad och en till Luleå som han åkte till. Krister var på skolan bara första året jag gick där, han gick sista året. När jag, Krister och Micke var i hemkunskapsgruppen med Lillemor så skulle vi göra negerbollar, Krister gjorde en kuk och det tyckte han var ballt. Lillemor blev arg, hon blev riktigt arg, för negerbollarna skulle vara till några ungdomar som skulle ha en fotbollsmatch.

Tommy bråkade med mig ofta, han brukade reta mig för att jag var Skåning. Tommy bråkade med många på skolan. Tommy verkade ha makt över Tom. Tom gjorde ju allt som Tommy sa åt honom att göra. Tommy började slåss med knivar sen, men då åkte han bort från skolan, han fick inte vara kvar. Tom berättade senare att han var rädd för Tommy och att han tyckte att det var jätteskönt att han slutat på Dammsdal. Tom var däremot egentligen jätte snäll. Jag fick låna hans moped och köra med. Toms stora intresse var mopeder, han pratade alltid om mopeder.

På Enebo så var Mona och Anmarie personaler. Första gången jag träffade Mona så trodde jag hon var arg på mig, hon pratade så högt och barskt, men hon förklarade sen vid middagsbordet att hon inte alls var arg, att hon pratar högt bara.

Anmarie verkade lite knäpp, när jag skulle borsta tänderna så stod hon i dörren och kollade och skulle sedan kolla i munnen på mig, precis som en hästhandlare kollar en häst, så jag gjort det riktigt. Ibland när jag duschade så kom hon in och slängde iskallt vatten på mig, och brukade säga, ”stå inte där och runka.” Faktum var att det gjorde jag inte, jag brukade duscha länge och varmt för det var skönt när man var frusen, det var extremt kalla vintrar i Vingåker, så man bara längtade efter en varm dusch när man kom från skolan.

En gång hade någon satt sig och bajsa i duschen och då kom Anmarie och sa, ”Det är typiskt Skånskt att skita i duschen.” men det var inte jag som hade gjort det. Jag sa till Anmarie, ”det är kanske katten som har gjort det?” Anmarie sa, ”här finns ingen jävla katt, jag vet att det är du som har gjort det, så ta nu ett papper och torka upp efter dig, din gris. Och spola ner det i toaletten.” så jag fick torka upp någon annans skit bara för att jag var Skåning.

Micke slutade på skolan och flyttade till Eskilstuna helt sen, Janne hade ju fortfarande hand om honom, vi brukade ibland åka till Eskilstuna och hälsa på honom.

1987 så flyttade jag från Enebo, jag flyttade ner till Sävstaholmsvägen 36 A. Det var strax efter att jag flyttat dit ner som jag berättade för Janne vad som hänt hos Ingrid. Janne var med mig mycket mer nu. På Sävsta så var det bättre. Enebo var liksom en institution, vi var ganska övervakade där, men det var ju inget fängelse, även om när jag var arg brukade t.o.m. kalla Enebo för ”fångläger.” Men på Sävsta så var det mycket friare, man fick gå ut utan personal på samhället, vi hade egna ingångar med egen hall osv., TV rum och kök och tvättstuga hade vi gemensamt. Sävsta var mer som ett gruppboende. Ett stort plus var att vi kunde se kabel TV där. Vi hade 1,2,3,4,5, MTV, TV1000, Diskowrey, Eurosport, Carton Network och BBC. Men personalen tyckte inte om att vi bara satt och tittade på TV hela tiden, utan var det fint väder så skulle vi ut och cykla, spela fotboll eller göra något aktivt. Men Airwolf, Månbas Alfa, Dallas, Starwing, Varuhuset och Superman följde jag, men det hjälpte inte var det fint väder så skulle vi ut. Vi elever brukade lägga i hop våra pengar till kabel TV avgiften, men personalen tittade gratis, när det var OS och Hockey så skulle de ha TV-n då fick inte vi titta på våra såpopror och filmer. Ibland så var det slagsmål om fjärrkontrollen.

Personalen diskuterade senare att införa en TV fri kväll i veckan.

Elsie, Karl-Erik Älg och Örjan Widen tyckte inte om att jag tittade på scinesfiktion och krigsfilmer. De sa att jag bara fantiserar ännu mer då.

Ja, Vargen var ju mitt favoritdjur här, jag hade hört en sång på Radion om Vargar och att de håller på att utrotas. Alverna hade ju nära kontakt med Vargarna, så jag började ju ta reda på allt om vargar och läsa allt om vargar. Yvonne Nilsson som jag fått som lärare nu, hon var jätte bra, den bästa lärare jag någonsin haft på någon skola. Hon ställde verkligen upp för eleverna och ville utveckla oss individuellt och att vi skulle jobba med mycket tema i skolan. Vi som gick hos Yvonne var jag, Ranja Asslan, Tom Odbring och Anna Niljefjäll. Vi jobbade mycket med miljö.

Ranja kom från Beirut som var hårt drabbat av krig, vi pratade mycket om krig, varför det blir krig, vad FN och NATO gör mm. Ranja var muslim, vi läste mycket om islam med. Ranja och jag brukade ofta småkivas men mest på skoj, när vi var på Bornholm så slog Ranja ut mitt kaffe med flit, det syns på videon från Bornholm. Men en gång så blev jag riktigt arg, det var på syslöjden, syfröken Stina hade lovat mig att jag fick ta av det vita tyget som låg i skåpet, Ranja kom senare och när hon såg att någon klippt i tyget så blev hon arg, Ranja slängde tyget på bordet och skrek ”vafan, nån har förstört min tröja!!!” men Stina hade ju lovat mig att jag fick ta av det, Ranja skulle ha tyget till en tröja.

Hon sa då till Ranja ”jag har lovat Rutger att ta av det” Ranja kom bort och började skälla på mig samt knuffa på mig, hon sa inte så snälla saker hon kallade mig både idiot och skitstövel och skällde ut mig halvt på Svenska och halvt på Arabiska, sen sa hon ”du är dum i huvet, du bryr dig bara om dina jävla vargar.” det tog mig hårt, jag blev både arg och ledsen, jag slängde en blommkruka i väggen och sen gick jag ut, jag var jätte arg, Olle Wahlströms bil står parkerad där utanför, rent spontant så går jag bort till den och sparkar på förardörren så det blir en stor buckla. Krister Lundström (fritidsledaren) kommer, han får se att jag sparkar på Olles bil och han blir jätte arg, han tar mig i kragen också ska vi gå bort till gympan där Olle har sitt kontor, så ska jag berätta för Olle att jag sparkat på hans bil. Olle blir med arg och jag får betala en ny dörr med mina fickpengar och jag fick hemreseförbud.

Ranja kom sedan och grät och bad om ursäkt för att hon sa så, det var ju syfrökens fel för hon hade lovat mig att ta av tyget och jag kunde ju inte veta att det var Ranjas tröja när den inte låg i elevskåpet, utan bland de tyger vi fick ta av..

Yvonne Nilsson var bra, hon och Krister Lundström, fritidsledaren alltså, de brukade ofta arrangera friluftsresor och lägerskolor. Daniel Fransson som gick i Pelles klass kom över till vår klass med ibland. Han och var med och tältade och var med på olika aktiviteter som Yvonne ordnade. Daniel tyckte med om vargar. I Pelles klass så hade Pelle en film om en tecknad varg som körde motorcykel och som bodde hos någon farbror. Vargen hade 2 vargkompisar som hittade på en massa skojiga grejer, fast en del kriminella saker också som att stjäla bilar mm. Men filmen var rolig och vargarna var mycket snyggt tecknade. De pratade Engelska i filmen för det var en Amerikansk film.

Yvonne Nilsson och Gunilla Samuelsson som var i vår klass, brukade ta med tecknade filmer hemifrån och visa i klassen, det var bl.a. en sinesfictionserie som hette ”Starzinger” och He-man samt Batman brukade vi titta på. Vi brukade bygga med lego i klassen också, samt fick rita mycket och leka med modellera.

Jag och Daniel Fransson bruka ofta leka att vi var vargar, vi brukade gå upp på berget bakom Dammsdal och sitta och yla där. Jag och Daniel lekte att vi var vargar, vi krigade mot Samerna. Jag och Daniel brukade cykla omkring och leka att vi var vargar som var stridspiloter, vi anföll Samerna och bombade dem med napalm bl.a. Vi brukade smyga i skogen med pinnar (Kpistar) och skjuta Samer. Kriget mellan vargar och Samer påminde mycket om Vietnamkriget. Jag och Daniel gjorde många teckningar som då föreställer vargar och andra rovdjur, som lodjur, rävar, järvar, björnar i strid mot Samerna. Vargarnas flygplan var F-16, Mig 29, A-10 Thunderbolt och Viggen, som komplement till dem hade vi Airwolf helikoptrar.

Martin Karlsson som bodde i Linköping tyckte att det jag och Daniel höll på med var jätte ballt. Han hängde också med. Vi brukade gå på stan och vråla våra stridsrop och sjunga våra ”Samefientliga” sånger. De var ungefär som Vietnamkrigssångerna fast de handlade om att vargar skulle skjuta och bomba Samer.

Vi hade fått inspiration från filmen ”En soldat och en gentleman.” där Amerikanska soldater sjöng krigssånger när de tränade och som handlade om att släppa napalm på Vietnamesiska barn mm.

Ungefär så här:

Yaaoooo Waoooo!!! Vi är vargar, vi flyger våra F-16 i månens bleka sken, känner killerinstinct när jag flyger in över Långå, där ser jag Samerna och jag fäller mina bomber, napalm biter bra på Samer, napalm biter bra på Samer. Yaaoooo Waoooo!!!.

Eller t.ex:

Napalm exploding in the Sametown, the snow is burning. Burn, burn, burn. Burn to die fucked Lappjävlar, burn, burn, burn. YAAAOOOUUOOWWOOOUUUU!!!

Också hade jag min rappande klassiker som jag rappade i tid och otid:

Hej, jag heter Penti Varg och jag är en Varg som är stridspilot. Jag flyger högt och flyger lågt, där nere ser jag en Sameby, då släpper jag ner en bomb, napalm biter bra på lappjävlar, napalm biter bra på lappjävlar.

Där ser jag en Samebaby som suger på sin morsas patt, då släpper jag ner en bomb, napalm biter bra på lappjävlar, napalm biter bra på lappjävlar.

Sådant brukade jag, Daniel och Martin sjunga när vi cyklade runt i Vingåker.

En gång så fick vi rita varsin teckning som vi skulle ha till T-shirt tryck, på min teckning så hade jag ritat en varg med kamoflagekläder som stod på en hög av döda Samer, vargen höll i en stor Minigun som det rök ur alla piporna på, texten ovanför var av stålbokstäver med vassa bloddrypande kanter, texten lydde:

”DÖD ÅT LAPPJÄVLARNA – LEVE VARGARNA”

Den fick jag tryckt på min T-shirt.

Personalen Elsie och Örjan tyckte inte att jag skulle få ha T-shirten utan de beslagtog den, de ansåg att den var rasistiskt och stötande mot Samerna, det hade de kanske rätt i att den var, men jag tycker inte att de hade rätt att beslagta den ändå.

Jag brukade åka tåg hem på helgerna, Martin åkte med på tåget och han åkte till Linköping.

En gång på tåget så åkte några Samer i en sovkupé, Martin och jag skulle skoja med dem, det var faktiskt Martins idé. Vi tog varsin klädhängare sprang in i deras kupé och ylade och sköt med klädhängarna mot dem. De blev arga och slängde ut oss, de sa till konduktören sen.

På tåget satt Jag och Martin och drack starköl med, den konduktören som jobbade då kände Urban på Dammsdal, han ringde till honom och sa att vi drack starköl i restaurang vagnen.

Anledning till att  jag förklarade krig mot Samerna och hatade Samer så var att vintern 1987 så hade 2 Samer jagat en varg med snöskoter utanför Långå i Härjedalen och slagit ihjäl den med kofot och kört över den med skotrarna.

Död åt lappjävlarna – Leve vargarna och rock,n,roll.

Jag, Daniel Fransson, Jocke Rejmer och Martin Karlsson brukade vara i Dammsdals studio och då bildade vi punkbandet ”Död åt lappjävlarna- leve vargarna.” Jag spelade trummor, Daniel sjöng och Jocke spelade elgitarr och Martin synth.

Vi skrev våra låtar själv och de handlade oftast om vargar som dödar samer. En av våra låtar hette ”Spetsa Lappjävlarnas barn på bajonetten.” Vi spelade in CD,n ”Napalm över Sapmi.”  CD,n blev bra och vi hade mycket grymma och brutala texter om hur vargar ska döda samer på de mest bestialiska sätt, fast vi kallade dem sällan för samer då, utan för ”Lappjävlar.”

En gång på tåget så träffar jag en äldre farbror och pratar med honom, han säger då att han är lapp. Jag blir arg på honom och kallar honom för ”Lappjävel” och ”varg-mördare.” Jag säger att ”Lappjävlar ska man hetsjaga ihjäl med snöskoter” till honom. Han kunde inte förstå varför jag reagerade så för att han var lapp eller same. Farbrodern blev nog mycket ledsen och arg. Han gick och satte sig på ett annat ställe på tåget. När tåget stannat i Katrineholm så gick jag ju av där, då spottade jag på fönstret och skrev ”lappjävel” i imman på fönstret där han satt då, utifrån perrongen så gjorde jag detta och skrek ”napalmbomba alla lappjävlar, gasa ihjäl de satans lappjävlarna och stycka dem med motorsåg och ge dem som mat åt vargarna” och sen ylade jag på perrongen.

CD,n som vi gjorde arkiverades dock på Dammsdal  så jag har den inte i min ägo. Yvonne Nilsson skrev föresten en liten bok som hon kallade ”Luva Projektet” den handlar till stor del om mig, men den är också arkiverad på Dammsdal och de vill inte lämna ut den.

Yvonne Nilsson var bra, hon tog tillvara mitt intresse för vargar och ordnade så vi jobbade med varg som tema i klassen och avslutade temaarbetet med ett besök på Kolmården där vi såg film om vargar och vi besökte även varghägnet med djurskötare och fick se när de matade vargarna. Jag fick även hålla ett vargkranium som de hade på rovdjurscentret på Kolmården. Gunilla Samuelsson var med i klassen, hon var miljöspecialist och pedagog. Tillsammans så bildade vi ett miljöparti i klassen. Vi hade olika förslag, vi drog lott om det. Det var Kent Karlstets förslag som vann, ”Hondaklubben.” Hade han skrivit, så det hette vårt miljöparti.

Här är våra alla förslag på namn till vårt Miljöparti:

Rutger Widell: Vargmaffian.

Daniel Fransson.: Vargklubben.

Tom Odbring: Grön kunskap på Dammsdal.

Ranja Asslan: Jävla hästsnopp och hårig vargfitta.

(Yvonne blev arg på Ranja för hon skrivit så på lappen.

På engelska blir det; ”Damned horsedick and furry wolfpussy.” ha ha, låter ju riktigt yiffy. Nej det gör

det inte, det låter dumt och vulgärt- så kan ju inte vårt miljöpari heta, nej.)

Kent Karlstedt: Hondaklubben.

Anna Niljefjäll: Ett grönare Dammsdal.

Ja så jobbade vi, vi informerade om miljökunskap i de andra klasserna, från film och läromedels centralen hämtade vi hem film och annat material om miljö. Yvonne ordnade så vi åkte och gjorde studiebesök på Kolmården och kollade på vargar samt såg filmvisning om vargar och deras beteende. Vi jobbade med varg som tema i klassen. När vi var på Kolmården så frågade Ranja, djurskötaren som visade oss runt, ”har vargar någon snopp?” djurskötaren svarade   ”ja hanvargar har det.” Jag skämdes när Ranja frågade så. Yvonne sa till Ranja, ”har du sett en Schäferhund någon gång?, titta hur den ser ut mellan bakbenen, så är det mycket säkert att en varg ser ut så också.”

Ranja var sexfixerad, en gång när vi var ute och gick på samhället så kom det en stor Amerikansk bil med raggare i, då drog Ranja upp blusen och visade brösten. Ranja hade stora bröst, jag brukade säga att hon hade Mavericks men det tyckte hon inte om att jag sa om hennes tuttar, brukade hon säga.

(Mavericks = markmålsrobbotar som avfyras från flygplan.

NATO betäckning: AGM 65 Maverick. Svenska försvarets beteckning: Robot 71.)

(AGM = Attack Groundtarget Missile.)

Ranja tyckte inte om vapen, hon hatade allt vad krig och vapen hette, hon hade sett så mycket elände hemma i Libanon. Hon tyckte inte heller om mina, Daniels, Jockes och Martins krigslekar.

Ranja bodde på Enebo. Hon gjorde en resa med personalen där till Åland. När de kom hem till Stockholm igen så rymde Ranja från färjan. Man letade efter henne länge men man trodde att släktingar höll henne gömd i Stockholm. Hon efterlystes i tidningen. Men sen kom polisen med henne till skolan. Då hade hon blivit nerdrogad och flera killar hade legat med henne i Stockholm och en av dem hade aids. Så det var till att HIV testa Ranja, men hon var inte HIV positiv. Mycket hemskt, men Ranja sminkade sig och klädde sig så hon såg ut som en sådan, ja…Vill inte kalla Ranja för det, för hon var god innerst inne, men hon ville agera ut sin sexualitet.

Men man undrar just vad hon kan ha blivit utsatt för hemma i Libanon osv, med tanke att hon just hade ett så stört sexuellt beteende.

Men jag vet också att Ranja var väldigt arg på sångerskan Samantha Fox, för vad Ranja påstod så hade hon juckat med microfonstativet i en musikvideo.

Mitt sexuellt störda beteende hade jag väl dock kommit ifrån en del när jag gick på Dammsdal. Men jag vet att Lillemor Holm var arg på mig för att hon hade fått för sig att jag hade legat på en av skolans kanoter och juckat mot den, hon undrade om jag tyckte det var skönt att ha sex med en kanot, men verkligheten var att jag suttit på den upp och ned vända kanoten och låtsasts köra motorcykel. Jag agerade ut min sexualitet en gång offentligt, det var när jag börjat på Dammsdal precis, då gick jag med snoppen utanför gylfen i centrala Vingåker och några andra elever hade sett det och talat om det för personalen. Så det blev ett alvarligt samtal om mitt ”blottande” som personalen kallade det.

På vintern så brukade vi åka ut med scooter på sjön där Krister Lundström, fritidsledaren, bodde och sitta och pilka abborre. Sen tog vi abborrar med hem till skolan och rökte dem. Krister Lundström födde upp får och på hösten så brukade vi fira ”Fårdagen” på Dammsdal. Vi brukade på förmiddan vara hos Krister Lundström då och titta på hur han skötte fåren och hjälpa till med att packa ull i säckar. Sen så åt vi fårkött på skolan den dagen och det skulle alla göra. Första gången var det värst, jag tyckte det var som att sjunga ”High way to Hell” under högmässan typ. Lillemor blev arg på mig först när jag inte ville äta fårkött och undrade om det inte dög. Jag sa att får och getter är heliga djur och dem äter man inte. Men det tyckte Lillemor lät dumt, så hon sa, nu är du tyst och äter. Men om jag låtsades att fårköttet var kött från en bebis så gick det lättare att äta det.

Det var här jag började med bebisslakt på nytt igen. Jag ritade bebisar som slaktades på löpande band och sjöng om bebisslakt mm. Jag började skriva ”bebisslakt” på allting också. På dörrar och på bilar tyckte jag det var roligt att skriva det, för när bilarna körde omkring sen så kunde alla läsa det.

Men sen fick jag veta att vargar gärna äter får och då som blixt från klar himmel, så var det helt plötsligt legitimt att äta fårkött.

På Sävstaholmsvägen 36 A, arbetade Per Mejman som personal, jag tyckte bra om honom.  Han hade en röd sportbil, en Nissan Datsun Z. Det var en V6,a i den och den toppade 210 km/tim. Det var en hög hastighet på den tiden, fast idag finns det bilar som går i 380 km/tim och 420 km/tim. På tal om höga hastigheter så påstod Ranja att det är fri hastighet i Bejrut och att man då skulle få köra 200 km/tim inne i stan. I alla fall när jag var 13 år så fick jag prova att köra Per Mejmans bil en bit, dock under övervakning av honom, den var automatväxlad så den var lätt att köra. Jag körde inte mer än 60 km/tim. När jag var hemma i Gumlösa så hade jag tvättat mors Volvo 244 L och fick prova att köra den hemma på gården, men det var svårt med kopplingen för den hade vanlig växel, så det blev lite ryckigt.

Mitt stora intresse var ju som sagt vargar och jag vurmade för vargarna i alla lägen, när jag och Janne brukade åka till BUP i Katrineholm, så brukade vi sitta och yla i bilen, det var jätteskojigt. En gång så var jag med Janne i en klädaffär och Janne skulle köpa ett par byxor. Janne ylade då i omklädningshytten. Sen frågade han om jag skämdes för honom. Men det är ju det naturligaste som finns, att yla. Det är varje vargs rättighet att yla när och var som helst. Jag och Daniel Fransson brukade ju ofta sitta och yla på berget bakom Dammsdal. Man såg hela Vingåker där ifrån, det var en fantastisk utsikt. Fast en gång kastade vi ner stenar från berget och det var nära att de hamnade på ett tak till en villa som låg nedanför och gubben som bodde i villan blev jättearg och skrek, ”jävla ungar, sluta kasta ner stenar!”

Daniel och jag var bästisar och vi lekte ofta att vi var vargar och vargsoldater. Strax efter att vi varit på Kolmården så skulle vi ut och paddla 2 dagar. Vi hade tält med oss och skulle sova över ute på en ö. Det var jag, Daniel som paddlade i en kanot och vi hade ett tält och ett stormkök med oss. Ranja och Anna hade likadant och Yvonne och Krister med. Vi skulle leva friluftsliv, på kvällen när vi rest tälten så lekte jag och Daniel sjöslag med kanoterna, men det sa Krister att vi inte fick göra, de kan gå sönder då sa han. Vi hade jätte mysigt. Yvonne hade tagit med gitarren och vi spelade och sjöng senare på kvällen. Jag och Daniel sov tillsammans i vårt tält, Daniel sa att han frös om fötterna och jag erbjöd mig att värma hans fötter, jag kröp ner vid Daniels fötter och han fick värma dem på min mage, Daniel tyckte att jag var jättesnäll, men vad gör man inte för sin bästa vargkompis?. På morgonen så skulle vi plocka ihop tälten och paddla tillbaka igen.  Vi var tillbaka på Dammsdal vid 3 tiden.

Yvonne var bra som ordnade med så mycket och hon ville verkligen att vi elever skulle utvecklas. Vi gjorde bl.a. en resa till Bornholm, Daniel var inte med där, han var hos sin pappa i Örebro då. Det var bara jag, Tom, Ranja och Anna. Olle Wahlström följde med. Vi bodde på ett vandrarhem på Bornholm, det finns otroligt många vindkraftverk på Bornholm. Vi lärde oss att vindkraft är bra för miljön och hur de fungerar. Vi besökte en gammal kyrkoruin och vi hade videokamera med oss. Olle Wahlström gjorde klart att vi inte får prata om Hitler på Bornholm, det kan Danskarna uppleva som stötande för Bornholm och Danmark var ockuperat av Nazisterna. Ranja, av alla stod på balkongen till vandrarhemmet och ropade ”Heil Hitler!!!” Olle Wahlström blev jätte arg på henne. Han och Tom hade ögonen på henne hela tiden sen så hon inte sprang och sa några Nazistiska uttalanden. Vi filmade på Bornholm och filmen ska finnas någonstans.

När vi skulle åka hem från Bornholm så gjorde vi det på en torsdag, på fredagen så skulle jag åka tåg hem till Hässleholm, de tyckte att det var onödigt att jag åkte ända upp till Vingåker igen, så de släppte av mig vid Stadshuset i Hässleholm där mamma jobbade då. Jag säger åt de andra att vänta i bussen så ska jag springa upp och hämta mamma, Olle springer dock efter och han springer vilse inne på stadshuset, jag tog ju hissen upp.

En annan resa som vi gjorde med hela Dammsdal, det var till regementet P10, det var jätte roligt. Vi fick åka med stridsvagn där bl.a. I matsalen så fick man både förrätt och efterrätt, det var köttbullar med makaroner till förrätt och till efterrätt så var det kräm. Jag och Daniel drack öl till maten. Jocke Rejmer hade med börjat på Dammsdahl då, han kom från Osby, så nu fanns där en Skåning till. Jocke brukade med åka på tåget, vi hade skitskoj då, men om det kommer mer senare. När vi åkte med bussen från P10 sedan så hade Jocke Rejmer slängt ut en gardin från bussen,  Hans-Erik blev arg på honom, han sa att det är miljöförstöring att göra så.

Jocke Rejmer brukade ju åka med på tåget nu, tillsammans med mig och Martin, gissa om vi höll låda på tåget, *ler*

Jocke han kallade sig för ”Rävarnas konung” Martin och jag var vargsoldater som dödar Samer. Jocke brukade skälla som en räv på tåget och ropade rakt ut i vagnen att han är Rävarnas konung. En gång så hade han en bandspelare med sig på tåget och spelade musik högt, han hade väskan full med öl som han bjöd mig och Martin på, en passagerare blev arg och tog batterierna ur Jockes bandspelare och slängde ut dem genom tågfönstret. En annan gång så var jag, Jocke och Martin i restaurang vagnen och drack starköl så vi blev lite småfulla. Det var Marita som hämtade oss med skolans blåa Wolkswagen buss. Jag dillade om att jag hade kommit med ett rymdskepp till Katrineholm, att jag varit på en annan planet som var befolkad av vita vargar och att de vita vargarna skulle komma till Jorden och göra slut på mänskligheten och att djuren skulle regera på Jorden.

Martin hade sin batteridrivna synt med sig på tåget en gång och okuperade tågtoaletten och satt där inne och spelade synt. Konduktörn låste upp och blev skitförbannad på honom.

En gång sparkade Martin sönder en tvålautomat på en tågtoalett så det rann tvål överallt, ”DET ÄR NAPALM!!!” skrek Martin rakt ut. Vid det tillfället var Martin hög för han hade rökat braja i Linköping innan han skulle med tåget.

SKOLRESOR:

Bellahöj i Köpenhamn.

Vi gjorde en del skolresor under tiden jag gick på Dammsdal. På mitt första sommarlov när jag var 12 år, så åkte vi till Köpenhamn och skulle bo på camping och cykla runt i Köpenhamn och till olika ställen i Danmark. Vi som åkte var jag, Janne, Mona, Stig, Peter och Linda. Jag bodde på Enebo fortfarande då, när vi gjorde denna resan.

Vi bodde i Köpenhamn på en kampingplats som hette Bellahöj och det regnade hela den veckan, för det hade kommit in ett jättestort lågtryck över hela Europa.

Vi bodde i tält på campingplatsen och vi hade 3 tält med oss, men när vi skulle hyra cyklar så hade vi ställt våra saker utanför där vi skulle hyra dem och då hade någon stulit ett tält. Så vi fick sova 3 stycken i 2 stycken 2 mannatält.

Ösregnandet gjorde att allt var blött, alla kläder var blöta och det var blött i tältet. Sovsäcken var fuktig mm. Men vi skulle härda ut en vecka. Jag fick eksem i ljumskarna och knävecken av att gå i fuktiga kläder en hel vecka.

Jag skulle duscha på Bellahöj och det kostade pengar att få duscha, vid ett tillfälle jag skulle ta min morgondusch så tog vattnet slut och jag fick gå med schampo i håret hela dagen.

Det regnade så mycket så campingplatsen var rena lervällingen. Många åkte hem från Bellahöj p.g.a. det dåliga vädret, men vi skulle härda ut.

Vi cyklade en hel del runt i Köpenhamn, men det var egentligen livsfarligt. Med all den trafik som det är i Köpenhamn också. Jag var ju inte så värst bra på att cykla, utan ramlade med cykeln i gatan flera gånger, cykeln var alldeles för hög för mig. Jag hade fått en vuxencykel. Jag kommer ihåg att jag ramlade med cykeln vid ett tillfälle och ramlade rakt på en vit bil som stod parkerad så det blev märken på bilen, men som tur var så såg inte bilens ägare det. Vid ett annat tillfälle så ramlade jag med cykeln och Stig cyklade rakt på mig så han ramlade också.

Peter som var med hade epilepsi och fick flera epilepsianfall när vi var i Köpenhamn. Vi åkte taxi sen resten av veckan, för det fungerade inte att cykla, dels p.g.a. vädret men även att det var livsfarligt att cykla omkring i en livligt trafikerad storstad när man bara är 12 år och iderligen ramlar med cykeln. Jag kommer ihåg Peters EP anfall, men jag viste inte vad det berodde på. När vi satt i taxin så började han skrika och fäkta, samt kissade på sig. Jag frågade Mona, varför Peter gjorde så. Men Mona sa att det hade jag inte med att göra. Jag trodde det var något som jag sagt eller gjort som fick Peter att uppföra sig så. Men jag viste inte vad, så jag mådde rätt dåligt. Jag hade ju aldrig hört talas om Epilepsi eller sett det tidigare.

I alla fall så stod vi ut en vecka och det var skönt att komma hem till Gumlösa igen, trots att jag var knallförkyld sen nästan hela sommaren och hade problem med eksemen som inte ville läka.

Jaa, det var en riktig pärs det.

På skolresa i Bollnäs.

Ett Sportlov så åkte vi till Bollnäs och bodde hos Jannes bror Anders. Det var sen jag flyttat ner till Sävstaholmsvägen.

Vi åkte bil upp genom Sverige. Det var jag, Janne, personalen Johan och Christer Johansson som var hos Jannes bror i Bollnäs. Vi bodde i ett litet anex på hans gård.

Jannes bror, Anders, hade en stor gul hund som hette Laban och jag hade köpt ett par skidglasögon, men Laban tuggade sönder dem.

Vi skulle åka skidor här och det var nytt för mig också. Johan och Christer åkte uppe i skogen för de var mer vana att åka skidor. Jag och Janne åkte där det var mer slät mark. Jag ramlade många gånger, men efter några dagar så kunde jag hjälpligt ta mig fram på skidor så länge det var någorlunda jämt.

Men sen så var vi vid en slalombacke och Janne övertalade mig till att hyra ett par slalomskidor för 200 kronor och prova på Slalom, Janne sa att han skulle åka bakom mig och vi skulle ta det lugnt och försiktigt.

Väl gjort så var vi vid skidliften. Tanten i skidliften sätter en bom bakom ändan på mig och jag hade ju aldrig åkt skidlift förr. Meningen är ju att man ska ha bomen bakom ändan och den drar en upp. Men jag trodde ju man skulle sitta på bommen och dingla fritt med benen, för jag hade ju sett korgliftar på film och att man skulle hålla sig i det blå röret på mitten. Man kan väl säga att denna anordning liknade ett ankare.

Så jag satte mig ju på denna och resultatet var att den rullade ju bara ut mer och mer vajer och plötsligt så låg jag i snödrivan. Tanten trycker på nödstopp så hela liften stannar och alla vänder sig om och tittar där jag ligger i en salig röra med skidor jag inte kan få av och snö innanför overallen, det är kallt och jäkligt. Jag svär på Skånska.

(Så Norrlänningarna tyckte väl att Skåningar har inget i skidbacken att göra.)

Ja, hur som helst så kommer en kille på scooter upp från stugan nedanför skidbacken. Men jag är inte karl nog att lyckas få skidorna av mig, trots Jannes hjälp och arg som ett bi är jag. Killen på scootern stannar sin scooter och lyckas få skidorna av mig och jag kan resa mig upp och öppna övre delen på overallen för att få bort all snö. Mössan hittade jag inte. Killen startar sin Scooter och Janne åker skidor ner till stugan sa han. Jag sätter mig bak på scootern och när killen axelererar scootern så ramlar jag av och han får vända och jag får sätta mig på scootern igen. Han håller skidorna samtidigt som han ska manövrera scootern och jag håller runt hans midja. Väl nere i stugan så får jag en kopp oboy och sen kändes allt bra. Jag skrattar åt det i dag, men tyckte det var pinsamt då.

Jag kommer ihåg att vi var på restaurang i Bollnäs också, det var självservering där. Jag tog bara kött, ingen potatis eller sallad. Utan ett par stora kotletter och korv hade jag lagt upp på tallriken. Janne sa att man tar lite av varje, att det ser inte fint ut att göra så. Men jag sa att jag är en varg och vi vargar är rovdjur. Ja, du gör som du vill, men man bör också tänka lite på hur man gör när man är ute bland folk, sa Janne.

Cykeltur på Åland.

En sommar så var vi på Åhland och cyklade tandemcykel, vi sov i tält då också. Men då hade vi jättefint väder och badade på stranden mycket. Det var jag, Janne, Anneli, Per Erik, Britt och Björn Viberg som var med.

Björn Viberg satt och skrek en massa fula ord på Finska när vi satt och fikade så fort tjejer kom förbi. Han sa bland annat, ”voi vitto, perkelle.” det betyder ”smörfitta, knulla.” Tjejerna tittade på honom. Björn Viberg ville slåss med mig, jag kommer inte ihåg vad vi var osams om, men jag var jättearg och slängde en cykelkärra efter Björn Viberg och skulle gå på honom med en trasig flaska, jag skrek att jag skulle skära halsen av honom med den, men då stoppade Janne mig. Det var väl tur det, jag hade inte velat ha det på mitt samvete. Men det var Björn Viberg som började slåss och hota.

När vi skulle cykla sen så var jag fortfarande arg och såg inte tältsnörena till ett intilliggande tält, utan cyklade rakt in i dem och ramlade med cykeln. Jag svor och domderade. En kille kom ut från tältet och han var förbannad, men Janne kunde lugna ner honom.

Bortsett från just den dagen, så hade vi det trevligt på Åhland och cyklade omkring. Janne och jag cyklade mycket tandem. Vi badade mycket också.

Semester på Jylland.

En annan sommar så var vi på Jylland i Norra Danmark. Vi åkte båt frn Göteborg till Jylland. Daniel Fransson var med och han var arg för att han inte fick sitta med bar överkropp i restaurangen. Han blev inte insläppt på restaurangen om han inte tog på sig en tröja. Tröjan låg nere i bussen på bildäck. Det var väldigt varmt den dagen. Men Daniel fick springa ner och hämta sin tröja för att få komma in på restaurangen. Jag kommer ihåg att jag och Rickard tävlade om vem som kunde dricka mest Elefantbira och vi blev fulla som bara den. Vi gick runt på campingen och sjöng att vi skulle pinka i 18 hinkar. Sen ville jag ta wolksvagenbussen och köra hem till mamma, fick jag för mig. Nycklarna satt i och jag backade ut bussen och började köra iväg. Johny som var med också, sprang ifatt bussen och hoppade in på passagerarsidan och drog handbromsen. Han var inte glad.

”Du är full och har varken ålder eller körkort, så sätter du dig bakom ratten och kör. Vad fan tänker du med?”, sa han. Vart skulle du köra, frågade han. Jag började gråta och sa att jag ville hem till mamma i Gumlösa. Johny sa, ”men du hittar inte hem till Gumlösa här ifrån och dessutom är klockan 11 på kvällen och det är mörkt.” Johny körde tillbaka bussen till sin plats och jag gick och la mig för att sova. Hmm, det var nog mest en fylledille grej men hemlängtan tog över.

Per Erik som var med var inte lite fräck, när vi satt och åt frukost så bara tog han min macka ifrån mig och åt upp den själv. När jag sa åt honom att låta bli den, så blev han förbannad på mig.

Anneth Westblad som var personal var också med och hon hade med druckit sig berusad och hon var och klängde på Johny hela tiden och blev störtkär i honom. Men sen låg Anneth Westblad i tältet och sov hela dan, så hon fick sova ruset av sig. När hon gjort det så kom hon och bad om ursäkt och var mycket ledsen. Väl tillbalka på Dammsdal, så hjälpte Janne henne så att detta inte skulle komma fram till skolans ledning. Så Janne räddade hennes jobb.

Daniel Fransson var med också, vi brukade spela videospel uppe i kafeterian på kampingen. De hade ett roligt helikopterspel där och även ett med Ninja Turtles, som precis hade kommit då. Daniel Fransson och jag sov i samma tält och jag fick även vara tassvärmare här och jag masserade Daniel Franssons tassar också, han tyckte jag var jättesnäll. Han hade ju flyttat ner till Sävsta då när vi var på denna semestern.

Branden på Enebo:

En helg när jag varit hemma och när jag kom tillbaka till Sävstaholmsvägen 36 A, så hade Christer Johansson som bodde där innan flyttat, en gång precis i början när jag flyttat ner till Sävstaholmsvägen så blev jag och Christer Johansson osams om en serietidning, han beskyllde mig för att ha stulit den av honom och gick in på mitt rum och började rota bland mina serietidningar. Jag blev så arg på honom då så jag tryckte upp honom mot väggen och tog stryptag på honom. Personalen Mats som jobbade då blev med arg, han såg till att jag fick hemreseförbud. Men det var inte det jag skulle prata om utan det var branden på Enebo.

Joo, när jag kom till Sävsta så var Daniel, Magnus Skog och Linda dit nerflyttade, de berättade att det brunnit på Enebo och att det är Kjell-Arne som tänt på. Daniel, Magnus och Linda bodde på Enebo.  Jag tyckte att det var roligt att jag och Daniel skulle få bo tillsammans, då kunde vi ju leka varg och militär så ofta vi ville. Linda kom från Korea och var Shintoist, hon hade gått på den Anthroprosofiska skolan i Järna innan. Linda och jag blev kära i varandra, men mer om det sen.

Jo, på måndagen så var jag och Daniel och tittade på Enebo, det såg hemskt ut. Branden hade börjat i förrådet där Kjell-Arne eldat papper, där hängde skidoveraller mm som lätt kunde brinna. Det låg precis i vägg med ett utomhus förråd där det stod mopeder, och en gräsklippartraktor och lite andra saker. Det hade med brunnit ner, branden hade sedan spridit sig på vinden via ventilations anläggningen och hela 1:ans sida var utbränd. I korridoren så hade plastplattorna i taket smält, de hängde som förkolnade droppstenar, allt var svart och sotigt.  2:ans sida var svårt rökskadat, man hade stängt branddörrarna så elden hade inte spridit sig dit in. Som tur var så blev ingen skadad i branden, men de materiella skadorna var ca 2,8 miljoner kronor.

Polisen kom till Dammsdal och skulle prata med Kjell-Arne och ta honom till häktet. Vid tinget så var flera andra med från skolan, vi fick inte säga något men fick lyssna. Domaren frågar Kjell-Arne: ”varför brände du ner Enebo?” Kjell-Arne svarar då: ”jag ville se brandbilen komma, jag älskar brandbilar och att se brandmän arbeta, jag vill bli brandman när jag slutar på Dammsdal.” Kjell-Arne var ju psykiskt sjuk, mycket sjuk.

Han omhändertogs av psykvården och placerades på någon institution i Norrköping där han inte får gå ut och han inte kommer åt tändstickor eller tändare, har jag hört. Men senare så dog Kjell Arne har Janne berättat, men Janne vet inte vad Kjell Arne dog av. Jag vet att Kjell Arne hade problem med andningen och det lät när han andades, Örjan Widen kallade honom för ”mopsen” och påstod att han lät som en mopps. Örjan uttalade sig ofta dumt om elever och deras funktionshinder,  frågan är om Örjan överhuvudtaget var lämplig att arbeta på Dammsdal med funktionshindrade tonåringar. T.ex. som när han skrev i personalboken om mig – ”Skåningen skämde ut sig på Danspalatset i Eskilstuna, han snubblade som en mongolid utvecklingsstörd elefant över en blind människas ledkäpp.” vilket jag vet att Janne blev mycket arg på Örjan för, det var direkt kränkande, sa Janne.

Alla mystiska småbränder slutade med när Kjell-Arne försvann från Dammsdal. Vi förstod att det var han som tänt på dem med.

Jag har också lekt med eld när jag var i Vingåker. Det var vid sommarstugan ute hos Janne. Janne var och handlade och Annet var ensam med mig, Lina, Pontus och Fatima. Annet var Jannes maka. Jag lekte då att jag skulle napalmbomba en sameby, jag hade byggt upp den av kaffefilter och träpinnar, sedan så gick jag in i uthuset och hämtade en bensindunk och hällde bensin på det jag byggt. Jag hämtade sedan en tändsticksask och tände fyr på det. Jag hoppade runt och ropade ”brinn lappjävlar, brinn till döds i napalm” Annet ser att jag eldar och kommer ut, hon blir arg, hon tar en masonitskiva och slänger på elden och trampar på den så det slocknar, hon skäller på mig, ”vad håller du på med?, ska du ställa till med en skogsbrand?, det är jätte torrt nu”

Det jag gjorde var både dumt och farligt, elden hade lätt kunnat sprida sig i det torra gräset. På gräsmattan var ett stort fult brännmärke.

Fatima, (hunden) fanns en bit bort, men jag hade ALDRIG uppsåt att skada henne eller det fanns någon fara för henne. Däremot så gick ett rykte på Dammsdal att jag skulle ha hällt bensin över Fatima och satt fyr på henne, det är lögn och rent förtal. ”Eldleken” gick till på följande sätt som texten ovan visar. Däremot så var leken både dum och farlig.

Karl-Erik Älg var inte så snäll mot mig. I lunchrummet i Dammsdalskolans fritidshus så hade vi varsin diskdag. Var någon borta så var det alltid jag som fick diska. Karl-Erik Älg tyckte inte om mig för att jag var Skåning, han brukade ofta tilltala mig med ”jävla skåning.” En gång hade jag och Marie Annersten kört rally med stolarna, det hade blivit svarta märken på plastmattan, Karl-Erik Älg säger då, ”Det är skåningens fel!” och jag fick knäskura hela golvet medan han och Marie Annersten satt och tittade på och skrattade åt mig. Men det värsta som Karl-Erik Älg sa, det var när jag berättade om min pappa för honom och att min pappa var alkoholist. Karl-Erik Älg sa då, ”Han börja väl supa när han fick se dig? fy fan, för att ha en sådan son som dig.” Men en dag så fick Karl-Erik Älg sitt straff. Elsie berättade att han var död bara, men det gick ett rykte om att han dött i en trafikolycka. Men långt senare när jag frågar Janne så berättar han att det var hjärtat.

När vi var på ett dansställe i Eskilstuna, så jag var inte mycket för att dansa. Jag och Daniel sprang runt och lekte jaktplanspiloter istället. Då var det en blind man med en vit käpp där också, han stack fram käppen så jag snubblade över den. Örjan Widen skrev sen i personalboken; ”Skåningen skämde ut oss när vi var på danspalatset i Eskilstuna, han snubblade som en utvecklingsstörd elefant över en blind människas ledkäpp.”

Janne blev arg på Örjan för att han skrev så i personalboken, Janne sa att det var kränkande. Örjan anser att Skåningar är grisar och alla Skåningar är lönnfeta.

Jag och Fimpen:

I kvarteret Sävsta, så bodde familjen Hagström, det var Elsie, Rolf, Peppe och Fimpen samt deras äldste son Bosse som hade fru och barn och bodde ovanpå vår lägenhet. Han hade en hund som hette Arras. En Schäferhane. Elsie jobbade som personal på vårt elevhem. Bosse tyckte inte om att man kom åt elementen för det hördes upp till honom. I köket på vårt elevhem så hände det att man drog ut stolen så råkade man komma emot elementet och då kom Bosse ner och började skälla på oss. Familjen Hagström bodde på Torshammar vägen  på Sävsta. Alla gatorna inne på Sävsta och många gator i Vingåker hade namn efter vikingarna och Asatron. Vingåker är mycket gammalt, det är sedan vikingatiden.

Bosse hade ett stort adamsäpple, han var rödhårig och hade runda glasögon, han liknade Ulf Ärlandsson som jag träffade långt senare. Jag brukade sitta och stirra på Bosses adamsäpple, han blev jätte arg när jag gjorde det.

Fimpen som var Elsies yngsta son, han hette egentligen Kent, men hade fått öknamnet Fimpen, därför Elsie döpte honom till Kent eftersom hon rökte cigarettmärket Kent då, Kent var liten och spinkig i tidiga barndomsår och då fick han öknamnet Fimpen, men han tyckte det var ok att kalla sig det, så därför skriver jag det här, han och jag brukade göra mycket bus tillsammans, men Fimpen var kriminell. Fimpen var helig för Elsie, man fick inte säga något ont om honom, han hade en MBD skada. Långt senare när jag var i Vingåker och hälsade på, så berättade Jonas mor att Fimpen slagit sönder lyktan på hennes cykel och att hon såg honom göra det. Jonas mor gick till Elsie och talade om det, Elsie svarar då; ”har du bevis?” lite föraktfullt.

Fimpen och jag brukade ofta lulla runt på samhället. Fimpen brukade snatta godis på Cittyhallen och jag skulle ha det på mig när vi gick genom kassan. En gång så stal vi två tändsticksaskar. En med vanliga tändstickor och en med braständstickor. Jag skulle bära dem genom kassan. Den med braständstickorna gjorde Fimpen slut på, han skulle elda. Medan jag skulle hålla vakt så tände han på några papperslådor bakom Cittyhallen och likaså i en sopkonteiner. Nästa ”target ” var på biblioteket, han stoppade papper bakom böckerna och tände på. Sedan skulle jag ha tändsticksaskarna i fickan och så skulle vi gå till läshörnan och sitta och läsa. Snart rök det ordentligt från den bortersta bokhyllan och bibliotekspersonalen sprang dit bort och släkte med brandsläckare. Folk samlades där och undrade hur det börjat brinna bland böckerna. Jag och Fimpen smög ut utan att någon märkte det. Jag tror nog att Fimpen var lite skraj.

Men det var ju jag som hade åkt på det om de upptäckt oss, jag hade ju tändstickorna i fickan. Fimpen stod aldrig för något om någon kom på oss. Han använde mig som sköld. Jaa, nästa anhallt var sopförådet nere om backen bakom biblioteket, där inne så hittade jag en trasig elgittar och den tänkte jag att man kunde laga den och göra den fin. Men nädå, den tog Fimpen och använde som klubba.

Där stod en TV i soprummet, KLIRR-BOOM! rakt i rutan på TV-n så glasbitarna yrde. Sedan gick han lös på lampan i taket tills den slocknade. Jag var rädd att någon skulle komma och undra vad vi höll på med. När han lyckats förstöra lampan så ville han ha tändstickorna, ja, så vi kunde se i mörkret sa han, men nu tände han eld på sopsäckarna och det brann rejält. Vi gick ut där i från och satt uppe i skogsbacken och tittade hur det rök ur ventilen på sopförrådet. Plötsligt så small det och lågor slog ut genom ventilen och upp genom taket, vi blev rädda och sprang där i från. Troligen så fanns det bensin eller något brandfarligt i förrådet.

Senare på Elevhemmet, så hade jag fått en frukost-TV av Jan Öhman, som jag skulle ha på mitt rum. Magnus Skoog hjälpte mig att ställa in den rätt. Elsie Hagström motsatte sig det väldigt. I ilska och vrede så slänger jag ut TV-n genom fönstret på kvällen. TV-n går sönder, det blir mycket glas, som jag får plocka upp. Conny som vikarierar som nattpersonal, blir chockad och undrar varför jag kastat ut min TV, som jag fått av Janne.

Men åter till Fimpen:

Väl tillbaka på elevhemmet så undrar personalen var jag hållit hus så länge, de hittar tändsticksasken senare på mitt rum. De undrar var jag fått den i från. Jag berättar att Fimpen har snott den på Cittyhallen och ville att jag skulle ha hand om den. Om vårt ”pyrotekniska korståg” berättar jag inget om. När de frågar Fimpen så vet han ingenting om det. Jag fick skulden för att stulit den och fick gå med Elsie till Cittyhallen nästa dag och lämna den och be om ursäkt för att ha stulit.

En gång så träffar jag Fimpen uppe vid Torshammar vägen

och han har en videokamera med sig, troligen har han snott den. Vi är vid källare nedgången till hyreshuset som Hagström bor i. Fimpen slänger kameran i trappan så den går i tusen bitar och skriker ”ÖÖÖEEE EN BOMB!!!”

Fimpens pappa Rolf Hagström kommer och undrar vad som står på, han ger Fimpen en örfil och säger åt honom att gå upp på sitt rum och stanna där, han beordrar mig att gå tillbaka till elevhemmet, med, motiveringen att jag lär Fimpen mina krigsidéer.

Elsie var mer eller mindre alkoholist och söp periodvis, Janne fick ibland vikariera för henne när hon var bakfull och inte kunde jobba på elevhemmet. När jag och Micke Olsson skulle hämta ägg hos Elsie, så var hon aspackad. Hon stank sprit lång väg och kunde knappt stå på benen. Hon flinade och tittade på mig med sina blanka ögon och sa, ”du ser att människor som dricker sprit kan vara riktigt snälla.”

Jag tycker det är jobbigt att se Elsie full.

En kväll så visade de Topgun på TV-1000, jag och Jens satt och tittade på den. Elsie blev arg för att Jens lät mig se den. Hon sa att jag får bara fler krigsidéer då. Jag sa till Elsie att jag vill bli stridspilot och vill komma in i flygvapnet, när det är dags för mig att göra lumpen.

Elsie säger då föraktfullt. ”ha- om du överhuvudtaget kommer nära ett flygplan, så ska jag äta upp mina skor!”

Jag fick ju frisedel för jag gått särskola, men var däremot med i Hässleholms flygklubb mellan jag var 17 och 20 år och flög med instruktör Bengt Bondesson. Jag flög både segelplan, motorseglare, Cessna och Piper. Jag flyger en hel del på datorn nu med ett antal olika simulatorer jag har. Bl.a. F-15, F-16, F-18, F-22, A-10, AH-64, RAH-66, F-117 och SU-37. Jag spelar även Counter Strike och bygger hemsidor. Elsie har ännu inte ätit upp sina skor. Enligt Janne så bor Elsie långt uppe i Norrbotten  och Fimpen bor i Malmö.

Daniel, Linda och Magnus Skoog bodde nu på Sävsta.

Gissa om jag och Daniel brukade leka krig ? *ler*

Daniel hade mycket lego, det var han som lärde mig att genom att sätta en ”1 tapps snedbit” på legogubben istället för det vanliga huvudet så kunde den vara olika djur. En grå så var han en varg och en röd så var han en räv. Vi brukade leka krig med lego. Vargar och rävar gick nu samman mot Samerna. Samerna var vanliga legogubbar som vi satte en blå ”1 tapps kona” på huvudet, en lappmössa alltså.

Daniel och jag brukade vara uppe hos Sävsta bonden och leka krig. Vi sprang runt med våra soft air guns och sköt Samer. Jag och Daniel hade gjort vargmasker i syslöjden och dem hade vi på oss, vi hade även gjort varsin vargsvans som vi hade på oss, likaså hade vi köpt varsin soft air gun, modell M-16 och med dessa härjade vi runder i Vingåker, ylade och skrek samefientliga slagord etc, samt sköt på allt möjligt med plastkulor och ylade våra segeryl när vi dödat samer eller ”Lappjävlar” som vi sa. Vi cyklade mycket och vi var vargar som flög antingen Airwolf helikopter eller stridsflygplan och bombade samer (lappjävlar) med clusterbomber och napalm etc. Fast ibland var vi mer fredliga också, vi sprang runt i skogen antingen ute hos Janne eller i Tallis (skogsbacken vid sävsta.) och var vanliga vargar som gillade att vara i skogen och yla. Ibland så stod vi på balkongen och ylade mot månen om nätterna.

Daniel var hårdrockstokig precis som jag, bara älskade Heavy Metal, 1989 var vi tillsammans med Stig och Tom i Globen och tittade på Iron Maidens live konsert. Daniel köpte mycket band och T-shirts med Iron Maiden. Han pratade bara om Iron Maiden ett långt tag sen.

Daniel brukade följa med till May Lavass och vara med på bönemöten ibland. Han pratade även om Iron Maiden där och visade en bild på Eddie för May Lawass, men hon tyckte den bilden var hemsk, hon sa att hon trodde bandet var djävulsdyrkare, hon sa att de flesta hårdrockare var det. Jag och Daniel tyckte det lät lustigt och konstigt att man kunde dyrka Djävulen, vem skulle vilja göra det?

Men vilket jag fick erfara sen när jag började på Röingegården långt senare.

Linda kom från Korea. Jag blev kär i Linda. Linda och jag brukade kramas och pussas, men vi låg aldrig med varandra. Vi var för unga. Linda hade massor av pluchies på sitt rum. Linda var Shintoist sa hon, hon hade gått på den antroprosofiska skolan i Järna utanför Södertälje innan. Linda pratade en del om Shintoism när vi var ensamma. Var där många så var hon tystlåten, hon var ganska blyg.

Men när hon flyttat ner till Sävsta så blev hon gladare och piggare. Jag tyckte mycket om Linda och vi gick ofta på bio. Linda brukade vara med i scouterna, men en gång så hade hon antingen rymt eller kommit vilse, vi letade i timmar efter henne.

Daniel och jag var ju bästisar och vi såg oss som vargar. Daniel sa att jag fick gärna vara hans tass-slav om jag ville och så blev det. Daniel brukade få ha fötterna i på mig när vi tittade på TV och jag masserade dem, likaså brukade jag smyga in till Daniel på nätterna för att få ligga som kudde åt hans fötter/tassar och jag fick även slicka dem. När jag och Daniel hade gymnastik så brukade vi basta efter gympan. Då brukade jag ligga på den nedre bänken och Daniel satt på den övre och smekte mig med sina tassar och jag fick även slicka hans tassar då.

Jag och Magnus var med ute hos Janne och slaktade kalkoner, Janne födde upp kalkoner, han hade ca 300 stycken i ett stort hägn. Jag fick 2 kalkoner av Janne en gång som jag tog med levande hem. Jag hade gjort en transportbur i slöjden. Hans Erik (slöjdmagistern) hade hjälpt mig att fixa ett plexiglas till luckan. Kalkonerna hade vi hemma på Möllarebacken sen och folk som besökte kyrkogården var rädda för dem. Vi slaktade kalkonerna till hösten, det var Rolf som gjorde det. De vägde 18 kg tillsammans slaktade. Hönan 8 kg och tuppen 10 kg.

När jag och Magnus Skoog var med på kalkonslakten så kastade vi ägg på varandra. Eller rättare sagt äggulor, för de satt som på ett band i rad inuti kalkonhönorna. Fast jag tyckte det var makabert att se Bosse som skar halsen av kalkonerna. Det mest humana är att placera kalkonen i en hink med hål i botten, där huvudet hänger ner. Sen skär man av huvudet med kniv. Men det såg otäckt ut när kalkonhalsen vispade runt och skvätte blod överallt.  Jag kunde inte sova på 3 nätter sen, för så fort jag blundade så såg jag blodiga kalkonhalsar.

På Sävsta jobbade Laban med. Han hade travhästar, jag brukade ofta få följa med honom till travbanan. Jag tyckte det var roligt att gå runt och titta på hingstarnas penisar och jag fick även se en hingst betäcka ett sto, det var jättehäftigt att se. Jag och Tom hjälpte Laban att gjuta en stallgrund. Tom brukade ha sin moped där och mecka på. Laban hade en stor gård som varit skola en gång. Där fanns biljardrum, jag, Laban och Tom brukade spela biljard. Laban hade en pistol som jag brukade få skjuta med. Vi brukade stå bakom stallet och skjuta på burkar och dunkar.

På Sävsta jobbade Daniela Vuckanov, hon kom från Bulgarien. Vuckanov betyder varg på Bulgariska berättade Daniela. Hon hette alltså Daniela Varg. Daniela var väldigt snäll. Förutom Janne så var hon den som stöttade mig mest. Hon tilltalade mig ALDRIG med ”jävla Skåning” eller något sådant. Hon sa Rutger eller ”Yakari Coyote” som var mitt nya smeknamn. Daniela tyckte det lät fint. Yakari = Indian namn. Coyote = Prärievarg…

Daniela Vuckanov var väldigt snäll, hon stöttade mig mycket. Hon brukade sjunga ”Du vet väl om att du är värdefull?” Om jag var ledsen eller så, så blev jag alltid glad om hon sjöng den.

Men på elevhemmet så var en tid en kille som hette Magnus Ringqwist. Han och jag var ofta i luven på varandra. Han brukade säga att vargar ska man skjuta mm, för att provocera. Jag blev helt rasande när han sa så. Jag kunde slänga grejer på honom och allt möjligt.

En gång när vi (Jag och Magnus Rinquist) bråkade så rusade jag in på mitt rum, Daniela rusade efter, men jag såg inte att hon kom utan drog igen dörren, den träffade Daniela vid ögonbrynet så det började blöda ganska mycket, jag var jätterädd att jag skadat Daniela svårt. Janne och Jens var där med, de sa åt Magnus Ringqwist att gå in på sitt rum. Jag, Janne och Jens gav Daniela fuktiga pappershanddukar som hon kunde badda ögonbrynet med och Daniela låg på soffan i personalrummet.

Mötet med ”Riktiga” Indianer.

Filmen ”Dansar med vargar” hade ju premiär vid denna tiden. Den grupp Indianer som spelar i filmen var ute på turné runt om i världen och en dag så kom dom till Vingåker. Vi var där och tittade, det var väldigt spännande. Indianerna pratade Engelska. De spelade sin musik, visade sina kläder, de visade att de gjorde smycken av sådant som blekansiktena såg som skräp, gamla kapsyler och dylikt. De uppförde någon sorts dans till ”vargandarnas” ära.  Någon var utklädd till varg och dansade. Sedan så visade de hur vargarna jagar buffel, det dök upp fler som var klädda som vargar och de jagade en som var utklädd till buffel. Inga ord eller något sades, bara trumman som dundrade. Det var som en musikalisk teater… Mycket fin.

Hövdingen som kunde Engelska höll tal sedan, han berättade om Indianerna och deras historia. Med fanns en tjej som översatte från Engelska till Svenska.

Hövdingen berättade att Indianerna har en del gemensamt med Samerna, vilket gjorde mig både förvånad och förfärad först. ( Jag ansåg ju att Samer var varghatare och av Indianerna att döma så tyckte ju Indianerna om vargar, hur var detta möjligt???! Men förklaringen kom,

Trumman som de använde var en sorts ”Trolltrumma” fast mycket större än den som Samerna använder. Indianernas Trolltrumma liknade mer en stor puka, den användes för att åkalla naturens andar. Det kunde vara Vargens ande, Björnens ande, Hjortens ande osv.

Visst, trumman var märklig, ljudet var liksom lugnande och ändå väldigt fängslande, man hörde trumman inne i huvet hela dan sen. Och något fanns det där under dansen. Något andligt, det kände jag. En vargande kanske?.

Indianerna har levt i Amerika sedan 10.000 tals år tillbaka. Att Christofer Columbus Upptäckte Amerika är bara bullshit, De första som for över till Amerika och gjorde affärer med Indianerna redan på 800 talet var Vikingarna. Och Indianerna hade ju varit de som varit där först för 10.000 år sedan, så Indianerna upptäckte ju Amerika först.

Indianernas värderingar var något som tilltalade mig väldigt, de levde i harmoni med naturen och de kände och känner till hur naturen verkligen är, de känner till naturens och djurens andar. Indianerna ser djuren som sina jämnlikar. Indianerna har respekt för naturen, det har inte den vite mannen, eller väldigt få av dem.

Jaa, Hövdingen nästan predikade och tjejen han knappt med att översätta.

Efter föreställningen så fick vi gå runt och titta på Indianernas saker och prata med hövdingen som kunde Engelska. Jag pratade med hövdingen, Yvonne Nilsson var tolk. Jag berättade hur mycket jag tycker om vargarna och att jag blivit rörd av hövdingens tal.

Hövdingen blev mycket glad, han sa att jag är inte som de andra vita männen, han såg på mig att jag var annorlunda. Jag berättade om att jag ville vara en Coyote, Hövdingen la handen på min axel och sa, ”Det är du redan.” Fast på Engelska, Yvonne översatte.

Helen Wolter som jobbade på elevhemmet med. Jag och Daniel brukade retas med henne. Vi kallade henne för både ”Alien” och ”Highwoltage.” Alien, därför att hon sett filmen Alien och att hon tyckte den var så dålig, och för att hon hette Helen, som vi förvrängde till Alien.

Helen – Heilien – Alien. Samt att hon hette Wolter i efternamn, = Highwoltage, då.

Det var ju bara rent trams, och Helen blev jätte arg när vi höll på så, hon drog mig i håret en gång och skrek, ”Sluuutaaa!!!”

Helen ville att vi skulle äta helvegetariskt på elevhemmet. Vi fick inte dricka mjölk, det var skadligt att dricka mjölk ansåg hon. Kött fick vi inte äta, det var tabu. Hon ansåg att man blir jättefet och kan få fettproppar i blodkärlen om man dricker mjölk. Mjölk ska man bara dricka när man är bäbis och då modersmjölk. Ko mjölken ska kalvarna ha.

I stort sett så levde vi på rödbetsbiffar, broccoli och vatten när Helen jobbade.

(Hon var kanske vegan, vad vet jag?)

Annorlunda var det när Örjan jobbade, Chili Corn Carne, saftiga flintastekar med pommes frittes, Spagetti med köttfärsås osv var det på bordet när Örjan jobbade. Både mjölk och Coca Cola serverades.

Men det var små katt-portioner som gällde för mig och ett glas mjölk eller Coca Cola. Men till de andra lades det upp både 2 och 3 gånger så mycket som jag fick. Örjan brukade säga att, ”Du är en lönnfet Skåning, och äter du så mycket som vi andra så ser du snart ut som Edvard Persson på riktigt.” Detta om min tjocklek och Skåning fick jag ofta höra från Örjan. Jobbade han morgonen, så kom han in på rummet, utan att knacka, utan bara stövlade rakt in. ”Upp och hoppa fläskberg” och ”Hej på dig din lönfeta Skåning, nu ska du rulltra upp till Dammsdal.” Sa han. Dammsdalsskolan låg uppe på en backe med utsikt över Vingåker från den sk ”Vargklippan” där jag och Daniel brukade sitta och yla.

Men Örjan själv var minst sagt fet, han såg ut som en valross tyckte jag, men det vågade jag inte säga. När vi var på P-10 så sa Daniel, ”Örjan är för fet för att komma ner i en stridsvagn” Det tyckte vi var skitkul allihop. Örjan fick ju snart öknamnet ”Stridsvagnen” men han förstod aldrig varför. På mitt nyförskaffade TV-spel Areal Assault som var mitt första TV-spel, så på bana 3 finns en enorm stridsvagn som jag get smeknamnet

”Big Fat Örjan” och vilket betyder ”Stora Feta Örjan” Jag och Daniel brukade ju spela Svullos låt med, ”För fet för ett Fuck!” Allt för att hämnas på Örjan. Men han fattade ju inte.

(Fuck = Knulla på Engelska.)

Pryo på P10!

Yvonne Nilsson som också var aktiv i Lottakåren i Sörmland, ordnade så att jag och Daniel Fransson fick prya en vecka på P-10. Vi bode på Dammsdal, men var på P-10 på dagarna. Vi fick vara med när soldaterna hade genomgång och vi fick äta hur mycket vi ville i bespisninen. Vi fick även åka en tur i helikopter och det var jättehäftigt och jag fick prova att köra en stridsvagn ute på övningsfältet.

Jag och Daniel Fransson fick vara med vid övningsfältet när vi skulle provskjuta med pansarvärnsrobot. Vi fick stå på avstånd och titta på.

Jag och Daniel fick vara med och titta när militären hade skjutövningar och fick åka jeep. Men däremot fick aldrig jag och Daniel skjuta, då vi inte var värnpliktiga, utan bara pryo. Vi såg även när soldaterna kastade handgranater och de smäller rejält.

Daniel Fransson och jag fick vara i verkstaden och hjälpa till att mecka samt att vi fick hjälpa till i fältköksvagnen också. Ja militärlivet var roligt och spännande. På lediga stunder så satt vi mest på kassernen och tittade på TV eller ritade vargar som krigade mot samer, de andra militärerna tyckte det var roligt.

När Helen Wolter van vår respekt!

Joo, jag och Daniel var hemma hos Helen, hon hade huset fullt med Indian grejer, pilar, spjut, pilbågar etc.

Helens man hade bot i Amerika och levt tillsammans med Indianer. Tvärtom nu så vann Helen min och Daniels respekt. Helens man  visade fotoalbum om Indianerna, det var mycket intressant.

Han hade med många tavlor som var gamla och avmålningar av berömda indianer. Han instämde med att indianerna lever i harmoni med naturen precis som Samerna. Varken Helen eller hennes man kunde förstå hur vi kunde tycka så mycket om indianerna och samtidigt villa bomba Samerna med napalm och spränga dem i småbitar. Samerna var Sveriges indianer brukade hon säga. Men skillnaden låg i att vi ansåg att Samerna var varghatare och Indianerna var vargälskare. Allt kretsade ju kring vargarna.

Jens som jobbade på Sävsta brukade jag vara en del med. Jens håller på med datorer och kan allt om Microsoft. Jag fick intresse för datorer tack vare Jens. Ja egentligen så började det när jag såg filmen Wargames.

Wargames handlar om en kille som ska ta sig in i skolans dator för att ändra sina betyg, när han lyckas göra det och experimenterar med någon kod han hittat så kommer han in på Pentagon, fast ovetande om var han är. Sedan så börjar han spela ett spel som handlar om globalt kärnvapenkrig och spelet syns på Pentagons datorer… Gissa om det blir rabalder när höga generaler och officerare ser Ryska missiler dyka upp på kurs mot USA… Den är klart sevärd även om datorerna där är från tidigt 80 tal.

Jag brukade få köra flygsimulator hemma hos Jens. Det var F-15 Strike Eagle, precis samma som jag själv har nu.

När Vårnäs brann!

Jag gick på ridskola en tid när jag var i Vingåker, den hette Vårnäs. Men en morgon när Jens jobbade så kommer han in och berättar att det hänt något mycket tråkigt. Stallet i Vårnäs, som ridskolan hette, hade brunnit. Att alla hästarna utom 2 hade omkommit i lågorna. Min häst hade omkommit. Jag och Kent Karlstedt cyklade dit ut för att titta. Det var hemskt. Det var bara aska av det stora stallet och bland resterna så låg förkolnade hästkroppar. Det var fruktansvärt och jag grät sen hela eftermiddagen. Det stank av bränt kött där ute och sen visade polisens tekniska undersökning att det inte varit någon som tänt på, utan ett elfel i en fläkt som orsakat branden.

De byggde snabbt upp Vårnäs igen och skaffade nya hästar. Då fick jag en vit häst som hette ”Buttan”  och hon var en väldigt snabb häst. Bara man skänklade lite grand så kunde man få upp henne i både trav och galopp. Fast det var otäckt med galopp tyckte jag, men trav kändes helt ok. På Vårnäs så var en del unga töser som brukade knyta rosetter med färgglada plastband i manen och svansarna på hästarna, men jag gillade inte att de gjorde det på Buttan, för jag tyckte det var fånigt. Det är levande djur och inga ”My little ponny” leksaker.

Fast å andra sidan hade jag väl tyckt det varit häftigt att ha en kulspruta och missilramp på sadeln, och jaga samer med hästen. he he. Vår ridlärare Staffan, var värmlänning och han gillade vargar, men han kunde bli väldigt arg om man dunsade i sadeln när vi skulle rida lätt.

De hade en stor gul häst också, vad det var för sort vet jag inte, men den var enorm. Den hette ”Trolle.” Det var en rullstolsburen som fick rida den hästen och i ridhuset var en ramp på läktaren så man kunde köra rullstolen intill hästen och lyfta över killen. Det var en handikapphäst sa Staffan och det var bara fysiskt handikappade som fick rida på den.

Staffan sa en gång att jag var en riktig ögontjänare, för när mamma var och kollade när jag red så satt jag som ett ljus i sadeln och verkligen brukade alvar. Men när mamma inte var med så kunde jag sitta i sadeln och sjunga samefientliga sånger, göra Hitlerhälsning åt folk på läktaren och sitta och skjuta mot Hans Erik och Monika på läktaren. Fast Hans Erik sa till sist att jag inte fick rida mer, för jag bar mig åt som en jävla idiot på ridningen. Janne sa däremot att om han inte varit extremt allergisk mot hästar, så hade han följt med mig på ridningen och då hade det säkert gått bra.

Jo, så var det nog. Jag bar mig dumt åt för jag gillade inte Hans Erik och Monika och att de stod och tittade på mig när jag red.

När Hans Erik sa åt mig att jag hade inte på Vårnäs att göra, så blev jag mycket ledsen. Jag fick bara kliva av hästen, ta av sadel och gå in och lämna sadel och hjälm i sadelkammaren och leda in hästen i sin box i stallet. Sen fick jag inte sätta min fot på Vårnäs igen, det skulle Hans Erik se till.

Det var mitt i vintern och snöstorm, jag började gå från Vårnäs in mot Vingåker och jag frös väldigt.

Elsie hade gjort oboy och bullar till mignär jag kom till Sävsta.

Pingstmötet i Vingåker!

Mor var uppe och hälsade på, vi gick på ett utomhusmöte som Vingåkers Pingstförsamling arrangerat. Jag träffar en tant som heter May Lavass, jag berättar för hene hur mycket jag tycker om vargar och hon berättar att det gör hon med. May kommer från Finland och är djupt troende.

Vi talar om Jesus och att jag kan bli frälst. Vi går till parkeringen och May börjar tala i tungor och lägger händerna på mig. Plötsligt så känner jag hur något exploderar och strömmar genom mig. Det är mäktigt och otroligt skönt. Det känns som en varm fors rinner igenom mig. Jag blundar när detta sker och jag ser hela mitt inre bada i ljus, ett ljus starkare än solen, men ändå milt.

Jesus har kommit in i mitt hjärta förstod jag.

Jag kände mig alldeles upplyft och salig. Det var en fantastisk upplevelse. Personalen sa med att de kunde se att något hade hänt, min blick, min hållning allt var annorlunda.

Men att bli frälst är bara inte lycka, det är prövningar också, hårda och svåra prövningar. Ibland tappar man tron, men Gud söker den som går utanför ljuset.

Safets hjärnblödning!

Det var under sista tiden jag var på Dammsdal som Safet fick hjärnblödning, det var mycket tråkigt. Safet hade pratat om att vi till sommarlovet skulle göra en resa. Vi skulle köra ner genom Europa med Volvon och då besöka Safets släktingar utanför Bellgrad i Jugoslavien, men också åka till Italien där det finns mycket fina stränder och är härligt att bada. Jag såg fram mot detta, men sen fick Safet hjärnblödning och blev förlamad i vänstra sidan, samt att han fick epilepsi och sitter i rullstol. Det som jag tycker är otäckt är att mor har berättat att Knut vid det tillfället vi var på Safetgården när jag var liten, hade sagt, ”Jag ska se till att Safet hamnar i rullstol.” sen likaså att när Knut omkom i branden 1997 så pratade jag med Safet på telefon och han säger då, ”den jävlen förtjänade att brinna.” Safet och Knut var mycket bittra fiender.

Lasse Norberg!

Lasse Norberg var en lärare på Dammsdal, jag tyckte bra om honom. Han hade båt och vi brukade åka ut och fiska ibland. Jag och Daniel Fransson var med honom ute i båten en hel dag. Vi fick mycket fisk. Det var en fin träbåt med ett litet rum under däck. I taket var en liten lucka man kunde öppna och Daniel ville stå och titta ut genom den, men det fanns inget att stå på, så jag erbjöd Daniel att stå på min rygg och det tyckte han var snällt av mig. Daniel Fransson var inte så tung och jag tyckte det kändes skönt att känna hans bara mjuka tassar mot mina skuldror.

Lasse Norberg och hans bror hade en tecknad film på video om en varg som bodde hos en farbror och vargen körde motorcykel. Det var en Amerikansk film… hmm, tror jag skrev det tidigare.

Mari Annersten:

Hon bodde i egen satellitlägenhet, hon var rätt ilsken av sig, en gång skallade hon Janne Öhman i bröstet så ett revben knäcktes.

Mari Annersten var tokig i lastbilar och lastbilschaufförer, hon köpte ofta tidningen Trailer och hade fullt med modell lastbilar och ASG flaggor mm i sin lägenhet, samt diverse saker som hade med lastbilar att göra. Hon kände någon chaufför som hon fått åka med.

När Marie bjöd upp mig i sin lägenhet så trode jag att vi skulle fika och se på film. Nej, Marie ville vi skulle sitta i soffan och jag skulle hålla i en ratt och låtsas vara lastbilschafis och att Marie liftade med mig. Vi satt där och Marie var världens pratkvarn och pratade om allt mellan himeml och jord.

Jag kände Rolf här hemma som brukade köra slaktbilen med grisar till Scan i Kristianstad, men eftersom Mari Annersten var sådan djurvän, så sa jag att Rolf körde för ASG. Rolf kör idag med mjölk till Skånemejerier.

Men Mari Annersten skulle skriva ett brev till Rolf och jag viste hur kåt hon var på alla chaufförer, så jag gav henne min egen adress hemma i Gumlösa.

Väl när brevet kom hem så läste Mamma och Safet det och Safet var mycket arg på mig för att jag sagt att Rolf körde för ASG istället för Scan och att Mari Annersten hade skrivit diverse sexuella saker i brevet och att hon älskade Rolf, fast hon aldrig träffat honom.

När jag sen berättade för Mari att jag ljugit, att Rolf inte kör för ASG utan för Scan, så var Mari mycket arg och ledsen. Hon tyckte då att Rolf var ett jävla svin som kör djur rakt in i döden och hon önskade att han skulle råka ut för en olycka.

Mari Annersten åt dock kött med god aptit, så det var lite dubbelmoral.

Mari Annersten hade åsikter om att folk var på ett visst sätt, beroende på vad de hade för sorts bil. Folk som körde Volvo var dåliga människor, men körde de Audi eller Alfa Romeo så var de bra människor. Hon skröt ofta om att hennes föräldrar hade en Bang&Olufsen TV och hur fint det är att ha en sådan. Jag tycker att en Philips TV eller Luxor TV kan vara lika bra, bara det är skärpa i bilden och bra ljud.

Mari Annersten var konstig, folk skaffar väl vilken bil de vill, utan att de skulle vara sämre människor för det. Min mor hade en Volvo när jag gick på Dammsdal. Mari Annersten såg ofta ner på Elsie och behandlade henne som skit, just därför hon körde Volvo och Mari Annersten sa att hon skulle sparka min mor i fittan för att hon kör en jävla Volvo.

Marie kom från Uppsala, en gång så hade hon glömt sina skidor på tågstationen i Uppsala och var alldels stirrig över det. Sen körde Janne och jag till Uppsala öfr att hämta Maries skidor som de på stationen tagit hand om. Det är enda gången jag varit i Uppsala och de har en stor kyrka med två torn i Uppsala.

Otrevlig kvinna på tåget!

Jag hade varit hemma och var på väg upp till Vingåker igen. På tåget träffar jag en kvinna, som jag berättar för att jag har blivit frälst. Hon är med i församlingen ”Ovan där.” Vi sitter och småpratar lite och kommer in på att diskutera vargar. Hon frågar hur jag kan kalla mig Kristen och tycka om sådana odjur, jag blir stött, men talar om att jag älskar vargarna och att jag själv räknar mig till vargarna. Hon blir arg och kallar mig för hädare, beskyller mig för att vara besatt av Djävulen. Jag bytte vagn men blev väldigt ledsen av att hon sa så.

Vet ju att när jag åkte tåg vid ett annat tillfälle några år tidigare träffade en man på tåget som sa att han var same och att jag då kallade honom för ”mördare” och bytte vagn. Uppfattningen på Dammsdal var ju att samer är inbitna varghatare, tjuvjägare och djurplågare.

Idag vet jag att det inte är så!

När jag skulle bo hos Vargarna i Värmland!

Jag ville rymma till värmlandskogarna där vargarna var. Skulle en natt lifta med en långtradare till Värmland. En annan gång så hade jag cyklat till Katrineholm och skulle lifta där i från till Värmland. Ja, jag skulle till Värmland om jag så skulle gå dit. Polisen hämtade mig ett antal gånger och skjutsade mig tillbaka till elevhemmet, när jag var nere på lastbilscentralen och frågade efter lift till vargskogarna i Värmland och sa att jag ville bo och leva med vargarna, eller stod vid väg 52 och skulle lifta. Polisen hämtade mig en gång också när jag klockan 2 på natten stod och ylade mot månen på bron inne i Vingåker. Jag levde mig in i rollen som varg väldigt starkt.

Olle Boetjus pratade med mig om att jag inte kunde leva tillsammans med en vargflock, att jag skulle frysa ihjäl. Olle Boetjus har sagt att jag lider av autism och att det är vanligt att man vill vara ett djur då, en varg i mitt fall. Olle B har skrivit en rad om det i min journal.

”Rutger tror på någon sorts Gud och reinkarnation och att återfödas i ett senare liv som tex varg.”

Janne Öhman var med nere. Han hade besökt Röingegården innan utan min vetskap. Han ska ha skrivit om den i papper om de han varit fadder för, men jag har inte fått se dem pappren ännu.

Jag och Janne åkte och hälsade på Knut.

Knut bodde i en stuga utanför Sösdala. Janne hade varit där tidigare, då hade Knut fått för sig att Janne var från polisen och försökt slå ner honom med en påk. Men Janne kunde värja sig.

När vi kom dit så satt jag kvar i bilen, Janne gick in först. Jag hör Knut där inne säga, ”Jaa, här sitter jag och glor” sedan kommer Janne ut och hämtar mig, jag möter en mager, gråhårig, skäggig man i dörren. Det är min far, Knut. Knut säger, ”Det är inte Rutger!” när han får syn på mig. Men Janne lyckas övertala Knut om att jag är jag. Då känner Knut igen mig och säger, ”så stor du har blivit, Rutger” jag svarar, ”Jag är vuxen nu, Pappa.” Vi går in, i hallen ligger gamla väskor och diverse lump. När vi kommer in i köket så är spisen dragen mitt fram i rummet, full med matrester. Det ligger tidningar och papper på golvet, samt fimpar och ölburkar.

Knut sätter sig på den obäddade sängen som han har i köket och jag och Janne tar varsin pinnastol och sätter oss.

Knut röker hela tiden. Vi småpratar lite. Jag berättar om Dammsdal och att jag ska börja på Röingegården. Pappa säger att han varit personal på Röingegården innan.

Janne har hyrt en stor vit fin Volvo, vi åker med den. Jag berättar för Knut att jag är intresserad av flygplan. Knut talar då om att han har flugit F-16 och varit med i Vietnamkriget.

Knut berättar om att hans F-16 blev nedskjuten och att han sköt ut sig med raketstolen. Att Knut springer mot helikoptern genom korselden och råkar trampa på en mina. Men snabbt så är sjukvårdare där och tar honom ombord i helikoptern.

Jag svarar, ”otroligt att du har fått uppleva detta.” fast jag innerst inne vet att Knut hittar på detta. Ingen Svensk har varit i Vietnamkriget. Men jag låtsas att det är sant och får en känsla av att jag ändå kan vara stolt över min alkoholiserade mytoman till far.

Jag frågar, ”hur kom du i kontakt med Vietnamkriget?” Knut svarar då att han var frivillig sökande. Nästa fråga, ”Fick du några skador av minan?” Jaa, svarar knut. Han drar av sig skon och strumpan och lägger upp foten på bordet och visar ett litet ärr han har på hälen och påstår att det kommer från minan.

Knut pratade ju väldigt högt och ljudligt. Alla som var på baren hörde vartenda ord. Nu bestämde vi oss för att fika, Knut sa att han bjuder och frågade om jag ville ha öl eller kaffe. Jag sa att jag tar nog en Coca Cola. Knut säger då högt och ljudligt, ”TA EN COCA COLA, DÅ MIN SON!!!” 

Sedan efter fikan  så vill Knut att vi ska köra till Ingrid Malmström. Jag säger att jag inte vill det, Men Knut envisas och säger att de är fina människor och Torsten håller på att utbilda sig till läkare i Lund och Margareta håller på att ta körkort. Hur kan nu Knut veta detta, han har tydligen kontakt med dem. Janne tycker vi ska köra dit ner, men Ingrid är inte hemma och ingen annan heller.

Jag har senare berättat för Janne att huset som Knut ville att vi skulle köra till är Malmströms hus, men det viste inte Janne då att det var dem vi åkte till. Det var ren tur att Malmströms inte var hemma!

Väl hemma hos Knut så får jag en trasig gitarr av honom. Han säger att det är en gammal fin gitarr som han haft sedan han var ung. Att den blivit skadad i branden på Ljungdala men att den går att laga.

Han uppmana mig att aldrig köpa en elgittar, för rockmusiken är Djävulen sa han. Jag vågade ju inte tala om att min favoritmusik är Heavy Metal och mitt favoritband är Iron Maiden.

TIDEN PÅ RÖINGEGÅRDEN!

Ja nu började jag på Röingegården. Det gick väl bra till en början. Krister Brolin var min kontaktperson och jag jobbade i hans verkstad.

På bilverkstaden jobbade en som heter Tomas Meier, men han kallades bara för Meier. Han sa att han trodde på Satan och var djävulsdyrkare. Han pratade om att han kunde tala med demonerna och Satan. Att Satanism är den största dygd och njutning som finns, att när man är ett med ondskan så har man uppnått sin fullkomlighet. Detta var helt nytt för mig, det enda jag kände till innan var Kristendom, Islam och Shintoism.

Saker som INTE accepterades på Röingegården, vilket jag snart lärde mig. Här var det Satan som gällde och inget annat.

Till att börja med så frågade jag Meier vad Satanism var och vad det gick ut på, Meier började ju mjukt med detta, det handlade ju bara om en viss stil och inget mer.

Men snart så började det mer, Meier ville att vi skulle be till Djävulen. Han började ha med sig tidningar om Satanism som berättade om blodiga riter mm.

Han intalade mig att våld och perverst tänkande var det enda rätta. En gång hade jag fått en tidning av honom som handlade om ”Helvetes flammorna” och vilken jag blev mörkrädd av att läsa. Det handlade om en kvinna i USA som hade brunnit upp av en eld som börjat inuti hennes kropp, elden hade förtärt hene fullständigt, de fann bara förkolnade rester av henne. Hennes huvud hade skrumpnat i hop till en tennisbolls storlek.

När jag frågade hur detta var möjligt så sa de att Djävulen har sådan kraft, att de som inte följer Djävulen utan tillbeder andra, isynnerhet Jesus och Gud, kommer att drabbas av detta.

Jag berättade att jag och min mor är kristna och brukar gå till Pingstkyrkan. Meier fullständigt exploderade av ilska och började svära och skrika. Sedan han lugnat ner sig, så sa han med mörk röst, ”Vi har befogenheter att med svart magi åkalla Djävulen så din mor drabbas av Helvetesflammorna, men du som är ung ska vi nog se till att du böjer dig inför Satans makt” Detta som Meier sa skrämde mig oerhört. Meiers kompisar, Bengt-Åke, Lisette, Viggdis, Patrik och Stefan höll med.

Jag hade ofta mardrömmar om Helveteselden, jag såg ofta min mor brinna, det var hemskt. Och inte blev det bättre av att de på Annexet visade en film om en Djävulssekt som med Svartmagi och Woodoo kunde tända eld på folk. I filmen offrade de djur och barn med, samt drack deras blod och åt deras inälvor. En kvinna hade de kedjat fast, kvinnan hade ett barn i magen, med stora järnkrokar slet de ut barnet genom bukvävnaden och sedan åt det och lovprisade någon sorts staty med gethuvud, vilken troligen skulle föreställa Djävulen.

Meier lärde mig mer om Satanism. En gång i rökstugan så var jag och Meier själva. Meier tar då upp ett rött tygstycke, en Satanisk bibel, ett svart kors med 3 röda sexor på. Han lägger detta framför sig och börjar be till Djävulen, han sitter som i tranns, med armarna i kors framför sig och med tummarna, pekfingrarna och lillfingrarna utsträckta. Plötsligt så svävar korset ovanför Satansbibeln och jag ser hur det rinner något på väggarna som ser ut som blod.

Jag tycker detta är så otäckt så jag går ut.

Meier bad ofta eller kallade på Djävulen att han skulle visa sig. Han brukade ibland upprepa ett mantra och det var ofta Saitan, det Engelska ordet för Satan.

Det hände ibland konstiga saker när han höll på, men ibland hände ingenting alls.

En gång i matsalen så vandrade Meiers glas över bordet till min sida, när han höll på att kalla på de mörka makterna. En annan gång så flög en bromskloss genom tvätthallen. Det hände ofta konstiga saker på Röingegården. Nog för att jag gillar det övernaturliga, men när det är demoner och Djävlar inblandade, så är det lite väl hemskt. Vid ett tillfälle så lossnar en sågklinga i snickeriet och far som en Shuriken genom rummet och är nära att döda Kenneth. En gång så lossnar stängningsgrejen till dörren till Kjells kiosk och träffar Berit i huvudet så hon får ett stort sår. Vid ett anat tillfälle så hade lysrören ramlat ner i Kjells kiosk. Det hade hänt under natten, så ingen kan ju ha varit där.

Jag var livrädd för Satanisterna och deras krafter, de skrämde mig mycket och sa elaka saker om min mor, därför hon var Kristen. De hotade med att de skulle göra så hon brann upp av Helvetesflammorna, att de skulle våldta henne och döda henne. De hotade med att skada och döda mina hund och min katt och rävarna hemma i Gumlösa.

Sen börjar terrorn, de hotar med att de ska mörda mina hundar och rävungarna, att de ska bränna ner vårt hus och offra min mor till Djävulen.

Jag hade ju precis köpt Jessi då. Lisette säger då, ”Ta med Jessi hit ut till Röingegården, så ska vi korsfästa henne och bränna henne som ett offer åt Satan.”

Vänstra Handens Väg ville att jag skulle döda min egen mamma för att hon är kristen och de planerade att skaffa vapen och att de skulel döda Jehovas Vittnen och döda en kristen präst i Hässleholm.

Jag ville dra mig ur för jag tycket det höll på att gå äver styr.

Tomas Meier säger att jag ska följa med upp till honom i hans lägenhet på Vallgatan 28. Uppe hos Tomas Meier är Bengt-Åke, Lisette och Patrik. Meier säger att jag ska be om ursäkt för att jag trotsar Vänstra vägen och att jag ska bekänna att Satan är herre. Jag säger att jag inte vill utan tycker de är dumma. Att jag vill att de lämnar mig ifred. Tomas Meier tar mig i nacken och sätter sitt knä i mitt knäveck så jag ramlar omkull på knä. Tomas Meier tar fram en revolver, jag tror det var en Magnumrevolver och sätter den mot min tinning, han säger, Bekänn nu att Satan är herre eller jag skjuter huvudet av dig. Jag är livrädd och säger; SATAN ÄR MIN HERRE OCH JAG SKA DYRKA SATAN. Bra, säger Meier. Du går ju att övertala också flinar han.  Han tar undan revolvern och tar fram sin penis.

”Nu ska du få suga av mig” – säger Tomas Meier. Jag svarar att det vill jag faktiskt inte göra, det är äckligt. Meier tar då revolvern igen och håller den mot min panna och säger, ”Nu ska du få suga av mig som en försoning att du trotsat Vänstra Vägen.” Meier sticker sin penis i munnen på mig och jag tvingas suga, jag känner hur den växer i min mun och Meier stönar när han sprutar sin sperma ner i halsen på mig. Meier var 38 år och jag var 17 år när detta hände.

Sen säger han;  ”nu kan du kila upp till din kristna pingst-slyna till morsa. Nu har du gjort rätt för dig, din jävla landsförrädare!” ”Men berättar du om det här så ska du dö!”, ropade han efter mig när jag gick ut ur lägenheten.

Händelsen i Kafeterian!

På Röingegården fanns en kaffeteria där vi patienter kunde fika, när jag är där så börjar Katarina, Vigdis och Lisette att bråka med mig för att jag anser mig vara en varg och vill värna om vargar och andra vilda djur.

Jag lungt försöker förklara hur jag ser på detta med djurrätt och att ha djuret i sig. De blir ännu argare och hämtar Kaj från snickeriet som slänger ut mig och skyllar mig för att starta bråk.

Går till personalchefen Ronny och talar om detta, Ronny tycker det är jävla trams att vilja vara en varg och talar om att Röinggården är en arbetsplats och inget dagis. Rony säger också att människor är mer värda än djur och att hålla på att propagera för djurrättsaktivism är trams och något jag gör för att provocera andra på Röingegården. Att Ronny och annan personal ska plocka de här idéerna ur huvudet på mig.

Blir ledsen och arg.

Går tillbaks till bilverkstaden för att ta hand om några däck som ska in i förrådet. Är så arg så jag slår näven i skåpet och säger högt.

”Må fan ta alla människor!”

Patrik som kommer in i omklädningsrummet precis då börjar bråka med mig och slår mig med sin käpp och kalalr mig för idiot och mongo och annat elakt.

På kvällen när jag cyklat hem till Gumlösa så är inte mamma hemma, det ligger en lapp på köksbordet att hon kommer hem vid 21 tiden då hon måste hjälpa Evy med en del saker.

Är ensam med min ångest. Plötsligt slår det slint i huvudet på mig när jag får se Busen. Jag tar tag i Busen och dänger honom så hårt i köksbänken så han bryter nacken och dör.

Ledsen och förtvivlad över att jag mördat min katt så slår jag även sönder min stereo och slänger ut blommor på golvet och slår sönder ett fönster.

När mamma kommer hem så sitter jag i köket och gråter, Mor blir väldigt orolig av vad jag ställt till med. Vi åker nästa dag in och pratar med en psykolog i Kristianstad och jag berättar om Röingegården och vad som hänt kring Satanisterna.

Psykologen rekomenderar mig att sluta vara på Röingegården, dels för att jag är för ung och inte har de problem som de andra på Röingegården har.

Är hemma hela sommaren då.

Mamma fick ta ledigt mycket från jobbet för att stötta mig och när inte mamma kunde så ställde Moster Svea eller Moster Evy upp.

Dock några dagar var jag själv hemma i Gumlösa. Satt mest och kollade på filmer.

Vi hade en Get i Gumlösa, en dag hade geten hoppat ur hagen och varit inne på kyrkogården som låg nedanför Möllarebacken och ätit av blommor.

Det kommer en gubbe upp på Möllarebacken och är arg över att geten är på kyrkogården. Jag säger åt honom att han inte har med vår get att göra och att han ska ge sig iväg, annars kallar jag på polisen.

Gubben svarar att han kan polisanmäla mig för att jag inte håller ordning på min get.

Jag blir förbannad, tar min pilbåge som hänger på terassen och skjuter en varningspil mot gubben som blir både rädd och arg och skriker att jag är inte riktigt klok och sen hoppar han in i sin bil och kör fort iväg.

Vi hade 3 getter från början. Frida och henens två killingar Lajka och Matilda. Lajka och Mattilda hade vi skänkt till Hembyggdsparken.

Vintern 1993 så hittar Mor att Jack har hängt sig i sin länk, att den fastnat i nätet och att Jack har snurrat så att länken har strypt honom.

Jag var då övertygad om att Meier eller någon av Satanisterna gjort detta och det tog långt tid för Mor att övertyga mig att det var en olycka.

Hade tankar om att jag skulle bränna ner Röingegården för att de har dödat Jack.

Mor och jag begravde Jack bakom hönshuset och jag gjorde ett vitt kors med Jack i svart på samt ett tassavtryck.

När jag gick hemma i Gumlösa så funderade jag mycket på svart magi och att kunna skada dem på Röingegården.

Jag gjorde woodoodockor av dem som jag brände upp på en grav på Gumlösa kyrkogård där jag viste att en man låg som bott på Röingegården, för Sture hade berättat det för mig.

Jag brukade även kissa på graven och skrika ut att Röingegården ska brinna i Helvetet samt hade ritat ett upp och nedvänt kors och ett pentagram på gravstenen med en tushpenna och kyrkvaktmästaren var arg på mig fär att jag gjorde så.

Det hände även att jag fick halvdruckna läsk av andra som var på Röingegården och vid några tillfällen så fick jag då halucinationer och snedtändningar. En del av dem på Röingegården använde knark och hade tydligen lagt knark i läsken.

Enligt Pingstpastor Tomas Ander som jag pratade med långt senare så var detta jag såg verkligt och att Satanisterna på Röingegården hade öppnat en portal till Helvetet och när jag gick i samtal med Pastorn men inte var riktigt utredd för om jag hade Aspergers Syndrom, så enligt pastorn så är Asperger en demon som bor i min hjärna och får mig att tänka sjuka tankar.

Henrik och andra ungdomar i Pingstkyrkan uppmanade mig att anlägga brand på Röingegården för att dessa demonsika Djävulsdyrkare förtjänar att brinna inne. De säger att det är Guds vilja att bekämpa det onda och något jag måste göra för att komma närmare Gud.

Det kändes fel även om jag hatade Röingegården och dem som är där.

Vem är TOMAS MEIER?

Tomas Meijer är ledare för ett Satanistcowen i Hässleholm som heter ”Vänstra Handens Väg” och det namnet har de för att det i Bibeln står att Jesus sitter på Guds HÖGRA sida. Tomas började intressera sig för Satanismen redan i 10 års åldern och har träffast självaste ”Greven” i Norge, när han var 22, Greven är en stor känd Satanist, samt att Tomas Meiers stora idol är Marlyn Mansson, Tomas vill gärna åka till USA för att träffa Marlyn Mansson personligen. Tomas Meier brukar pyssla med att plåga ihjäl katter och stycka katter etc.

Tomas Meier har berättat att han brukar utföra Sataniska ritualer på kyrkogårdar där ritualmord på katter ingår, han har berättat att han fångar en katt och tar med den till kyrkogården, där döper en katten till ”Jesus Kristus” och sen tänder han svarta eller röda ljus på en grav och har en silverbägare med 3 sexor på och ett pentagram i botten. Han skär huvudet av katten och häller upp kattens blod i bägaren, som han sedan dricker och lovprisar Satan. Sen dansar han på graven och gör ”Djävulstecknet” och slutligen sparkar han omkull gravstenen. Mejer säger att han gjort denna ritual på kyrkogården i Hässleholm vid flera tillfällen.

Han har suttit på Sankt Lars i Lund i flera år efter att i 17 års åldern ha bundit fast en annan kille vid ett träd, hällt bensin över honom och tänt eld på honom. Denne killen var en kristen som hade försökt frälsa Tomas Meier. Den kristne killen fick svåra bränskador men överlevde. Tomas Meier hade börjat intressera sig för Satanism redan i 10 års åldern. På gården där han är uppväxt utanför Arlöv så hade han i 13 års åldern haft tidelag med familjens hund och sedan skurit halsen av hunden, då tog man Meier till barnpsyk.

Tomas Meier har en del tvångstankar också, t.ex. så kunde han ägna långa stunder åt att askkoppar och blomman skulle stå symetriskt på bordet, alla verktyg skulle hänga och stå symetriskt med lika avstånd. Sen mördade han mjölkpaket också, var ett mjölkpaket tomt, så kunde han vråla rakt ut att han ska mörda mjölkpaketet och sticka brödkniven genom det flera gånger. Mejer har Torette Syndrom, har jag fått veta senare. Torette Syndrom är besläktat med Aspergers Syndrom (som jag själv har) men en Torette person är betydligt mer aggressiv och utagerande än en Aspergerian och dras till destruktiva och bissara saker. Ex Satanism som i Tomas Meiers fall.

Meier hade med sig en flaska dit en gång och det var kattblod i den som han ville att vi skulle dricka. Vid ett annat tillfälle så skulle vi skära oss i fingret och blanda vårt blod, det skulle med vara en Djävulsrit. En gång så hade någon skurit halsen av en hare och stuckit den full med nålar. Jag berättar det för mor och att jag tror det är Satanisterna som gjort det. Hon pratar med Krister Brolin och när mamma har kört så säger han till mig att jag ska inte springa och berätta om vad de gör på Röingegården, för då kan jag råka illa ut.

De visade en del filmer på Anexet. Bl.a. en film som hette ”Hederliga män i höga hattar.” Den handlade om en grupp män som hade sk milionärshattar och i övrigt var helt nakna. De hade kidnappat en 13 årig flicka och hennes gravida mor. Den gravida modern sprättade de upp och tog ut fostret för att offra det till ”Flugornas Herre” dvs Djävulen och den 13 åriga dottern höll de instängda i en bur för att sen på nätterna ta ut henne och våldta henne i grupp. Den stackars flickan blev våldtagen av 15-20 män. De våldtog henne både analt, vaginalt och oralt samt pissade på henne och skar henne med rakblad i underlivet och brände henne med gaslåga på brösten. De tvingade henne även att äta rakblad och krossat glas blandat med männens avföring.

Sen fick hon stå på en stol med en stålvajer om halsen medan alla 20 männen hade samlag i hennes stjärt. Sen sparkade undan stolen och hon hängdes i stålvajern och sprattlade lite innan hon dog. Sen rann skiten ur henne längst hennes ben och alla männen skrattade åt henne. De hade döpt flickan till ”Jungfru Maria” innan de började behandla henne så här grymt och dopet gick till så att hon döptes i männens urin och hon fick ligga ner på marken framför statyn av Flugornas Herre och alla männen urinerade på henne och de skar halsen av en get och den hängde över henne så getblodet rann ner på den stackars flickan.

Jag tycker filmen var avskyvärd och hemsk, men Satanisterna på Röingegården tyckte att det var en bra film som visade hur man tuktar kvinnor i Satans namn, sa Mejer. De hade väldigt roligt åt filmen och skrattade ofta. Jag tyckte inte den var rolig, jag tyckte den var hemsk.

En annan film de hade på Röingegården så korsfäster de en hund och hugger huvudet av den med en lie. Sen så åker de till en kyrka där det är bröllop, de skjuter brudgummen med ett pumphagelgevär tills han är totalt sönderskjuten och spetsar hans huvud på en ljusstake och sen gruppvåldtar de bruden på altaret i kyrkan. Sen hackar sönder hennes kropp med svärd och blod och inälvor sprutar. Satanistprästen äter brudens tarmar och lovprisar Satan, då vänder sig korset upp och ner framme i kyrkan. En röd djävul sitter och spelar rock,n,roll på kyrkorgeln och nakna kvinnodemoner dansar i kyrkan och alla de döda kommer upp ur gravarna. De döda är här för att gå på Djävulens bröllop med världen, världen är Satans brud och Satan har världen i sin makt! Ropar Satanistprästen. Det är barn i kyrkan och tomten är där, tomten säger ”God Jul – era kristna otrogna skenheliga lamm, känn Helvetets eld!” och sen tar tomten upp en eldkastare och bränner ihjäl alla barnen och skrattar.

Hela altartavlan exploderar och en mörk djävulsgestallt med röda ögon uppenbarar sig där och kyrkan fylls av blodtörstiga fladdermöss som suger blod från den döda bruden som ligger slaktad på altaret och de sönderbrända barnen. Satansprästen har sedan samlag med den slaktade bruden på altaret och hon vaknar till liv och har röda ögon och huggtänder, hennes hy är svart och röda maskar kryper på henne. Hon säger, ”Jag är Satans brud och förkunnar mörkret över världen, Satans rike skall jag fullborda!”

Jo, man blir nog något störd ja genom att vistas i en sådan miljö som Röingegården och se sådna här sjuka filmer. Man mister helt greppet om rätt och fel och allt vad moral och etik heter.

Lena Jönsson som är Psykolog på Norrängsskolan sa att när jag kom till Norrängsskolan från Röingegården, så sa hon att resonera med mig var som att resonera med ett monster.

Jag hade gått hemma ett tag och ville absolut inte tillbaka till Röingegården, men mor tyckte att jag skulle dit ut igen. Jag ringde till bilverkstaden på Röingegården och pratade med Wille. Jag påstod att ett rymdskepp med utomjordingar hade kidnappat mig och att jag var på väg till Rävarnas planet. Wille blev arg och sa att jag bara tramsar och inte vill jobba. Mor tog luren och pratade med Wille. Sen sa mor, att i morgon så tar du en taxi ut till Röingegården och jobbar som vanligt. Jag fick ett utbrott och mor höll mig i tröjan, jag lyckades kränga tröjan av mig och fick tag i en kökskniv och skulle skära mig i handleden. Mor lyckades ta kniven ifrån mig och lugna ner mig. Hon sa förlåt och att jag slipper vara på Röingegården.

På Gumlösa kyrkogård så var det en som hade varit på Röingegården som var begravd. Jag tog reda på vilken grav det var, den 3:e stenen på andra raden från runningen i mitten var det. Jag intalade mig att jag kunde skada dem på Röingegården genom att göra olika ritualer på dennes grav. Men jag fick akta mig så ingen var på kyrkogården när jag höll på och i synnerhet inte Kyrkogårdsvacktmästaren.

Jag gjorde allt möjligt, utövade woodoo uppe i min koja, hade då pappersdockor av Meier, Lisette, Vigdis, Stefan, Bengt-Åke, Patrik, Ronny och Kjell. Dessa stack jag nålar i och uttalade förbannelser över dem på Röingegården och över själva Röingegården. Jag brukade även kissa på själva gravstenen och då ropa, ”Må rävarna pinka på människovärdet.” och sen skälla som en räv och göra Djävulstecknet.

Jag la även rävbajs på gravstenen. En symbol för att rävarna skulle förnedra människorna ytterligare. Samt att jag dansade på graven ofta och skällde som en räv. Jag satte mig tom och bajsade på graven en gång och hade även gjort ett kors av bambustavar som jag lindat med hushållspapper, hält bensin på och brände det på graven i ren Ku Kluks Klan stil.

Detta för att visa och styrka att rävarna hatar människorna på Röingegården!

Jag eldade små kors ibland, ute på åkern på Möllarebacken ställde jag ett kors som var ca 1,5 meter högt, gjorde en rätt stor docka av Lisette som jag korsfäste, sedan dränkte jag in korset och dockan med bensin och tände på.

Jag gjorde en videoinspelning som endast Lena Jönsson har set. På denna videoinspelningen så har jag en docka av Viggdis som jag sticker nålar i underlivet på och uttalar att Viggdis ska få äggstocks cancer, varpå jag sedan korsfäster dockan och tar ut korset, dränker in det med bensin och bränner det.

Norrängsskolan!

Men för att jag skulle få gå på skolan så krävde Eva Ljungars att jag skulle ha personlig assistent. Innan när jag bara gick 2 dagar så hade jag Gun Inger, men hon kunde bara 2 dagar i veckan.

Jargong och mobbningsheraki!

På Norrängsskolan var det en stark vit makt kultur bland en del av eleverna, denna då ofta i kombination med skolidrotten.

I samband med innebandymacher mellan elever och lärare och mellan olika linjer så var det vanligt att åskådareelever både ”Heilade” och skrålade rasistiska hatsånger samt skrålade om att fritidsledare, lärare och invandrarelever skulle våldtas, slaktas och skändas på olika sätt.

I elevrummet spelades det ofta vit makt musik och det satt flygblad på skolan med propaganda från Vitt Ariskt Motstånd samt andra likannde högerextrema organisationer.

Elver gick omkring helt öppet med tröjor med både hakkors och hatiska och rasistiska budskap och dödshot mot politiker osv.

Uppfattningen bland eleverna var att sympatiserade du inte med Nazismen och hatade judar och negrer, så var du en ”landsförrädare” och ”kommunistjävel.”

Var man inte intresserad av idrott och höll på något lag och hatade andra lag, så var man en ”Bögjävel” och ett lovligt byte för mobbare att ge sig på.

Lars Ohlsson!

Lars Ohlsson verkade vara en lugn och stabil man, så jag tyckte han var ok i början.

Vi gjorde mycket skoj i början. Jag brukade få åka motorcykel med honom till skolan och det tyckte jag var kul. Harley Davidsson, en stor fin motorcykel.

Jag berättade mycket för Lasse. Jag berättade om dagmammorna, om pappa och om Röingegården. Lasse tyckte det med dagmamman och sexualövergreppen var fruktansvärt, men han försökte inte ta tag i det, som Ulf Erlandsson gjorde senare.

Men Lasse ville bestämma rätt mycket redan då.

Lasse var uppe i min koja i Gumlösa, han hittade mina Mollotov Cocktails och hällde ut dom i toaletten. Det luktade bensin där inne på toan sen. Mina kottar tog han och slängde ut i skogen och sa att det är trams att samla på kottar.

Jag berättade med att jag kallar mig för Smirre Räv och räknar mig till rävarna samt tror på en rävgud. Lasse tyckte detta var jätte barnsligt och löjligt.

Men Lasse rörde inget som var mitt så länge vi bode i Gumlösa, förutom bomberna och kottarna. Att han hällde ut bomberna i toaletten kan man ju förstå för dem var ju farliga. Men att slänga kottarna som det tagit mig år att samla, var helt fel. Kottarna var en oerhört fin samling för mig.

I en liten låda så hade jag kottar som jag plockat vid finsk-ryska gränsen.

Det var när vi gjorde en resa med Dammsdal till en liknande skola i Finnland.

Vi åkte båt från Stockholm på natten, i Finland åkte vi buss från Turku och upp genom de Finska storskogarna till denna skolan som låg nästan vid Ryska gränsen. Där passade jag på att plocka kottar. Men man kunde inte gå in i Ryssland, det var ju fortfarande Sovjetunionen då. I skogen var en bred gata uppröjd och ett högt staket. Men jag plockade kottar där som fallit på den Finska sidan.

Dessa kottarna slängde med Lasse ut, likaså Danska kottar som jag plockat. Men de Turkiska kottarna som jag fått av Barbro rörde han inte, dom hade jag där inne.

När det gällde rävar så  sa väl Lasse inte så mycket mer i början än, ”Du begriper väl att du inte är någon räv?” och ”Vad barnsligt att vilja vara en räv.”

Ja det verkade som Lasse inte förstod det här med rävar.

I skolan så var rävar förbjudet.

Jag fick inte prata om rävar, rita rävar, skriva om rävar i skolan. De andra eleverna fick inte tilltala mig med namnet ”Smirre.” Men att bli kallad Runken, bögjävel, mammaknullare, pälsbög, idiotjävel, mupp, mongo, horvalp, landsförrädare, bolsjevikjävel osv. var helt okej och något man fick tåla.

Snart så gällde förbudet bara inte rävar utan även flygplan och vapen.

Lasse höll stenhårt på reglerna i skolan, inga rävar, plan eller bomber fick diskuteras eller ens nämnas i skolan. Hemma i Gumlösa så brydde han sig inte så mycket. Där tyckte han att det kunde vara ok.

Men i skolan så var det ofta om jag log eller var glad för något, så var Lasse på mig som en hök,

”Tänker du på rävar nu, tänker du på bomber och ditt F-15 plan?, jag ser det på dig för du skrattar ju!”

Hemma hos Lars Ohlsson!

Lars Ohlsson bor i ett hus mellan Vinslöv och Önnestad, området heter Hjärseke.

Lars Ohlsson hatar rovdjur, i synnerhet rävar, vargar och lodjur. Han har ett rävskinn på golvet i hallen som han använder som dörrmatta och han har själv berättat att han läger ut giftåtel med köttfärs och glykol för att ta livet av rävar. Han anser att rävar är skadedjur som inte ska få finnas. Det samma anser han om vargar och lodjur.

Lars Ohlsson försvarar jakt, pälsfarmer och djurförsök med motiveringen att människor är mer värda än djur och att som människa så har man rätt att utnyttja och döda djur.

Jag fick inte heller ha vilka kompisar jag ville för Lasse. Jag fick inte träffa LL för Lasse.

Lasse såg bara det dåliga hos honom.

LL hade idéer om att röka brass och gjorde det med. Han bjöd mig på en cigarett en gång, det var nog inte bara tobak i den utan Marijuana i den tror jag, ja något var där för jag kände mig alldeles flummig och fnissig, det smakade sött och gott.

Min kompis LL.

LL gillade fantasy och sience fiction, samt var rätt intresserad av okulta saker om andar osv. Lars Ohlsson tyckte detta var mycket olämpligt att jag umgicks med LL.

LL hade nog också diagnos, för han gjorde och sa en del lustiga saker.

Varje gång LL skulle gå över ett övergångsställe så ropade han något på Tyska som då skulle betyda, ”Jag hatar Hitler” varpå han gick över övergångstället med högerarmen i Nazistisk hälsning och med vänsterhanden som en pistol mot tinningen.

LL var emot Nazismen och blev precis som jag mobbad av nazisterna på Norrängsskolan.

Jag gillade LL, just därför att han var annorlunda och vågade visa det! Han gick emot strömmen trots den hårda diktatur som rådde på Norrängsskolan och risken för att bli stämplad som ”landförrädare” och ”bögjävel!”

”Jaa, och vem har sagt att man måste vara normal?!”

Brukade han säga.

Det var LL som började med, ”en saxofon i rumpan!”

Det var så att Anders Tillström som är vegetarian pga sin reumatism behövde äta vegetarisk kost.

Anders och LL drog inte riktigt jämt. Det pga. deras delade musiksmak.

Anders tyckte om jazz och LL diggade black metal!

Joo, det var så att Anders kom in i matsalen och högt och ljudligt med sin pipiga röst säger, ”Det skulle vara någon vegetarisk kost?”

LL, tyckte det lät så dumt så han utryckte sig så här,

”Det lät så dumt så Anders Tillström kunde röka en pipa brass och dra ner byxorna och stoppa en Saxofon i rumpan och gå så genom matsalen!” Och alla elever tyckte detta var skitkul.

Sen började i stort sett hela Norrängsskolan med skämt om att en den ena och andra skulle ha en saxofon i stjärten. Både om lärare och varandra.

LL hade 2st 5 liters dunkar hembränt i sin garderob, han sålde detta till andra som gick på Lantbruksgymnasiet. Där var finkelolja i det så några tjejer hade blivit jättesjuka.

Polisen var där och LL åkte i från skolan. Han kom till en skola för problem ungdomar i Stockholm fick jag veta.

LL ritade en del roliga saker, ofta att Kalle Anka och andra Disneyfigurer rökade brass medans de hade sex och ritade skämtteckningar om lärarna att de stod nakna på skolans tak i månskenet och spelade saxofon och trumpet med stjärten.

RUNE:

Rune var kristen och han predikade för mig om hur syndigt tidelaget är, att dem som pysslar med tidelag kommer att hamna i Helvetet.

Jag fick även sitta och skriva hundra gånger på papper, ”Jag är människa och ingen räv.”  inför andra elever.

Rune skulle ha religionsundervisning i klassen och pratade även inför elever om etik, som enligt honom gick ut på att anklaga mig för tidelag och tala om hur illa Gud tycker om det och hur orent och syndigt det är att tro på en ”rävgud” och vilja vara en räv, samt ha sexuella böjelser till rävhonor, som han påstod att jag då skulle ha!

Lasse var också med och hånade mig för att jag gillar rävar och hela klassen tyckte det var jätteroligt, utom jag då. Jag började gråta av både ilska och förtvivlan, när jag blev utsatt för denna kränkande behandling.

Lasse frågar då – ”är du putt nu?, din psykiskt sjuke rävfixerade gris.”

Rune skrattade och sa, ”Denna mupp är snarare en gris än en räv, men vi ska plocka rävfixeringen ur huvudet på honom.”

”Människa kan man knapast kalla honom, då han av egen vilja vill leva som ett djur.” – Sa Lasse och hånskrattade.

Då jag blev av både Rune och Lasse tvingad att sitta i klassrummet inför andra elever och skriva i ett block, ”Jag är människa och inte räv!” 100 gånger. Detta upplevde jag som väldigt kränkande.

”Tycker du vi är dumma nu?” frågade Lasse. ”Det är så här man gör mot skabbiga rävar” – så han och hånskrattade.

Eva fick veta sen hur Lasse och Rune hållit på, så hon sa att det inte var lämpligt att ge mig terapi inför klassen.

Så Rune och Eva kom överrens om att jag skulle ha enskild religionsundervisning med Rune i det lilla rummet, så blev det.

Rune satt och pratade med mig om hur syndigt tidelaget är och vilket litet äckel jag är som vill ha sex med en räv istället för med en människa.

Rune sa att jag kommer hamna på mentalsjukhus om jag fortsätter tro på Inari och anse mig vara en räv och rita rävar.

Rune satte även upp en bild på en räv och den skulle jag spotta på och säga att jag hatar rävar. Det ingick i min terapi, sa Rune.

Efter en veckas terapi med diverse antivulpin idioti, så fixade Rune den

Bruna Boken!

En brun skrivbok i vilken jag skulle skriva ner och anteckna vissa saker, som Rune sa då.

Lasse skulle också vara med i terapin då, som åhörare. Lasse ansåg att detta var nyttigt för mig och att det skulle hjälpa mig ur rävfixeringen.

Lasse satt ofta och fnissade och tyckte att det hela var roligt. Speciellt när jag skulle spotta på ett foto av en räv och säga att jag hatar rävar.

De kristna inslagen tyckte Lasse var skojiga och han gjorde en skylt med rutiner för mig där hemma som han kallade ”Norra Sandbys 10 Budord.” och de innehöll diverse hygien och klädtipps mm.

Min mor och tant Barbro från Pingstkyrkan tyckte detta var mycket dumt att driva med de 10 budorden så här.

Jag berättade om att mor var med i Pingstkyrkan och att jag blivit frälst när jag gick i Vingåker. Jag fick börja skriva om Pingstkyrkan i bruna boken. Men sen övergick det mer och mer till antivulpinism och Runes diktatorfasoner.

Medan vi hade denna terapi, så skulle jag och Rune be till Gud att Gud ska ta rävfixeringen ur mitt huvud och att jag ska vända min mor ryggen.

Enligt både Rune och Lasse så är min moir mentalt sjuk och förstår inte mitt bästa, att hon är en ekonomisk brottsling som lurar till sig en massa bidrag och har köpt villan i Norra Sandby för sin egen skull för att ha mig som slav hemma och att jag ska vara ekonomiskt bunden till Mor.

Både Rune, Lasse och Eva tyckte jag skulle bo på en gruppbostad där de kunde hålla koll på mig så att jag inte håller på med rävar och annat barnsligt, sa de. Samt att jag kommer att mogna och bli mer självständig om jag bryter kontakten med min mamma.

Rune och Lasse försökte även vid flera tillfällen tvinga på mig att människor är mer värda än andra djur och att man är mentalt sjuk om man anser sig vara ett djur.

De använde ofta kristendom för att hävda detta då.

Enligt Rune och Lasse så är djuren är skapade för att människan ska härska över dem och de ska vara människan till nytta. Jaktbart vilt är en gåva från Gud, därför ger Gud människan rätt att skjuta djuren och ta kött, skinn och päls. Likaså så försvarade Lasse både pälsfarmner och djurförsök samt ansåg att vargar och tigrar är onda och farliga djur som ska utrotas.

Djur som går på tassar och alla fåglar var orena och smutsiga enligt Lasse.

Rune menade på att speciellt ormen, ödlan, vesslan, råttan, räven, vargen och schakalen är mycket orena sa de. Man skall inte vidröra orena djurför då bir man själv oren och syndar mot Gud.

Man skall inte tillbedja, ha tankar och funderingar kring dessa djur.

Dett är orena handlingar och att synda mot Guds ordning enligt Rune.

Att tillbedja eller dyrka ett djur. Kyssa ett djur, varesig på nosen, dess tassar eller på annat sätt. Ha sex med ett djur eller ha sexuella fantasier om djur är orent och emot Guds ordning.

Gud ska förinta alla folk som dyrkar andra gudar eller orena djur. Gud ska ta bort alla osunda ideologier och tankar hos var och en. Predikade Rune.

Vad jag förstått senare så var Rune med i Livets Ord och de är ju rätt fanatiskt kristna och fördömmande och det är även en del personer i Pingstkyrkan faktiskt.

Huset i Norra Sandby!

När jag och mor köpt huset i Norra Sandby hösten 1994 så  brukade Rune och jag  jobba i ett av kollegieblocken också.

Rune hade Bibeln till grund och i bruna boken fick jag skriva vad som är normalt och inte, samt jag fick skriva lögnaktiga saker om min mamma i kollegieblocket.

Rune sa inför hela klassen!

”Rutger, flytta hemifrån, din mamma vill bara åt dina pengar och därför har hon skrämt dig så du inte vågar flytta hemifrån. Du måste bli vuxen.”  

Andra elever kunde med säga, ni kommer att ha skulder upp över öronen och kan inte betala tillbaka på huset, då kommer kronofogden och polisen och tar allt ni äger och har, de kommer att ta din dator, dina skivor och TV-SPEL och dina jävla kramrävar ifrån dig! (Jävla kramrävar = mina pluchies.)

De tar också din ”Pissehund” = Jessi och avlivar henne, för den hunden är inte normal.

Det var så att Lasse en gång hade gett Jessi stryk för att hon hoppade upp på honom och sen dess så var Jessi rädd för Lasse och pinkade på golvet när han kom hem till mig och mor i Norra Sandby.

Han frågade då hur mamma kunde ha råd med det, jag sa att vi har köpt det tillsammans och att vi har tagit ett lån på knappt 300.000.

Lasse började då, ”Ni kommer aldrig att kunna betala tillbaka sådana lån, när jag var 20 år så hade minsann jag inget hus, jag fick ta lån bara för att kunna köpa en stereo, kronofogden kommer snart att göra utmätning hos er och det är väl din mor som övertalat dig till att köpa huset.”

Lasse gick på som bara den, jag förklarade att vi har varit på jakt länge efter ett hus att köpa och att vi nu hittat det rätta, fast det var ju rätt mycket att göra vid det. Att jag och Elisabeth vill bo tillsammans.

”Det är inte normalt att bo hos sin mor när man är så gammal, tänker du aldrig flytta hemifrån?” frågade Lasse.

Jag svarade ”Nej, det tänker jag inte, jag ska ta över huset sen.”

Det var en del att göra vid huset, det var ett danskt par som haft huset förre oss. Gubben hade dött och änkan sålde huset till oss. Gubben hade hållit på att greja med elen själv och bakom skåp och bakom paneler dragit gamla kuloledningar, som satt ihop med tejp och sockerbitar. Jordat och ojordat blandat. Jordade kontakter på ojordade ledningar. Det var så tokigt draget att man fick gå ut i vedboden för att tända ytterbelysningen. I vedboden finns pumpen i ett litet rum, det var överslag i den så det stod en eldkvast ut på golvet varje gång pumpen gick. Så elektrikern skulle byta den och såg hur tokigt och farligt elen var. Vi skulle byta ut allt och det gjorde vi 1995 och då satte vi in jordfelsbrytare också. Det gick på drygt 50 000 kronor.

1998 satte vi in trekammarbrunn och riktigt WC. Innan hade vi haft mulltoa och den fungerade inte. Det var ofta strul med den då urinen inte dunstade, utan vi fick kissa i en hink i badrummet och det luktade kiss i hela huset. Mitt i vintern gick motorn i den sönder och vi fick skaffa en ny mulltoa. Vi fick stå med plastpåsar på tassarna och plocka upp allt bajs och gräva ner i trädgården.

Så det blev skönt att fixa med riktigt WC. Men vi fick då även skaffa 3kammarbrunn och infiltration, samt lägga ner rör och vi dränerade under huset också. Under huset fanns en liten potatiskällare som det danska paret tagit bort lämmarna och lagt bräder ovanpå nedgången, sen jord och sått gräs. Änkan sa att här finns ingen källare. Men när vi bott här ett tag, så rasade marken ner i källartrappan och vi upptäckte källaren som var full med vatten då avloppet från köket gick ner i källaren. Dansken hade sagt till grannen här att han skulle lura de dumma Svenskarna.

Med WC, avlopp, trekammarbrunn, infiltration, dränering etc. så gick det på uppåt 80 000 kronor. Det tog hela sommaren att fixa och Allan hade hjälpt oss att bygga ett dass i garaget.

På skolan så snackade Lasse och Lärarna mycket om detta, Rune Nilsson stod inför hela klassen och säger till mig, ”Rutger, du förstår väl att din mor bara utnyttjar dig ekonomiskt?, hon vill bara åt dina pengar.”

Lasse och lärarna skulle någon gång ha pratat med min mor och mor då ha sagt,

”Flyttar Rutger hemifrån så kan jag inte behålla huset.”

Detta använde Lasse och Lärarna som argument, ja bevis för att mor bara köpt huset för sin egen skull och bundet upp mig ekonomiskt, men det mor menade var ju att jag måste hjälpa till här hemma med praktiska saker.

Jag förklarar igen att jag inte vill flytta ifrån min mamma och att vi har köpt huset för att jag ska ha ett eget hus när mamma blir gammal och får flytta till serviceboende.

Evva säger då:

”Innerst inne vill du säkert flytta hemifrån, men din mamma har väl skrämt dig så mycket så du inte vågar!”

Senare så fanns det 57.000 kronor på mitt konto, pengar som jag fått av staten, det var handikapp, någonting ja. Jag hade fått det retroaktivt för att jag inte är klassad som arbetsför och ingår i LSS. (Lagen om stöd och sevice.)

Jag och min mor pratar om att lägga plåttak på huset och att dessa 57.000 kan användas till det.

Jag berättar om pengarna för i förtroende för Lasse.

Lasse blir arg och ryter,

”jag fick inga 57.000 när jag var ung, jag har jobbat i hop vartenda dugg som jag har, varenda sak, varenda spik och bräda i huset, varenda skruv i mina motorcyklar har jag jobbat i hop till, jag fick ta ett lån för att köpa stereo och det har jag betalt tillbaka med ränta.”

Lasse var nog inte så ärlig han heller, han hade ju samröre med Hells Angels och med nynazister på fritiden, han mixtrade med mätare på motorcyklar, vilket han sa att jag inte får säga till någon. Han var en stor rovdjurshatare och hatade i synnerhet rävar. Han har fascistiska åsikter och är hatisk mot allt och alla som är annorlunda.

2000 så sköt han den unge varghanne som var här i Skåne, enligt Fredrik Esbjörnsson. Rune Nilsson som är lärare på Önnestad/Norräng är tillika jägare och deltog även i denna illegala vargjakt.

Lasse utrycker stor missaktning, ja rent hat mot Furries, djurvänner och veganer på Internet, samt skriver mycket fula och elaka saker om mig och min mor, samt sprider ut falska rykten om mig, bl.a. hästskärningar och tidelag anklagas jag för, samt att han bryter mot PUL, genom att sprida mitt personnummer, adress, telefon, mejl, bilregistrering samt bilder på mig och uppmana jägare och nazister till att sätta eld på vårt hus och mörda mig.

Men sen kom jag och min mor fram till att lägga plåttak skulle gå på minst 120.000 och vi beslutade att behålla eternit taket. Vi har trolig lagt dem pengarna på elen som gick på lite över 50.000 och som var livsfarligt och akut, behövdes bytas ut omedelbart.

Han som bode i huset före oss hade hållit på att greja med elen själv och det var rent livsfarligt. Felkopplat, ojordat, gamla blyledningar som var inpådade i väggarna och ihopsurrat med tejp och sockerbitar. Allt gjort så att det såg snyggt och riktigt ut vid första anblicken, för de ”elektriska brandbomberna” låg dolda inne i väggar och bakom skåp. Men efter mycket om och men och en vinter i mörker och misär så hade vi ett helt nytt ledningsystem med jordfelsbrytare, elektriskt lyse över diskbänken, jordade kontakter överallt.

Lasse var här hemma när elektrikerna höll på att jobba. Han hittade min F-15 och sa då,

”Nu raderar vi detta hemska krigsspelet som ställt till så mycket i din hjärna”

Jag sa att jag vet inte hur man raderar, fast egentligen så viste jag, men jag trodde jag kunde rädda min flygmaskin om jag spelade dum.

Det är ju bara och skriva a:delite och trycka enter.

Men Lasse svarade, ”min bror kan mycket om datorer, han vet säkert.”

Vi åkte dit med spelet och raderade det. Lasse tyckte att jag skulle trycka på enter. Han sa, ”du får inte följa med upp i min Piper PA28 om du inte trycker enter.”

Lasse hade flera gånger sagt att jag skulle få följa med upp i Pipern tidigare, men nu ställde han ett fult ultimatum. Jag var ju tvungen att trycka enter. Jag frågade Lasse vad som hänt om jag vägrat trycka, ”Jag hade tryckt då” svarade han malligt. ”Du hade förlorat både din F-15 samt flygturen med mig i Pipern.” Sen hånflinade han.

Lasse var hemma hos mig sedan igen, samma dag som elektrikerna var här och plockade ner mina rävbilder, (Furryart teckningar) från väggarna, tog mina kramdjur och en del TV-spel. Dessa la han i en orange bag, samt han tog mina Iron Maiden och AC/DC skivor och la dem i bagen också. Han tog flera Ninja Turtles tidningar och teckningar och serier som jag hade om vargsamiska krigen samt mina Starwars och Sonic tidningar. Han tog även ett kassettband där jag pratat in på till Kent-Arne om hur Lasse höll på att trakassera mig och mor, samt en leksakspistol och mitt videoband 2013 Animal Warriors som jag gjort.

Det fick jag dock tillbaka av Kent-Arne, efter att han tittat på det. Bara videobandet alltså, de andra sakerna behöll Lasse.

Lasse tog även diverse disketter där jag skrivit dagbok och noveller mm. Samt den disketen jag hade från Dammsdal med låttexter till vår skiva – ”Napalm över Sapmi.”

Lasse tog även ifrån mig en del vykort och tidningsurklipp om rävar och en del brev jag fått av Jan Wirtberg och från May Lavass, samt de nummer av Våra Rovdjur som innehöll reportage om rävar eller vargar.

Han tog även boken jag hade om Phantomplanets utveckling, den hade jag fått av Bengt Bondesson. Lasse ställde bagen i sin bil och sa,

”Sociala myndigheter ska utreda hur fixerad du är vid rävar.”

Jag har inte sett de andra sakerna sen dess.

Senare så var jag och pryade på parkförvaltningen i utegruppen hos Ingmar, men det var inte Ingmar som hade den då, utan han var i Australien på semester.

Det var J-O som vikarierade för Ingemar. (J-O säljer Extercy på Jakobskolan har jag hört, men det är bara ett rykte, och för övrigt så skiter jag i det.)

Lasse satt och snackade om en massa om mig och min mor för J-O, han sa bl.a. att min mor stjäl mina pengar, har köpt huset för sin egen skull etc. Ja samma skitsnack som i Önnestad.

J-O jobbar på Fredrik Bergesens gruppboende i Tormestorp.

Lasse och J-O kokade i hop något om att jag ska flytta ut till Tormestorp till det gruppboendet då. J-O sa att där ska jag allafall inte hålla på med något rävprat, det skulle han se till.

Fredrik Bergesen och jag drog inte jämt heller. Jag hatade Fredrik Bergesen för det han gjort på Bollerup.

Bonden hade sagt till Fredrik att gå in och mocka hos korna.

Där var en ko som var gravid och som låg ner. Fredrik går då fram till den kon, sparkar den i magen med stålhättastövlarna så den förlorar sin kalv.

Fredrik förutom Bögen i buren, Bögersen och Svinpelle så kallades han för ”Ko-misshandlaren på Bollerup!”

Många kallade Fredrik så. Mickael Jönsson berättade för mig att det var så det gått till nere på Bollerup.

Mikael Jönsson hade själv varit på Bollerup och sett detta. Han gav Fredrik stryk. Mikael Jönsson knuffade omkull Fredrik och sparkade honom i magen tills han spydde. Det var bra gjort, men sen kom lärarna. Mikael Jönsson och de andra bönderna sa att Fredrik fått ett anfall och ramlat. Sen berättade de om kon. Fredrik åkte ifrån Bollerup så det visslade om det och får aldrig sätta sin fot nere på Bollerup igen.

På Önnestad så hade vi katter för att hålla efter möss, Fredrik Bergesen tog en katt i svansen och slog den i väggen så den dog. När läraren Anders Tillström, frågade Fredrik varför han gjorde så, så sa han att han inte tycker om katter, att de är fula. Fredrik fick 2 dagars traktorförbud.

Jag fick 6 veckor för det jag skyllades för med hundlorten.

Men det var så att jag ringde till Lasse och tänkte föreslå att vi skulle ta den där turen med Pipern nu.

Lasse sa att det kunde vi göra om jag hängde med på att åka och titta på Tormestorp. Jaa, titta kunde väl inte vara så farligt. När vi väl kommer dit så tittar vi på en lägenhet som är tom.

Lasse säger, ”Här kan du bo, men du får inte ta med dig din dator och dina rävar hit, utan datorn ska säljas och dina rävar ska förstöras.” Detta var något som J-O och Lasse kokat i hop.

Det blev ingen flygtur heller, för Pipern höll på att lagas, det var något med proppeleraxeln, så hangarmekanikern hade öppnat runt nosen på planet och grejade med motorn.

När jag var på Utegruppen så kunde Lasse  säga hot som tex.

”Vi ska nog sätta dit din mamma” och ”Din mamma ska hålla sig på mattan och inte lägga sig i detta” osv.

– Jag hatade Lasse.

När jag var på Börjes planteringar så hade jag missat att hacka en bit. Lasse frågade varför. Jag svarar då rent spontant att det är för jag inte får köra traktor.

Både Börje och Lasse hade lovat mig att få köra traktor, men det blev aldrig av. Lasse gick nu och sa att jag bedragit Börje och myglat med mitt jobb för att jag inte får köra traktor, vilket resulterade i att det inte blev någon traktorkörning alls under sommaren utan bara att luka ogräs.

Vid ett tillfälle på skolan så hade Pierre hållit på att mobba mig. Han höll på hela tiden om att jag vill ha sex med Lotta osv. Lotta är alltså en fjällräv på Skånes Djurpark, som jag tycker mycket om.

Visserligen så hade jag tassfantasier om henne, som typ att få slicka hennes baktassar mm och vilket jag berättat för Lasse som han sedan spridit ut på skolan och haft skitkul åt.

Likaså berättade jag för Lasse om mitt Inari tempel och att jag tror på en rävgud, också i förtroende till Lasse, vilket Lasse i sin tur berättar för de andra i matsalen på Norrängskolan och Magnus Nilsson börjar gapflabba åt det.

Men åter till Pierre, han skrev ”räv-jude” på mitt skåp, våra nycklar passade i varandras hänglås och Pierre hade lagt en död ekorre i mitt skåp med ett spik genom huvudet, jag visade den för Eva och hon blev arg på mig och sa att jag är pervers som samlar på döda djur.

Pierre var en stökig kille som gärna såg sig själv som finare och bättre än andra och som gapade och skrek mycket åt både lärare och andra elever.

Någon hade slängt en hundlort i Pieres stövel och jag fick skulden för det för att våra nyckalr passade i varandras hänglås.

Som straff fick jag stå inför hela klassen och göra rent Pierres stövel, medan de andra eleverna skrattade åt mig och hånade mig, samt jag fick 6 veckors traktor förbud.

Lasse Ohlsson tyckte också att jag kunde ta av sommarjobbspengarna och köpa ett par nya stövlar till Pierre.

Pierre fick inget för att han trakasserat mig.

Sedan när traktorförbudet nästan var slut så lekte jag och Torbjörn krig nere vid växthuset, Lasse såg oss och jag fick ytterligare 2 veckors traktorförbud.

Lasse hetsade de andra i skolan mot mig, han uppmanade dem till att säga elaka saker som t.ex. att döda rävar och sådant.

Torbjörn och Micke Ljungberg var snälla, de sa att Lasse inte var bra för mig och att jag skulle försöka byta assistent, men han fick Klas och Bergesen till att trakassera mig jättemycket. En gång i vrede så kastar jag en sten mot en av lärarnas bilar så det blir ett fult märke på bilen.

Han får de andra i skolan med att säga elaka saker om min mor.

Eleverna kunde med säga, ”Ni kommer att ha skulder upp över öronen”, ”Din mor stjäl dina pengar” och ”Du blir aldrig vuxen”.  Jag förklarade för Eva att jag inte vill flytta hemifrån,  ”När ska du bli vuxen?” brukade hon fråga.

Inlåst i bunkern:

När vi hade orientering på T4 området, så kom Kent-Olof och sa att det finns AK-4,or nere i bunkern där och ville visa mig dem.

Vi gick ner i bunkern, väl nere så rusar Kent-Olof upp och stänger luckan, han har en bult som han stoppar i hålet så det inte går att öppna nerifrån.

Jag fick sitta i bunkern jättelänge, i flera timmar och jag grät, skrek och bankade på luckan. Till sist så gav jag upp och tänkte, jag kommer att dö här och ingen kommer att hitta mig. T4 regementet var ju nerlagt och övningsområdet användes inte längre.

Framåt kvällen så öppnades plötsligt luckan, 2 lärare och Kent-Olof står där, jag var så glad att komma ut så jag grät av glädje.

Magnus Nilsson hade sett mig och Kent-Olof gå iväg och att bara Kent-Olof kom tillbaka. Han hade berättat det för lärarna och de förhörde Kent-Olof om vad som hänt och han fick visa vilken bunker det var.

Det var nästan kväll när jag kom ut och jag skyndade mig ner till Kassern Johnsson där mor jobbade. Fredrik Kronfeldth följde mig till Kassern Johnsson. Väl på Kassern Johnsson så satt jag och Fredrik Kronfeldth och pratade, men han pratade mest om Nazister och hur mycket han hatade invandrare, Lisen Ekdal blev irriterad på honom och mamma tyckte det var jobbigt, så Kronfeldth fick gå där ifrån.

Lasse sa saker till sina MC och jägarkompisar om mig, han brukade säga att jag är en utveklingstörd särskole elev, att min mor är olämplig att ta hand om mig, att hon stjäl mina pengar och har bundit upp mig vid huset.  Om vi skulle in på något ställe, badhus, bio eller dylikt så sa han, ”Jag följer med som vårdare” och han kunde med nämna att jag var psykiskt störd, utvecklingsstörd, rubbad, dum i huvet, att jag har autism, Asperger, skitsofreni  eller dylikt. Att jag tror att jag är en räv och bor med min mamma, brukade han också upplysa badhuskassans personal och biografpersonal om.

Att jag har autismliknande drag är det som står i min journal.

Lasse pratade mycket om att jag hade Aspergers syndrom, vilket min psykolog, Kent-Arne Nilsson, sa att han trodde jag hade. (Jag fick ju inte diagnos på det förr än 2000.)

Lasse hade fått för sig att Matias Flink hade det med. (Han som sköt ner cyklister med en AK-4a i Falun, när han var berusad och tagit anabola, samt att hans tjej gjort slut med honom.)

Lasse menade att jag behövde ständig övervakning för jag kunde ju få sådana idéer att göra vansinnesdåd med. Lasse sa att har man Asperger Syndrom, så ska man sitta inspärrad och inte få gå lös i samhället, att hans personliga åsikt är att det bästa är att avliva missfoster med Asperger Syndrom, då dessa individer med denna sjukdom är känslokalla mördare. Sådant gick han runt och sa i Önnestad.

Rune höll med om detta och tyckte att dödsstraff alternativt tvångssterilisering av personer med Asperger Syndrom var att rekommendera.

Fast jag hade ju tänkt göra en massaker på Röingegården för att Satanisterna där hade dödat gamla Jack, vilket var min uppfattning då. (Nu tror jag i alla fall att det var en olycka att han hoppat så länken fastnat i nätet och då hängt sig. Men det konstiga var att Vigdis frågade, ”hur är det nu med din hund?” och hånskrattade.)

Rune är rasist.

Rune hade värderingar som att rashygien var viktigt, han ansåg att invandrare inte kunde anpassa sig till det Svenska samhället och att alla homosexuella och tidelagsutövare skulle ha dödsstraff. Rune undervisade oss i rashygien och hävdade bestämt att den Ariska rasen var överlägsen alla andra raser och att vi skulle känna en stolthet över att vara nordbor. Vi fick en del material av Rune om Nationalsocialismens värderingar och papper från Sverigedemokraterna och diverse propaganda om att det är fel att bygga moskéer och att invandrare begår våldtäkter och är kriminella.

Rune tyckte att EU är bra och pratade för hur bra EU är och vi fick mycket information om hur bra EU är. Att bönder kommer få bra bidrag och spriten kommer att bli billig. Rune förespråkade ett EU med en Arisk överklass.

Man fick inte framföra kritik mot EU och att visa EU kritiskt material från exempelvis Miljöpartiet eller Vänsterpartiet var förbjudet.

Jag vet att när EU valet varit, så gick flera av eleverna fram och kramade om Rune och sa att de röstat JA till EU. Många av eleverna var förståndshandikappade och förstod nog inte innebörden av ett EU medlemskap, utan röstade JA till EU för att göra Rune glad efter hans propaganda.

Vi pratar en dag om droger och alkohol i skolan.

Jag säger vad som är klokt och sunt.

”Det är inte fel att ta ett glas öl eller vin till maten, men dricker man för att bli full så är det fel uppåt väggarna!”

Rune blir arg och hävdar att det är en mänsklig rättighet att supa sig full om man vill det.

Man kan ju då undra om läraren Rune tycker det är en mänsklig rättighet att misshandla kvinnor och barn, skjuta med älgstudsare från balkongen i tättbebygelse, hota och trakassera grannar, öppet hata judar och andra grupper, mordhota socialsekreterare, slå sönder och vanaldisera andras egendom, göra inbrott i källarförråd och stjäla andras saker, handa med stöldgods och köra rattfull och ställa till med olyckor i trafiken ?!

Motorcykeln!

En gång när jag åkte motorcykel med Lasse så skulle han testa den, han körde i 240 km/timmen på Ignabergarakan, körde slalom mellan långtradarna. Det var otäckt och häftigt på samma gång. Mor blev mycket arg på Lasse och sa att det var ansvarslöst. Lasse sa att han kört motorcykel sen han var 10 år och en van MC förare, så han viste vad han gjorde. Lasse hade hjälm, skinnställ, handskar och stövlar. Jag hade t-shirt, tofflor, kortbyxor och hjälm.

En annan gång hade jag åkt MC med Lasse hem från Malmö och det ösregnade och åskade då, vi var genomblöta när vi kom till Hjärseke där Lasse bor. Vi klädde av oss och la våra genomblöta kläder i torktumlaren, så där stod jag och Lasse i bara kalsongerna när mor kom för att hämta mig.

Lasses kontrollbehov!

Lasse höll på att trakassera mig mycket när jag var på Utegruppen.  Jag var alldeles nerkörd i nerverna. Mor säger att Lasse styrde för mycket, om det var någon film eller något jag ville se, så var jag tvungen att ringa Lasse för att få hans tillstånd.

På Utegruppen så körde vi till Kristianstad och Lasse berättar om en taxi som skulle gå till PIVA med en patient, att denne patient tog tag i ratten och drog taxin av vägen, sen att patienten sprang upp på vägen och stack ihjäl sig själv med en stor kniv.

När jag frågar Lasse varför han gjorde så, så svarar Lasse ”Han var fixerad vid rävar.”

Lasse pratade även med en av sina jägarkompisar om denne skjuter en räv, så skulle Lasse ta hand om räven och tillaga den för att lura mig till att äta rävkött.

Astmamobbning i skolan!

Jag blev med mobbad i för min astma.  Eleverna sa t.ex. att det är knark jag har i min turboheiler, ”jag hoppas du får astma anfall så du hostar upp lungorna” sådant kunde de säga. En gång på en gymnastiklektion så använder Klas stark deodorant av modellen AXE, jag ber honom vänta tills jag är klar och då sprutar han AXE rakt i ansiktet på mig, så jag får ett kraftigt astmaanfall och Fredrik Bergesen slänger ut mig ur omklädningsrummet, ut på asfaltsplanen framför gymnastik byggnaden. Det var på en annan skola vi brukade ha gymnastik.  Jag blir utslängd naken och hostande, sedan så slänger de ut mina kläder och min väska med. Klas och Fredrik Bergesen står och gapflabbar åt mig och ropar, ”Smirre Räv hostar upp lungorna!” ropar de om och om igen. Där står tjejer ute på asfaltsplanen som ser detta, men de går bara sin väg, de säger något om äckliga killar. Jag försöker vira handduken om mig, och sedan ta min medicin, Klas springer fram och rycker Turboheilern ifrån mig och slänger den i buskarna, och skriker ”Sluta knarka” Sedan så springer Klas och Bergesen runt mig och sjunger, ”Vi mobbade en räv i dag och räven fick ett astma anfall och lika glada för det är vi, för rävar ska man döda!” Lasse hade kört iväg för att titta på en motorcykel och jag skulle ta bussen hem själv.

Fredrik och Klas sparkar mig och spottar på mig när jag ligger på asfalten naken och hostar. Klas trampade mig på ryggen och Fredrik Bergesen sparkade mig i ändan och sidan och sä; ”jävla astmatikerjävel, du ska fan dö.” När jag skulle ta min Brickanyl igen så trampade han mig med sin grova känga på handen och sparkade mig i sidan av bröstkorgen och sa, ”jävla knarkarsvin, du ska fan dö ditt jävla kommunistsvin.”

Klas spottar mig i håret och tar sen tag i håret på mig och lyfter upp mitt huvud för att spotta mig i ansiktet och ge mig en snyting. Sen sparkar Klas mig i bröstkorgen och säger, ”jävla missfoster, jävla astmatikerjävel, du förtjänar inte att leva.”

Fredrik sparkar mig i sidan med sin stålhättakänga en 5-8 gånger och skriker, ”FAAN, JÄVLA ASPERGERRÅTTA. JÄVLA KUK-KOMMUNISTJÄVEL. DÖ JÄVLA MISSFOSTER. JÄVLA MAMMAKNULLARE, JÄVLA BÖGJÄVEL, JÄVLA SKABBRÄV!!!!”

Plötsligt slutar de och jag börjar klä på mig ute i den kalla snön, blåslagen och ont överallt. Jag hade ju lyckats ta min brickanyl när de slutade misshandla och mobba mig. Fredrik och Klas var där inne och hade låst dörren igen. Jag har blåmärken på kroppen och skrapsår på knän och händer. Spott i håret, spott i ansiktet  och näsblod. Mina saker ligger utslängda hur som helst. Klas öppnar fönstret och hånskrattar och säger, ”Hur känns det nu din fega lilla aspergerråtta?” och han spottar mot mig igen, men missar.

Nästa dag så berättade jag det för Lasse.

Han sa ”Jävla trams, du får ju astmaanfall stup i kvarten, det beror kanske på din rävfixering istället för på parfymer.”

På lektionen så frågar Eva; ”Vad hände på Gymnastiken igår?”

Fredrik Bergesen säger, ”Vi bara skojade lite med Runken.”

Eva vänder sig till mej och säger; ”Då var det väl inte så farligt.”

Klas säger; ”Aspergerråttan fattar ju inte att man måste ha deodorant, ska han gå och lukta som ett jävla svin?”

När lektionen är slut så går Klas fram till mig och dunkar till mig i nacken och säger, ”Jävla skabbräv, du ska dö!” 

Eva låtsas inte se det. På Lunchen så knuffar Fredrik mig i en snödriva och spottar på mig. Klas bara skrattar och säger, ”hur känns det nu?, Runken, din fega lilla Aspergerråtta? Du är en feg liten råtta, erkänn det som går och skvallrar till Lasse och lärarna.”

Anledningen till att jag kallades Runken var att Lasse Ohlsson hade haft med sig filmen ”Strul” med Björn Skiffs och visat den, den handlade om en kille som hete Rutger Jönåker och som satt i fängelse där han blev tråkad av de andra fångarna genom att de kallade Rutger Jönåker för ”Runken” i filmen.

Sen började alla i klassen kalla mig för ”Runken” precis som medfångarna sa om Rutger Jönåker i filmen.

Anledningen var ju att jag hette ”Rutger.” Snart började hela skolan kalla mig för Runken och så fort någon ser mig på stan eller så, än i dag, så skriker de ”RUNKEN!!!!” och låtsas runka.   Aspergerråttan var ett annat namn jag fick, dels för Lasses prat om Mattias Flink och att han hade Asperger och att det är fegt att gömma sig bakom ett vapen. Att man är en ”feg liten råtta” om man har Asperger Syndrom och gömmer sig bakom ett vapen.

Idrottsmobbning!

Annan mobbning blev jag också utsatt för, då ofta i samband med idrotten. Blev bestulen på kläder och andra tillhörigheter. Fick huvudet nertryckt i tolaletten och en innebandyklubba upptryckt i stjärten. Blev slagen med våta handdukar. Andre elever tog mina saker in på toaletten och kissade på mina saker.

Lasse kände Tomas Holmkvist, som är son till Elvy och Sven som är släktingar till Moster Evy, så Tomas Holmkvist blir nästkusin till mig, tror jag. Lasse och Tomas hade pratat om att jag skulle få vara hos Tomas och hans fru Eva vissa dagar. Jag trivdes bra på deras gård, de hade hästar och Tomas jobbade med elinstallationer mm.

Jag fick låna en bok om el-lära av Tomas och Tomas lärde mig en del om el, det var intressant.

Tomas skulle till Berget i Hästveda och installera en del saker. Berget i Hästveda är en mycket hemlig militär anläggning, de övervakar luftrummet över hela södra Sverige och kan se långt ner över Tyskland och långt in över Balkan och Ryssland.

Tomas hade ett hagelgevär och en lerduvekastare, jag frågade om vi skulle skjuta lerduvor någon gång. Tomas svarade att det är nog bäst att ringa till Lasse och fråga om det är lämpligt. Så även här skulle Lasse gå in och styra.

En gång jag var hos Tomas så såg jag att flaggstångsknoppen var trasig, jag frågade honom vad som hänt med den. Då berättade Tomas att Lasse hade varit där på kvällen och de hade skjutit lerduvor, Lasse hade sagt till Tomas, ”Kan du träffa flagstångsknoppen?” och Tomas hade svarat, ”Det tror jag inte du kan heller.” Då hade Lasse skjutit sönder den.

Men sen Lasse slutade med mig så upphörde kontakten med Tomas också, till mor hade Tomas sagt att han och Eva skulle få en bäbis till och det tog all tid. Men till Gunilla Svensson hade Tomas sagt att han tyckte jag var för uppbunden av min mor och att jag bara ville sitta och rita rävar. Jag begriper ju att det är Lasse Ohlsson som snackat skit här med. Jag ritade en del Furryart när jag var hos Tomas Holmkvist, men det var okej sa han då.

Det sista som hände var detta med boken om rävar som jag ville låna, då Lasse stod och sa kränkande saker om mamma på biblioteket. Jag berättade det för Kent-Arne och en del annat som Lasse hade gjort, Lasse satt med då, men han blev förbannad och gick ut.

Kent-Arne såg till att Lasse fick sparken!

Händelsen på biblioteket!

Det som hände på Biblioteket, var att jag ville låna en bok om rävar.

Det fick jag inte för Lasse och han sa att jag kunde låna en annan bok, men rävar ska jag bara inte tänka på.  Jag sa att jag vill låna den för jag bryr mig om rävarna och vill deras bästa.

Lasse ställde sig då högt och ljudligt och inför allt folket och började skälla på mig:

”Du är så jävla fixerad vid dina rävar, så du tror att du är en räv själv. Du tror du ska bo hos din mamma och få hålla på med rävar, men det ska jag se till att du inte får! Din mamma har bundit upp dig vid huset och hon vill bara åt dina pengar. Inse det! Men det blir så att du kommer att få passa upp henne när hon blir gammal och sitta och mata henne och torka skiten på henne, för hon vill inte in på något ålderdomshem. Du kommer aldrig få någon tjej, för ingen tjej vill bo hos din mamma! Du måste bli vuxen och flytta ifrån din mamma. Hon är psykiskt sjuk och inte lämplig för dig, inse det! När din mamma dör så kommer myndigheterna att placera dig på någon skyddad instutiotion, din räddning är att flytta till Sörliden. Men jag och vissa sociala myndigheter och lärarna, ska se till att din mamma hamnar på ett ställe där män i vita rockar kan ge henne lugnande sprutor och vi ska få rävfixeringen ur ditt aspergerhuvud! Vi vill hjälpa dig, förstår du inte det? Då är det fan inte bra att du läser rävböcker!”

Jag skulle ju få Ulf Erlandsson som assistent istället.

Jag pratade med Lasse i telefon och Lasse började böla i telefonen.

”Jag har bjudit dig på glass och du har fått en klocka av mig och du har åka motorcykel med mig. Ska jag bara kastas bort som en sopa nu, hur kan du göra så här mot mig?”

Sen tog Marita Persson över luren och hon sa att Lasse var väldigt ledsen, att han bara satt och stirrade framför sig. Att han orkade inte prata mer.

Men jag var tvungen att bryta upp med Lasse, både jag och mamma for väldigt illa och Lasse bara spelade.

Han är en iskall slipad psykopat förstår jag idag.

ULF ERLANDSSON:

Jag kände mig jättelycklig nu när jag skulle få Ulf som assistent. Jag tyckte mycket om Ulf och låtsades att han var min storebror. Ulf var en fri och lycklig man, han levde i stort sett ett ”cowboy liv” och mycket som han sa och gjorde var väldigt Amerikanskt. Själv kallade han sig en ”Texasranger” och föräldrarnas gård i Jeppatorp, kallade han för ”ranchen.” Ulf var väldigt vapenintresserad och fascinerad av gamla Tyska grejer från andra världskriget. Ulf var snäll och tog mig i försvar mot de andra eleverna och han försvarade mig och mitt vulpina intresse, jämtemot lärare och andra elever.

Det var vid strax innan jul 1995 jag träffade Ulf Erlandsson på mors jobb. Ulf och jag gick till Markan och fikade, Ulf bjöd. Jag berättade vilken djurvän jag är och att jag är med i Svenska Rovdjursföreningen. Ulf tyckte det var jättebra och sa att vi måste värna om rovdjuren, Ulf berättade att han jagade, men bara för köttet. Han tycker det är helt fel att skjuta djur för att ta päls eller troféer.

Jag fick sen följa med hem till Ulf och han och hans flickvän, Åsa Gustafsson, bodde på Möllarebacken – vårt gamla hus. Åsa målade mycket och i det rummet som jag hade som mitt rum hade Åsa målat hela solsystemet på väggen. Hon hade sin ateljé i mitt gamla datorrum och Ulf hade sin dator i det rum som vi hade som finrum.

Barnekow hade gjort i ordning mycket på Möllarebacken. Han hade satt in en stor täljstenskammin i TV-rummet. Gjort köket helt nytt med nya skåp och ny spis med häll. Diskmaskin och ett stort ”Dallaskylskåp” hade också kommit till och de hade öppnat upp taket och tagit fram bjälkarna i köket. De hade slagit ner väggen in till lilla rummet och tagit bort det lilla skafferiet. Där var ett valv in och det lilla rummet var matrum. Det var klätt med träpanel i kök och matrum och i taket i matrummet var det infällda halogenljus. Badrummet var kaklat och likaså duschen med klinkers på golvet. Hydrofonen var inbyggd och en inbyggd tvättmaskin och torktumlare ovanpå. Golvet var i jämnhöjd och fina furuplankor i kök och matrum. Likaså i kamminrummet var det furuplankor på golvet men den gamla silvriga kamminen fanns kvar och stod på klinkers. Man hade även gjort ett fönster på baksidan från duschen och en ventil med utsugsfläkt genom väggen. All el var ny och jordfelsbrytare. I TV rummet och mitt gamla rum hade de lagt parkett och öppnat upp med ett stort valv emellan. I mitt gamla rum som Ulf och Åsa hade som sovrum, så var det infällda halogenljus i taket och rummet var målat blått och ena väggen med hela solsystemet. De hade en stor härlig dubbel vattensäng där och med inbyggd radio mm. Jag tror de tagit bort förrådet så sovrummet blev större. Det gamla köket längst ut och skafferiet längst ut hade de gjort till gästrum med träpanel och furugolv, samt infällda halogenljus i taket här också.

Parabol hade också sats upp.

Lärarna var vansinniga för att jag bytt assistent. Lasse hotade med att sprida ut allt jag sagt till honom i förtroende, och att han ska döda alla rävar han ser.

Lärarna tyckte väl att Lasse var bra, han ställde ju upp och körde. Han körde ofta till Hässleholm för att sälja blommor, gick på traktorteori med 1:orna osv, fast hans jobb var ju att vara med mig, det var det som Hässleholms kommun betalade honom för. Eva hade ju krävt att jag skulle ha assistent i skolan, hon ansåg ju att jag var så splittrad och orolig så jag inte kunde gå i skolan på egen hand.

Lasse körde bussen när vi skulle till Grövelsjön.

När vi var i Grövelsjön så var det en fjällvandring vi var på. På fjällvandringen så hade Tommy en gammal sång som han lärde mig, Lasse tyckte den var väldigt dum och barnslig, han blev arg på Tommy för han lärde mig den. Sången var så här,

”Fjällrävar, fjällrävar är vi allihopa. Gamla, unga, lätta, tunga, stora och små. Fjällrävar, fjällrävar är vi allihopa, vi på Norrängskolan upp på Fjället gå.”

Lasse blev mycket arg på Tommy för han lärde mig den och han förbjöd mig att sjunga den. Men jag Tommy och Fredrik Johannesson sjöng den när vi var själva.

I vår stuga som hette Hjorten så bodde jag, Fredrik Johannesson, Roland, Mikael Åsenbjörk, Kent-Olof och Erik Stormer.  Jag och Kent-Olof hade varit uppe vid den Samiska affären och pratat med Samerna där. Jag berättade om Varg-Samiska kriget, de bara skrattade.

Sen pratade vi om trolltrummor och shamanism. Jag berättade om fjällrävs sången och min förkärlek för både rävar och fjällrävar, samt om Inari. Samen som vi pratade med berättade om en Sameklan som åkallade ”Fjällrävsandar”, den hade levt för många hundra år sedan. Det han berättade var inte så olikt Kitsune legenderna från Japan.

Ja nog är räven ett övernaturligt djur alltid.

Senare på kvällen så berättade vi spökhistorier för varandra. Jag och Roland gjorde spökhistorier av filmer, Jag av The Blobb och Roland av Den onda Dockan. Erik Stormer som pratade om att han skulle bli elitsoldat blev skraj för våra spökhistorier.  Kronfelt var med också, han hade kommit över till vår Stuga. Kronfelt pratade om att få kontakt med de döda på andra sidan. Jag föreslog att vi skulle försöka få kontakt med ”fjällrävsandarna” och alla var med på det. Vi satte oss i lotusställning allihopa i en ring på golvet, och jag började kalla på dem, jag sa så här, ”Fjällrävsandar, kom till oss, vi vill ha kontakt med er, Naturens krafter visa er, Jag åberopar er i Inaris namn att ge er till känna, Fjällrävs andar” Jag kände något som kom över mig, det var en underlig känsla. Efter en stund så sa alla att de känt känslan. Erik Stormer var med, men han tyckte det var otäckt. Plötsligt så hände något, lamporna i stugan började blinka. Stormer var skitskraj, han sprang in till lärarnas stuga och ropa att det spökar.  Peter och Lasse Ohlsson kom in i vår stuga och undrade vad som stod på. Erik säger då att jag har kallat på Fjällrävsandarna, och att lamporna börjat blinka. Lasse tittar allvarligt på mig och säger ”Inget jävla trams nu, när jag kommer tillbaka klockan 22.00 ska det vara släkt och ni ska sova.” Kronfelt säger att vi bara berättat spökhistorier, vi vet inget om varesig Fjällrävar eller andar.

Gissa om vi sov? *ler*

När vi var i Grövelsjön så gick vi till Norge, det var bara ett par kilometer att gå. I själva Grövelsjön så låg ett nerskjutet flygplan från 2:a Världskriget.

Mikael Åsenbjörk föreslog att vi skulle massera varandras fötter, han skulle massera mina och jag sen hans. Vi hade fått ont i fötterna av allt gående. När jag masserade Mikaels fötter så kom Lasse in, ”Vad håller ni på med era äckel? är ni bögjävlarar eller?” Sa han.

På TV så upptäckte jag att de gjort en fortsättning på ”De vilda djurens flykt”, det handlade om Rödrävarna och Blårävarnas strider. Alltså vad som hände när Djuren från Gamlaskogen hade kommit till Vithjortsparken. Jag hade ju första delen inspelad på video, på 2 band. Jag satte i gång att spela in så fort jag kom hem igen. Detta helt utan Lasses vetskap, han hade exploderat av ilska om han fått veta det…

Men historien om Djuren från Gamlaskogen höll mitt hopp vid liv, jag såg Räv från Gamlaskogen som min  frälsare. Jag såg och ser på honom som Kristna ser på Jesus eller Muslimer ser på Muhammed. Det finns grupper av rävar och Kitsunes som säger att Räv från Gamlskogen är Inaris son. Men hur som helst så för mig är Räv mycket mäktig, mäktig nog att kunna döda Lasse i allafall.

Ulf stöttade mig mycket på Önnestad. När Lasse jobbade så uppmanade han de andra eleverna till att mobba mig, det gjorde aldrig Ulf. Ulf stod på min sida. Men lärarna var mycket arga. De sa att min mor gått bakom ryggen på komunfolket och att hon skulle sättas åt riktigt, att de skulle polisanmäla min mor mm. De sa med att hon kanske kommer i fängelse.

Pierre Jansson gick omkring på skolan, klädd som en Hubertusjägare och det var helt legitimt. Likaså att vissa elever gick omkring med nazisymboler och t-shirts med en bild på Ray Charles (Svart man som är blind och duktig musiker) med ett siktkors i pannan och texten : ”Lasermannen – ett ljus i mörkret.”

Däremot fick jag inte ha min räv- brosch när jag var på skolan. Rävfixeringen skulle avstyras sa lärarna. Fast Ulf tog mig och mitt vulpina intresse i försvar.

Lasse brukade ibland vara ute på Önnestad och dumma sig, han skulle prata med Ulf och lärarna utan att jag fick vara med.

Men Ulf lyssnade nog ändå inte så mycket på vad Lasse sa, Ulf hjälpte mig mycket och tog mig ofta i försvar mot både andra elever och lärare. Marita Persson som var gift med Lasse, hon gjorde slut med Lasse, för Lasse betedde sig som ett svin mot henne. Jag och Ulf träffade Lasse på badhuset vid bubbelpoolen och då satt Lasse och sa att Marita Persson är en jävla fitta och hon var otrogen och gick i säng med alla karlar mm. Detta satt Lasse och pratade högt och tydligt om inför barn som var på badhuset och sin 9 årige son, Johan, som Lasse hade ihop med en annan kvinna som bodde på Statena, sen tidigare. Jag minns en gång jag var ute hos Lasse, så hade Marita Persson lånat Lasses motorcykel och det hade kommit smuts på den och att Lasse var helt vansinnig och menade att Marita kört i alla pölar, bara för att skita ner motorcykeln och jävlas med Lasse. Marita Persson var så ledsen så hon grät och jag fick trösta henne. Lasse kallade henne för ”jävla fitta” bl.a.

Det var mycket tjafs om min astma och de andra eleverna störde sig på att de inte fick spruta med deodoranter i omklädningsrummet. Både Klas, Fredrik, Johan och Pierre samt Lars- Ola kunde knuffa till mig eller smälla till mig i nacken, när Ulf inte såg, och säga saker som, ”jävla astmatikerjävel, hoppas du hostar upp lungorna.” Vi sa gasa ihjäl dig din jävla aspergerråtta. Osv. De brukade även låtsas hosta och ha andnöd och säga… ”aaah, jag har astma!” när de såg mig.

Eller så låtsades de runka och skrika ”RUUUNKEEEN!!!!” det var bara för att jag hette Rutger.

Vissa Norrängselever gör detta även i dag 2002 om de ser mig på stan, de spottar även efter mig och säger saker som ”perversa tidelagsutövare, moder fucker, rävknullare, furrybög, veganjävel, landsförrädare, kommunistjävel, judesvin, avgudadyrkare, asperger-råtta, jävla peddo, negerknullare, hästplågare, knarkarsvin, jävla hippie etc.”

Eller så frågar de om mamma har kokat välling till mig, om jag har glömt blöjan och nappen hemma, hur många kramdjur jag har hemma, hur det känns det att köra kuken i en rävhona, om jag bor med mamma, har haft sex med mamma, slickat fittan på mamma, eller om mamma torkar mig i stjärten och en massa andra dumma frågor kommer de med.

Det är oftast Långe-Lasse (Lars-Görna Hansson) eller Ulrik eller Robin Larsson, som säger sådant här och ställer puckade frågor. Daniel Jönsson däremot spottar efter mig och skriker ”Veganjävel, Runken, Asperger-råtta, Kommunistjävel eller Landsförrädare!” efter mig.

Mattias Guldstrand och Nils Gunnar tycker också det är roligt att spotta på mig på stan. Fredrik Bergesen (Komisshandlaren) har ofta en kniv på sig och han har sagt till mig att han ska sticka ner mig en vacker dag om jag är ute på stan.

Likaså har Nicklas Karlsson pratat om en kille som kallas ”Bull” och som har en pistol och att han ska knäppa mig och Henrik Månsson en dag, för att vi då har ”en jävla räv-klubb” som Niklas utryckte det, (alltså Fox Power) så kan inte ”Bull” sälja vapen till jägarna här, Bull importerar jaktvapen från U.S.A. och säljer till jägare, men att ingen i Göingebygden vågar jaga p.g.a. Fox Power.

I villan så hände det flera gånger att Klas sprutade deodorant nere i källaren och brukade spruta deodorant på min jacka.

I Önnestad så gick vi till Folkhögsskolans stora bespisning och åt. Då hade någon tejpat fast ett papper på min jacka där det stod; ”Jag är en feg liten Aspergerråtta – spotta på mig.”

När vi hade gymnastik en gång så hade någon gömt mina snowboots, så jag fick gå barfota till bussen ca 1 km upp till Shellmacken, sen på bussen så skrattade alla åt mig och sa, ”råttor har ju inga skor.”

Jag fick gå barfota till Kasern Johnsson från SJ stationen i Hässleholm också i snön och slasket. Alla tittade på mig.

Vid ett annat tillfälle hade jag gjort en teckning med en räv, den fick Fredrik Bergesen se och tog den ifrån mig, han tog den med sig in på toa och urinerade på den. Sen talade han om det i klassrummet och alla som ville fick komma in på toa och se det.

Lasse Ohlsson sa att det var bra gjort och Lasse berättade att han sköt en räv här om dan och att skottet tog i ryggen, fy fan vad den skrek innan den fick en jävel i huvet och stendog 10 minuter senare. Den har jag som dörrmatta där hemma nu, det var en hona och hon hade valpar, sa Lasse och hånflinade.

I växthuset så skulle vi spruta växter med bekämpningsmedel, när Eva inte var närvarande, så sprutar Klas bekämpningsmedel i ögonen på mig och bara skrattar. Det svider något hemskt och jag springer ut på toa och sköljer med jättemycket vatten. Ulf kommer och undrar vad som har hänt, jag svarar då; ”Den där jävla Klas sprutade Roundup i ögonen på mig.” Ulf blir arg på Klas och tar honom i jackan och trycker upp honom mot väggen och frågar vad fan han håller på med.

På väg till bussen så kastar Klas en flaska som han hittat i ryggen på mig. Han säger att jag är en jävla skvallerbytta. När vi sitter i busskjulet och väntar på bussen, så har Klas varit inne i kiosken och köpt en ölburk. Han står framför mig och säger att jag är ett svin, att han ska skära halsen av mig etc. Sen spottar han på mig och häller öl i håret på mig. ”Nu döper jag dig till Aspergerråttan,” säger han och hånflinar. Sen börjar Fredrik Bergesen, Lars-Ola, Robert, Benny m.fl. att skratta och säger, ”jaa, mobba skabbräven.”.

Torbjörn kommer ut från kiosken, han har köpt en tidning. Han skäller på dem för att de mobbar mig. På bussen sen så skär Fredrik Bergesen sönder ett säte och plockar ut stoppningen och sitter och gör små kulor av den som han skjuter på mig och Torbjörn. När vi kommer till Hässleholm och går av bussen, så knuffar Klas mig så jag ramlar ner på spåret från perrongen och Klas spottar på mig och sparkar mig på axeln, men en man som arbetar på SJ, räcker sin hand och hjälper mig upp igen.

Vi från Norrängsskolans Naturbruksklass i Kristianstad och skulle hämta ett parti blommor. Inne i blomsterhallen så står det några mycket vackra flickor och pratar. Plötsligt kommer Fredrik Bergesen bakifrån och drar ner mina byxor och kalsonger och hoppar sen runt mig och ropar, ”titta vilken liten kuk Asperger-råttan har, en liten råttkuk, en liten Aspergerkuk.”

Jag tycker det var fruktansvärt pinsamt och förnedrande. Eva ser det men hennes kommentar var bara, ”men var lite snälla mot Rutger nu.” Fredrik går iväg och säger, ”fan – man får inte ha något roligt.”

Eva säger åt mig att dra upp byxorna och hjälpa henne med blommorna istället. Ute vid vanen så står Fredrik och Klas. Fredrik sparkar blomlådan ifrån mig så alla blommorna far ut, sen säger han; ”Typiskt Asperger-råttor att inte kunna bära en blomlåda ens.”

Eva kommer nu ut med, Fredrik säger till henne att jag kastat ut blommorna och Eva säger, detta kommer vi dra på de pengar du har sparade i klasskassan. (Vi sparade pengar i en klasskassa som vi hade på banken i Önnestad. Dessa pengar var för att kunna göra någon klassresa sen.)

När vi kommer tillbaka till Önnestad, så säger Eva till Lasse Ohlsson att jag har varit inblandad i bråk och jag får världens utskällning av Lasse Ohlsson. Lasse Ohlsson brukade ju vara ute i Önnestad, trots att han inte var min assistent längre.

Men även efter att Lasse inte fick jobba med mig längre, så sprutade Klas och Fredrik deodorant på mina kläder mm, så jag fick hädanefter vara tillsammans med Ulf i det andra omklädningsrummet och byta om.  Ulf hjälpte mig med att se till att jag fick mina saker med mig.

Ulf stöttade mig mycket i skolan. Vi hade 2 andra killar som bara var där tillfälligt, de brukade säga att Ulf är min bögkompis. Jätte löjligt, tycker jag. På skoj så gjorde Ulf en slängkyss åt dem när de höll på så, men då blev det ännu värre, de sprang och skrek, ”Han är ju bög på riktigt” Stackars Mikael Ljungberg blev ofta tilltalad med ”Traktor Bög” bara för att han var bäst på att köra traktor av oss allihop, ganska respektlöst tycker jag.

Mikael Ljungberg kallades för Mickel Räv också, men vem som helst fick inte säga det till honom. Om jag sa det så blev han inte arg, han viste att jag menade inget illa när jag sa det, Mikael Ljungberg tyckte med om rävar precis som jag och följde TV-serien, ”De vilda djurens flykt.” Men Johan brukade ibland reta Mikael, med att på elakt sätt säga tex, ”Mickel Räv, stick och göm dig i lyan” då blev Mikael Ljungberg mycket arg. Han slängde en stol på Johan vid ett tillfälle. Mikael Ljungberg och jag kom bra överens.

Min bästa kompis var Torbjörn som gått där lika länge som jag. Torbjörn brukade följa med mig och Ulf till badhuset. Torbjörn brukade göra ”ringen”, det gick ut på att man skulle hålla pekfinger och tumme som en ring, man fick aldrig ha den över axlarna för då gällde det inte. Det gällde för den andre nu att vara uppmärksam och inte titta genom ringen, för då ”suger” han/hon den. Det var LL som hittat på det från början.

Likaså det här med ”Saxofon i rumpan” som hela skolan körde med.

Torbjörn brukade under Lasses tid säga att jag inte ska bry mig om vad Lasse säger, han vill bara bestämma en massa som han inte har med att göra. Lasse har den största saxofonen i rumpan, brukade Torbjörn säga. Jag svarade att han har närmast en stor bastuba i rumpan.

Att man hade ”saxofon i rumpan” kunde betyda många olika saker. Det kunde betyda att man var barnslig och naiv, det kunde betyda med att man ville bestämma för mycket, la sig i saker som man inte hade med att göra, var högfärdig, var oärlig, var elak etc. Helt enkelt att man inte var så populär, så skulle man göras till åtlöje och då ha en saxofon i rumpan, betydde ungefär det samma som man i mer civiliserade kretsar skulle ha utryckt att man skulle ha en dumstrut på huvet.

Som när Lars-Ola och Anders Tillström grälat, så kommer Lars-Ola in i omklädningsrummet och säger, ”Goddag, jag heter Anders Tillström och är er lärare” varpå han gör en böjande rörelse med handen, bakom sin egen rumpa, efter formen på en saxofon, och ger i från sig ett fisljud som avslutas med ett tut.  Detta var ett tecken på att han ville utrycka förakt mot Anders Tillström.

Fredrik Bergesen var ett jävla svin och en jävla ligist och mobbare, så hade han slagit ihjäl en av skolans katter och nere på Bollerup sparkat ihjäl en kalv som var inuti en ko. Anders Tillström hade en hund som hete Bilbo, det var en Norsk Buhund. Alla kunde gå till den utom Fredrik, för den morrade så fort han kom. Han hade gjort något vid hunden som vi inte viste. Fredrik gick ofta med en hockeyklubba som han slog mig med vid några tillfällen, men han hade också denna till att gå och slå av blommor i rabatter i Önnestad, så folk som bodde där i villorna var fly förbannade på honom. Johan var inte bättre, i Önnestadskorset så fanns det ett par unga töser som var skolpoliser de var ca i 12 års åldern. Ena dagen så går Johan fram och kramar en av dem, tösen tycker det är obehagligt att bli kramad av en stor okänd kille.

Nästa dag säger hon ”du rör inte mig!” när Johan kommer. Då skriker Johan ”Jävla hora!” åt henne och sparkar henne i skrevet.

En dag var vi ute och gick i skogen, Lasse Ohlsson var med då. Johan höll som vanligt på att gapa och skrika, göra Hitlerhälsning åt folk och skrika SIEG HEIL mm. Lasse sa till honom att lugna ner sig.

Johan går ca 100 meter bakom övriga gruppen och muttrar för sig själv.

Sen efter en stund kommer han springande med en stor jäkla sten som säkert vägde 15 kg. Den tänkte han slänga i nacken på Lasse. Men Lasse brottar ner honom och då biter han Lasse i armen. Lasse blev förbannad på Johan och gav honom en örfil.

Sen skulle vi grilla men Johan sa att han skulle inte ha någon jävla korv, slipp då, sa Eva till honom.

Sen gick Johan uppe i skogen. Sen kommer han tillbaka till grillplatsen och börjar kasta kottar och grus på oss när vi sitter och äter våran korv. Det var inte speciellt trevligt. Jag fick en hel näve grus i ansiktet och på korven också, så den kunde jag inte äta.

Johan och Fredrik Bergesen var mycket idrottsintresserade och Johan håller på Rögle och Fredrik Bergesen håller på Västra Frölunda.

Jag hade sen många år en halsduk som det stod Västra Frölunda på, som jag fått av min kusin. Men Johan var förbannad på mig för att jag hade en halsduk som det stod Västra Frölunda på.

Men vid ett tillfälle när vi är ute och jobbar i trädgården vid villan som Norrängsskolan har i Önnestad, så sjunger Johan Rögles kampsång medan han jobbar. Då går Fredrik Bergessen ner i förrådet och kommer tillbaka med en yxa. Denna kommer han springande mot Johan med och skriker, ”Nu ska du dö din jävla Röglebög!” och kastar yxan efter Johan, den är nära att träffa Johan i ryggen och missar med ett par centimeter. Den träffar en bil som kör förbi och gubben i bilen tvärnitar och kliver ur.

Han är fly förbannad och skriker, ”vem fan kastade yxan?”

Det blev ett rejält märke på bilen, men som tur är så kommer Tillström och pratar med bilägaren. Fredrik hade någon drulleförsäkring som täckte det.

Johan gick över gränsen!

En rast så hade Johan satt sig vid kaffetedern och där ska bara läraren vara och ingen elev, Johan sitter då och kommenterar en massa saker mot oss andra elever.

Han säger till mig då – ”Åk tillbaks till Röingegården med dig!”

Det får mig att tända till riktigt, jag kommer inte ihår så mycket själv mer än att Johan sa detta och i nästa stund ligger på golver bredvid kaffetedern och blöder från huvudet. Jag hade tydligen farit fram till kaffetedern och tagit det tunga hålslaget och med full kraft dängt det i huvudet på Johan. Det blev ett himmla hallå på skolan och jag riskerade både avstängning och polisanmälan. Enligt Eva så hade jag när på dödat Johan.

Ulf hjälpte mig iaf så att det blev inget större av det och det var ju Johan som provocerade.

Slagsmål på stationen:

På Hässleholms station så sitter Fredrik inne i det nybyggda glastornet och skriker en massa Nazistiska fraser på Tyska.

Folk tittar chokade och förargade på Fredrik.

När jag och Torbjörn kommer in, så skriker Fredrik.

”Där kommer Asperger-råttan och Bög-björnen.”

Jag och Torbjörn går ut.

Plötsligt kommer Fredrik med ut och skriker jävla bögar mm åt oss.

Torbjörn säger åt honom att hålla käften.

Fredrik knuffar mig och säger ”Jävla rävknullare, har du slickat Lottas fitta?” (Lotta är alltså en fjällräv på Skånes Djurpark.) J

Jag säger till Fredrik, ”Berätta vad du själv gjort, din jävla ko-misshandlare.” Fredrik drar upp sin kniv och börjar vifta med den mot mig och Torbjörn.

Torbjörn tränar Kung Fu och sparkar kniven ifrån Fredrik.

Fredrik spottar på mig ännu en gång, men då blir jag förbannad och slår Fredrik rakt i ansiktet. Jag slår säkert en 5-8 gånger hårt och rakt. Fredrik springer iväg och jag kastar min väska efter honom.

Väskan hamnar framför bussen som är på väg in och bussen kör över väskan. Mina simglasögon och schampoflaskan går sönder och sölar ner handduk och badbyxor i väskan. (Jag, Ulf och Torbjörn hade tänkt bada efter skolan.)

Fredrik kommer tillbaka med ett stort jävla järnrör och ska ge sig på mig och Torbjörn. Kniven hade Torbjörn sparkat ner på spåret. Men ett par starka gubbar som är väktare får tag i Fredrik och lyckas hålla honom, han är helt vansinnig och skriker en massa könsord, svordomar och hotelser. Samt Naziutryck.

Bussföraren kommer ut ur bussen och undrar vad det är för bråk.

Torbjörn pratar med Bussföraren. Han ringer efter lärarna och Ulf.

Ulf kommer och hämtar mig och Rune och Eva kommer och hämtar Fredrik. Ulf sa att det är ju inte bra att du hamnar i slagsmål, men jag förstår att du slog.

Nästa dag så är jag väldigt arg och ledsen, jag säger till mor att jag inte vill till skolan. Men mor säger att jag måste. Jag kastar min el-tandborste i golvet så den går sönder. Mor ringer efter Ulf så han hämtar mig. Vi bestämde att Ulf hämtar mig i Norra Sandby och att jag inte ska åka med bussen.

Norge Resan:

När jag gick i Önnestadslantan så gjorde vi mot slutet också en skolresa till Norge, där vi besökte Oslo. När vi gick där vid slottet så var det fina blomsterplanteringar som liknade stora bröllopstårtor av blommor.

Plötsligt hör vi hur Fredrik Bergesen skriker; ”JÄVLA OGRÄS, JÄVLA FÖRBANNADE OGRÄS!!!”

När vi vänder oss om så står Fredrik uppe i en av blomstertårtorna och sparkar ut blommor och torv på stenläggningen, Anders Tillström blir förbannad och rycker ner Fredrik från blomstertårtan.

En vän till Anders Tillström bor i en stuga i Norge och när vi var där, så kastar Fredrik ner stora stenar i en båt som ligger förtöjd.

Tillbaka i Önnestad så sa Eva Ljungars att vi får ta två blommor var med oss hem, på vägen till bussen så kastar Fredrik sina blommor i asfalten och stampar på dem, samt skriker ”JÄVLA OGRÄS!”

Fredrik är en mycket sjuk person, dels att han plågar och misshandlar djur och är en mobbare, men varför detta hat mot blommor – när man går på ett Naturbruksgymnasium med inriktning på trädgård?

Jag tycker i alla fall om blommor och tycker det är en bra present man kan ge bort om man inte vet vad personen vill ha, så är alltid en blomma uppskattad i de flesta fall, utom när det gäller idiotjäveln Fredrik Bergesen.

Kolmården och Flygvapenmuséet!

I slutet mot Önnestadstiden, så gjorde vi en bussresa till Norrköping, för att besöka en annan trädgårdsskola. Lasse Ohlsson körde bussen denna gången också. Vi fick sova i ett klassrum. Vi var 2 dagar i Norrköping. Första dagen så gjorde vi bl.a. ett besök på Kolmården och jag fick klappa en elefant där. Men Fredrik Bergesen bar sig mycket illa åt där, han gick med sin hockeyklubba och låtsades skjuta alla djur han såg, Ulf sa att jag skulle nonchalera honom.

Micke Ljungberg tyckte att han bar sig åt som en jävla idiot och det sa han till honom också, Fredrik Bergesen måttade ett slag mot Ljungbergs huvud med hockeyklubban, men Ljungberg duckade och sparkade sedan Fredrik Bergesen i magen. Här på Kolmården så kastade Fredrik Bergesen stenar på en järv och skrattade när han lyckades träffa den. Då blev Ulf arg på honom och tog honom i kragen och sa åt honom att så gör han fan inte för då ska Ulf trycka ner honom i skorna.

På Kolmården så hade de en konstigjord Tyrranosaurius Rex i naturlig storlek. Jag sa till Ulf, ”Titta, där är en Tyrranosaurius Rex!”

Fredrik Bergessen vände sig om och sa, ”hål käften jävla krigsdåre!” Frågan är ju, när hade Dinosaurier med krig att göra?

Jag köpte en pluchie där, det var ”Räva.” Ulf tyckte det var helt ok att köpa en rävpluchie, men Eva Ljungars hade invändningar emot det.

Hon sa att om det inte varit för Ulf så skulle hon tagit den ifrån mig och kastat ut den från bussen.

Micke Ljungberg säger till Eva, ”låt Rutger få ha sitt intresse för rävar, jag gillar också rävar och alla andra djur också, utom ormar!”

Eva sa att det är inget Micke Ljungberg ska lägga sig i för det är inget han begriper! Micke Ljungberg gav bara Eva en föraktfull blick.

Sen när jag och Micke Ljungberg var ensamma så visade han att han hade Furrybilder i sin mobiltelefon och han berättade att han brukar kolla på Furrysaker på nätet när han är hemma, men det skulle han aldrig vågat göra i skolan, för då hade det tagit hus i helvete rejält.

Han sa att ”-Lasse är en idiot, hatar man djur så kan man inte älska andra människor heller.” 

Micke Ljungberg berättade att han kollar även på De vilda djurens flykt, och tycker det är en jättebra serie.

Micke Ljungberg berättade att han känner djuret i sig och är då att han är en räv inombords, men det är inget han vill agera ut i skolan och det är pga hur lärarna och Lasse ser på det här med rävar.

Så Micke Ljungberg var Furry egentligen, men det har jag inte förstått för än nu idag 2005.

Men Eva var skitsur på Ulf för att han lät mig köpa rävpluchien och pratade knappt med Ulf. Hon sa till Rune och Lasse att det var ytterst olämpligt att Ulf lät mig köpa en kramräv och att det uppmuntrar min rävfixering.

Micke Ljungberg var skitförbannad på Fredrik Bergesen och på bussen så skällde han ut honom och sa att ”du gör så bara för att såra Rutger, för du vet hur mycket han tycker om djur.”

Fredrik svarar då– ”Ja ni är sådna där jävla rävknullare båda två, Mickel räv och Aspergerråttan ha ha ha!”

Micke Ljungberg tar Fredrk i nacken och dunkar ner Fredriks huvud i ryggstödet framför, Fredrik blir rasande och börjar fäkta och slåss, så Rune får ingripa för att lugna honom.

Sen sitter Fredrik en bit längre bak i bussen och plötsligt kommer han rusande fram i bussen med brandsläckaren och ska slå den i huvudet på Micke Ljungberg, som lyckas värja sig med armen men får blåmärken på armen och axeln, där brandsläckaren träffar.

Rune rusar upp och får brotta ner Fredrik som gapar och skriker och spottar på Rune. Fredrik slår av glasögonen från Rune så de går sönder och likså förstör han Runes cigaretter. Eva blir hysterisk och börjar skrika att Fredrik ska sluta slåss och bråka.

Fredrik knuffar Rune rakt in i ett av bussfönstren så det spricker och Lasse blir förbannad och tvärnitar bussen och säger att nu fan får Fredrik lägga av annars får polisen hämta honom. Först då lugnar Fredrik ner sig.

Iaf väl tillbaka på trädgårdsskolan i Norrköping så klagar Micke Ljungberg över smärtor i axeln och Eva kör in med Micke Ljungberg till sjukhuset, där han röntgas och han har en sprickfraktur i axeln av brandsläckaren som Fredrik kastade på Micke. Torbjörn är jättearg på Fredrik Bergesen och de går ut bakom huset och gör upp där. Jag gissar att Fredrik fick ett rejält kok stryk av Torbjörn. Torbjörn sa att han använde Kung-Fu på Fredrik. Fredrik hade rätt ont och var spak sen hela kvällen.

Eva och Micke Ljungberg kommer sen på kvällen och Micke har armen i en mitella. Fredrik är nu försvunnen och vi letar efter honom. Klockan 23:30 kommer han till skolan i Norrköping och är asfull. Han hade gått ner till en affär och köpt en massa öl och bälat i sig, för han var ledsen för att Torbjörn hade get honom ett välförtjänt kok stryk.

På natten när vi ligger och sover i skolsalen, så vrålar Fredrik rakt ut. Lasse rusar upp och tänder alla lysrören i taket. Då hade Micke Ljungberg gått upp och stampat Fredrik Bergesen rakt över ryggen, en ren hämnd! He he. Jag sa sen till Micke Ljungberg att det var bra gjort. Ulf sa till Fredrik att han får skylla sig själv!

När vi skulle tillbaka ner till Skåne igen, så besökte vi Linköpings flygvapenmuseum. Johan Danielsson var ”dagens anatgonist.” han var skitförbannad för att vi skulle titta på flygplan.

Han gick förre oss andra in på området. Han gick och skrek ”skrota alla jävla plan!” han tog även en jordkocka och kastade på ett av flygplanen som stod utanför museumsbyggnaden.

Det var en förskoleklass där på besök och de tittade på honom och de små barnen blev rädda när de såg en stor kille som betedde sig så.

En vakt kom ut från museet och han blev förbannad på Johan för att han kastade jord på flygplanen och tog han i jackan och sa att han skulle kalla på polis.

Tillström hann upp Johan då och lyckades förklara för vakten att vi var från en särskola och att Johan var utvecklingsstörd, att det var därför han uppförde sig så.

Vi andra gick in och sen efter en stund kom Tillström med Johan och Johan var rätt lugn då, så de hade haft ett alvarligt samtal.

Det var mycket intressant att besöka Flygvapenmuseet.

Vi fick bl.a. veta att under 2:a världskriget så hade Sverige 5 stycken Brittiska Spittfireplan som användes till spaning och ett av dem fanns på Flygvapenmuseet.

Efter besöket på Flygvapenmuseet så hade Johan plötsligt en helt annan inställning till flygplan, men uppförde sig ändå som en idiot.

Han hade fått tag i en penna och skrivet Viggen, Draken, SK-60, JAS mm på armarna och i Norrköping var vi ute och gick, Vi skulle gå på restaurang. Johan sprang omkring med armarna utsträckta och lät som ett flygplan. Han var nära att bli påkörd av en buss och ärligt talat så tycker jag det varit lika gott åt honom om han blivit det, för han bar sig så illa åt.

På restaurangen så kastade han en bulle i väggen och skrek ”Maverickattack.”

Folk tittade på oss och en liten pojke som var med sin mor och far på restaurangen blev rädd och började gråta.

Jag slutade på våren 1996 på Lantan Önnestad och tog min examen.

Mina mostrar och mor var med, mor hade blommor i ett snöre som hon hängde på mig.

Jag fick även en fin glasräv av mina mostrar, som jag blev mycket glad för. Men Eva och Rune tyckte det var dumt att jag fick just en räv.

Ulf filmade och jag hade en vit examensmössa, samt att jag fick en väggklocka i trä med Norrängsskolans emblem på.

Vi skulle gå upp i den gamla skolbyggnaden och Tillström höll ett litet tal där om vuxenlivets ansvar och om att skaffa arbete. Mor och Ulf fick inte följa med dit upp.

Eva ville ge oss alla en kram, men när hon kramade mig så sa hon i mitt öra, ”Det ska bli skönt att slippa se dig, ditt vidriga monster.”

Jag blev väldigt ledsen över att Eva sa så.

I min vita examensmössa så skrev alla eleverna sina namn, de sa att det är sed på Norräng att göra det.

Dock tyckte jag inte om att de gjorde detta, då flera av eleverna ställt till ett helvete för mig under gymnasietiden och då ville jag inte ha deras namn i min examensmössa, men de skrev ändå.

Under sommaren så hade jag i förtvivlan rivet sönder examensmössan och mamma var mycket ledsen och arg för att jag gjort det.

Jag förstörde också klockan jag fått, bröt av visarna på den och ritade flera Hakkors på den, samt kastade ut den på allmänningen.

Det var kanske dumt och omoget att göra så, men jag ville inte ha varken mössa eller klockan, då det påminde mig om tiden på Norräng och Önnestad. Dels för att mina antagonisters namn stod i mössan och att Norrängskolans emblem var på klockan.

Glasräven förstörde jag i alla fall inte, den var jag mycket glad för, dels för att den var en räv och att jag fått den av mina mostrar som jag tycker mycket om.

Om mina teckningar: 1996!

Vid ett tillfälle så var jag och Ulf ute och gick i Hässleholm på Järnvägsgatan och då mötte vi Mårten Brageé, jag började prata med Mårten om datorer mm och vi pratade om mitt F-15 plan som Mårten hade spelat in på nytt åt mig, efter att Lasse Ohlsson raderat det hos sin bror. Ulf berättade att Lasse går runt i stan och säger att Mårten brageé är en idiot som ger mig krigsleksaker.

Ulf berättar också Lasse har sagt att Mårten är en idiot som förstör Lasses arbete med mig, det hade Lasse stått och pratat om nere på Tropic Star, en pub i stan.

Ulf Erlandsson berättar då att Lasse Ohlsson varit på Tropic Star och där visat teckningar som jag gjort om att slicka rävar under tassarna och Lasse Ohlsson pratade om att min mamma är kriminell och fifflar med att tillskaffa sig olika bidrag etc. Att hon låter mig hålla på och leka räv och rita rävar och hur olämpligt det är, att hon utnyttjar mig ekonomiskt och att jag (Rutger Widell) lever som en parasit på samhället och är fascinerad av Satanister, Hippies, Furries och militanta veganer etc.

Att jag är anarkist och har en liberal syn på droger. Att jag vill inte ha en tjej, utan vill leva ihop med en rävhona istället och tycker det viktigaste i livet är att sitta och stirra på en dator och spela en massa sjuka spel om djur som slaktar människor eller flyga bombplan på datorn.

Lasse stod även på Tropic Star och lägnaktigt påstod även att min mor är prostituerad och att det ofta är hippies hemma hos oss och att det rökas hasch och buskörs genom byn med skrotbilar.

Lars Ohlsson var inte nykter vid detta tillfälet och Lars Ohlsson och de jägare som var ditbjudna, där ibland Ulf Erlandsson- som också är jägare, Flera av jägarna tyckte att Lars Ohlsson var väldigt rolig och underhållande.

De hade roligt åt mina teckningar och åt saker jag skrivit, dessa teckningar och papper låg fullt synliga på bardisken till allmänt beskådande.

Lasse hade pratat inför sina jägarkompisar om mig och mitt rävintresse och vilka åsikter Lasse Ohlsson har om det.

Att Mårten ger mig krigsspel och Lasse tycker det är för jävligt att Mårten fixar sådant till mig, Lasse hade också haft några teckningar som jag gjort med rävar på i krigs scener och teckningar på vargar som krigar mot samer etc. Lasse hade sagt att jag är helt rävfixerad och anser mig vara en räv. Han hade också stått och sagt att Anders Malmström hade ”satt på” mig som barn och därför är jag sexuellt störd och vill inte ha sex med en tjej, utan med en räv istället.

Lasse påstod också att han var psykolog och ansåg att jag är en mycket sjuk individ som inte borde få gå lös, att jag är moders-fixerad och att min mor utnyttjar det genom att leva på min pension och köpa hus, bil och andra lyxsaker för mina pengar. Lasse var lätt berusad vid detta tillfälle.

Ulf Erlandsson sa dock till Lasse Ohlsson att han tyckte detta var yterst olämpligt att göra sig rolig åt Rutgers (mina) innersta tankar.

Lars Ohlsson hade då blivit förbannad på Ulf Erlandsson och skällt ut honom och sagt ”Jag pratar med mina vänner om precis vad fan jag vill!”

Lasse blev högljud och började skälla på Ulf, att han snackar om precis vad han vill och att han ska göra allt i sin makt för att ta mig ifrån mor och sätta in mor på mentalsjukhus.

Förutom Lasses kompisar, så lyssnade flera personer på Lasses samtal med sina kompisar och teckningarna låg på bardisken fullt synliga.

Stämningen blev hotfull och både Lars Ohlsson och Ulf Erlandsson blev utslängda från Tropic Star och vart mina teckningar tog vägen är det ingen som vet.

Christer Johansson som jag fick som assistent långt senare skulle försöka reda ut vad som hänt med mina saker och om möjligtvis Lena Jönsson på Norräng hade dem.

Men sen hände inget mer än att vi pratade om det.

Rävfilosofi!

Javisst det är sant att rävrana och jag har mycket gemensamt.

De första rävarna levde i bergen i Japan och i Japan så tillbeder man fortfarande rävguden, Inari. Rävar har en stor betydelse i religion, myter och legender från fjärran östern. Både i Japan, Kina, Tibet, Korea och inte minst Vietnam.

Rävarna lever i ett mer eller mindre feministiskt samhälle där honan är ledare och hannarna får slåss om hennes gunst, sen också att ingen äger skogen, utan alla är en del av naturen. Rävarna lever i klaner, tillskillnad från vargar som lever i flockar. Det är oftast en äldre hona som är ledare för klanen, det är hon som för avkomman vidare, hanarna slåss och kämpar för att få visa sig värdiga att föra sin avkomma vidare. Det är den starkaste hannen som för sin avkomma vidare. På så sätt så blir det starka rävar.

Lite en form av Nationaldarwinismens tanke.

De gamla Kitsunes var risodlare och ninjakrigare.

Min åsikt är att vi Kitsunes och övriga rävar skulle ge oss ut på ett korståg, ett heligt krig och ge människokräken en läxa, vi skulle göra mot människorna precis som USA gjorde i Vietnam. Den första människan vi ska lyncha är Lars Ohlsson, sen ska vi flå Lasse Ohlsson och göra en matta av honom. Vi ska skicka F-16 plan och napalmbomba Hjärseke och vi ska hugga huvet av Lasse Ohlsson med ett Ninjasvärd och spetsa Lasses huvud på en påle utanför Skånes Djurpark.

Livet på Ranchen!

Jag fick sommarjobb hos Ulf. Hos Ulf fick jag köra mycket traktor, bil och motorcykel samt skjuta. Sådant som vuxna män gör. Ulf behandlade mig som vuxen och inte som en 3 åring.

Jag fick köra med Ulfs Volvo traktor från Jeppatorp till Bjärnum för att hämta en Rundbalspress, det var något fel på pressen för den knöt inte balabanden, Ulf körde och pressade och jag fick köra efter med Ulfs King Cab och knyta banden.

Traktorn hade ingen fotbroms, men Ulf sa att jag fick använda handbromsen. Ulf hade kor med, jag brukade få köra med Ulfs 4 hjuliga terängmotorcykel och titta till kossorna så de hade vatten mm.

Jag var med Ulf och köpte en fin avelstjur, som jag döpte till Ferdinand, den kostade över 20.000 kronor. Det var långt uppåt landet vi var på en kreaturmarknad.

När Ulf och jag var ute och körde en gång så såg vi en räv som sprang på vägen framför oss. Ulf sa då ”Titta, hårig räv!!!” och skrattade.

Detta var alltså på Ulfs föräldrars gård i Jeppatorp. Sen bodde ju Ulf med sin tjej Åsa på Möllarebacken och Ulfs bror Jim hade en gård utanför Vinslöv. Han hade grisar och höns.

Jag var med och såg galten betäcka en sugga, en grispenis ser ut som en korkskruv.  Jag fick följa med in i hönseriet och sortera ägg, men jag fick inte äta upp hönorna sa Jim med glimten i ögat.

Ulfs bror Jim hade bombarderat Ulfs bil med paintballkulor och sedan så sköt Ulf på hans hus med paintball.  En gång när vi var där hemma hos Jim så skulle de skrota en gammal balvagn med träbotten, Jim hoppar då upp med motorsågen i högsta hugg och helvilt börjar stycka balvagnens träbotten.

Ulf,s bror Jim födde ju upp grisar och ovanför dörren till grisstallet så hade han hängt en skylt med texten ”Polisstation” och både Jim och Ulf brukade säga att poliser är grisar. T.ex. så hade Jim målat pungen blå på galten med märkfärg och döpt galten till ”Konstapel blåpung” och menade att galten var en konstapel som hade blåljus på pungen.

Vapen!

Ulf och jag hade samma åsikt om vapen, att den vapenlagstiftning man har i USA, där var och en har rätt att skydda sig och sin familj med skjutvapen är bra… Jo jag tycker faktiskt att alla som är myndiga skulle få skaffa vapen om de inte är kriminellt belastade. Men vanliga laglydiga medborgare ska få skaffa vapen för att skydda sig, sina familjer och sin egendom. Det är vad jag tycker och det står jag för att jag tycker. I USA så finns det en bankkedja, där man öppnar ett bankkonto, så får man ett gevär som bonus. Det är bra tycker jag.

Ulf levde verkligen efter vildawesterns värderingar och kallade föräldrarnas gård för ”Ranchen” och ansåg sig vara en fri och lycklig cowboy eller ”Texas Ranger” som han kallade sig ibland.

Jag brukade få skjuta när jag var hos Ulf. Ulf hade knyckt en GB-glass gubbe utanför en mack, jag sköt på den först med salongsgeväret. Sen kommer Ulf upp ur källaren och säger ”kalla mig Rambo!” på sig har han hölster med sin Magnum 44 och ett hölster under armen med sin 9mm halvautomat pistol. I ena handen håller han M-16 geväret och i andra handen hagelgeväret.  Från höften skjuter han med Magnum pistolen alla 6 skotten i bröstet på glass gubben, sedan drar han 9 mm  automat pistolen och tömmer magasinet. Där efter tar han upp M-16 geväret och tömmer magasinet i glassgubben, slutligen så tar han upp hagelgeväret och 3 snabba skott på nära håll blåser han glassgubben i småbitar. Det låg fullt med frigolit och plast.

En gång så hade Ulf knyckt pappers gubbar på P2 och dem hade vi med och sköt prick på, jag fick skjuta med Ulfs Mach-10 då, den var skithäftig. Det var ett höghastighetsvapen där man sticker in magasinet i handtaget. Ulf hade 2 st 50 km skyltar som stod bakom uthuset, jag frågade var han fått dem i från, de hade han också knyckt. Han hade även en skylt för ”obehöriga äga ej tillträde” och den hade han med knyckt. Ulf tyckte att han hade rätt att knycka skyltar för han betalade skatt till det här fucking landet sa han. I bilen hade han en krona fäst i en fiskelina, med den kunde han fiffla med parkeringsautomaterna så han fick tid utan att betala för den. Ulf visade och lärde mig mycket sådant. Pumphagelgeväret som han hade med, det rymde 3 skott, precis som det automatiska hagelgeväret, men bocken och Drillingen rymde bara 2 skott bredvid varandra. Han sa att enligt Svensk lag så är det en spärr på Amerikanska Pumphagelgevär så de rymmer bara 3 skott när de används här i Sverige. Det sätts dit när gevären importeras. Ulf hade tagit bort den så han fick plats med 8 skott i sin pumphagel, den var kanonbra när man skjuter lerduvor.

Jag brukade ibland bygga upp fort av askfyllda mjölkpaket och frigolit lådor, sedan så anföll jag forten med Pumphagelgeväret. Jag brukade fantisera att jag satt ombord på en Åskbåt och skötte protonkanonen, alltså Pumphagelgeväret.

Ulf och jag brukade leka krig nere i grustaget, vi ställde upp lådor, ölburkar, flaskor mm och smög på dem med pistolerna och sköt dem en efter en. Ulf hade satt upp en skyltdocka med poliskläder i grustaget, den sköt jag på med Ulfs Kalasjnikov, ja han hade faktiskt en sådan också.